Den 21:a oktober lämnade vi Sverige för nya äventyr i Europa. Vi stannade en natt extra på hästgården pga blåsten och tur var det. Det var många hamnar och kuststräckor som helt översvämmats av ovädret och de stängde också av Öresundsbron mellan fredag och lördag den 20-21:a oktober. Nåja vi kom iväg till slut men vädret var fortfarande kallt, regnigt och blåsigt. Efter att vi passerat Stora Bältbron så stannade vi vid en båthamn som ligger precis innan Lilla Bältbron och sov där över natten. Vi var lite smålata så vi letade reda på en pizzeria i närheten och gick ut och åt middag. Det var lite fascinerande att det låg en restaurang mitt i ett villaområde långt ifrån alla gångstråk som fanns, men de verkade i alla fall ha kunder för det var de som kom och hämtade mat under tiden vi satt där och åt. Pizzan var god men det jag kan opponera mig emot var att personalen satt i ett rum innanför och rökte vilket gjorde att det luktade rök i hela restaurangen, bläää!
Vi hade bestämt att vi skulle ta det lugnt på vägen men när vi väl kom iväg så satte vi en väldig fart och körde genom Danmark, förbi Flensburg och tog färjan från Glückstadt över Elbe till Wischhafen i ett nafs och där vi sov på samma ställplats som på vägen hem men den här gången låg alla båtarna i vatten och inte i lera. Nu fortsatte vi mot Köln och våra vänner men stannade en natt i Regenbogen på en mycket fin ställplats. Det var en stor och fin camping men de hade ordnat en ställplats för övernattning utanför själva campingen men vi hade tillgång till alla servicehus och alla faciliteter inne på campingen. Där stannar vi gärna fler gånger om vi har vägarna förbi.
Nu hade vi bara 160 km kvar till Ina och Horst så nu blev det gasen i botten (så gått det nu gick pga vägarna). De hade bokat plats för oss och dem på en fin camping uppe i Bergisches Land några mil från deras hus i Odenthal ovanför Köln. Ja, nog var det ett bergigt land alltid, vägarna gick upp, ner i kringelikrok och inte var de stora heller så Kurt-Åke fick verkligen hålla tungan rätt i munnen (tur att jag inte körde!), men vilket landskap! Det var så otroligt vackert med alla berg och dalar, skogar och brukade jordar. Jag har alltid tänkt mig Tyskland som ett platt land men ack så fel jag har haft. Campingen vi skulle bo på låg uppe på ett berg med en underbar utsikt över landskapet, vägen dit var en liten mardröm men det gick bra och väl framme så stod ju våra underbara vänner med famnarna öppna och tog emot oss. Det var så underbart roligt att få träffa dem igen.
Nu följde tre fina dagar med Ina och Horst som tog mycket väl hand om oss. Första kvällen fick vi middag i deras husbil (vår var kall som vanligt), nästa dag åkte vi hem till deras hus där vi fick tvätta upp sängkläder och handdukar, skönt, samt att vi fick en fantastisk god middag. Mitt i allt ringde verkstan från Kristinehamn med en lösning på vårt värmeproblem så det blev att åka upp till campingen igen (Horst och Ina hade deras lilla bil med sig också) för att testa lösningen. När vi gjort manövern som de ville att vi skulle göra (bryta strömmen på 12 V samt strömmen från batterierna till panelerna) så verkade systemet gå igång. Efter middagen så fick vi träffa deras yngste son och hans dotter, mycket trevligt, och sedan åkte vi tillbaka till campingen och stackars Skorven som fått vara ensam hela dagen. Värmen fungerade fortfarande men under kvällen när vi satt och pratade så bröts allt igen, som vanligt, suck! Utan el fungerar inte vår värme.
Nästa dag lagade först Horst vårat vatten läckage på taket och sedan åkte vi iväg och de visade oss den fina omgivningen samt deras fantastiska kyrka. En mycket vacker kyrka som var storslagen i sin enkelhet. Sedan var vi till Horst fabrik som han byggt upp och som nu hans yngre son har tagit över. De tillverkar dörrar, fönster, inredningar, persienner, altaner, markiser mm. mm. Vi blev djupt imponerad över hur kreativ och intelligent Horst har varit med lösningar för alla tycken och smaker. Där på kontoret fick vi också träffa deras äldste son, kul att se hela familjen samlad. På kvällen blev vi bjudna på en restaurang där vi åt en mycket god middag, men det bästa var nog ändå sällskapet. Fredagsmorgonen var en lite sorglig dag eftersom vi skulle åka vidare och lämna våra vänner men vi får trösta oss med att de kommer ner till oss efter jul- och nyårshelgen. Tack! Ina och Horst för dessa fina dagar, trots vädret (det har regnat nästan hela tiden).
Så bar det då av mot Frankrike och Spanien. Det första vi mötte på vår väg mot Frankrike var det värsta regnoväder som vi någonsin varit med om. Det regnade och blixtrade vågrätt, vi såg nästan inte vägen framför oss och alla bilar körde i myrfart. Nu fick vi ju kolla om vårt tak var vattentätt, och det var det. När det var dags att stanna hittade vi en parkeringsplats vid ett idrottsområde i en liten by som hette Jouhe, utanför Doule i Frankrike. Där fick vi en skön natts sömn (förutom att det blev kallt utan värme) och Skorven var lycklig för att han fick vara fri. Vi fortsatte vår färd söderut, passerade Lyon och stannade på en ”vägverkets parkering” och sov, vilket visade sig vara en dum idé. Eftersom vi vill kunna släppa Skorven lös så parkerar vi alltid så långt från alla andra som möjligt så även denna gång. På natten var Kurt-Åke upp och släppte in Skorven, gav honom mat och gick sedan och la sig. En stund efter att han lagt sig så tändes lampan fram, den som tänds om man öppnar bodelsdörren eller framdörren. Han klev upp för att kolla vad det var och då vaknade jag också. När jag tittade upp såg jag någon som lyste in med en ficklampa vid framrutan. Arg som en dubbelgeting rusade jag upp, slet på mig morgonrocken, högg tag i skohornet av trä som min far har gjort och rusade ut! Då sprang två killar iväg över parkeringen mot de andra husbilarna som stod där och lyste in genom deras förnster också. Jag rusade efter med skohornet i högsta hugg och skrek – vad håller ni på med! den ena killen fick då syn på mig och de stack iväg som skållade råttor och for iväg i en vit skåpbil. Oj, så arg jag var! Det tog lång tid innan jag lyckades somna igen efter det. Som tur var så hade de inte lyckats göra någon åverkan på förardörren trots att de lyckats dyrka upp den, men tack vare Kurt-Åkes säkerhetsanordning så fick de inte upp dörren utan den gick bara upp så att lampan tändes. Nästa dag fortsatte vi mot Spanien och Blanes så fort vi bara kunde. I Frankrike kan man ju inte vara!
Jag ville till Blanes eftersom jag varit där med min familj för 30 år sedan och tyckte att det skulle vara roligt att se byn igen. Nåja, nu var det ju ingen by längre, den hade växt sig 10 gånger så stor så jag kände inte igen något alls, bara vågorna. Staden hade gjort en stor parkering ganska nära stranden där man fick stå gratis. Det fanns ingen service men det var nära till stranden, restauranger och affärer. Vi stod kvar där i två nätter och njöt av stället och vädret. Kurt-Åke passade också på att byta kökskran eftersom den gamla slutat fungera. Sedan fortsatte vi ner till Tarragona där vi hittade en parkering som också låg vid havet. Tyvärr var det inget bra ställe för Skorven så vi fick oss en nattlig promenad vid stranden i sanden.
Nu har vi lämnat stora AP7:an och gått efter kustvägen N340 som måste vara gamla motorvägen för den är också ganska stor men går direkt efter kusten. Vi hittade en ställplats, första som vi står på sedan Odenthal, i Penisacola som kostade 10,5 Euro utan ström (det fanns ingen) men med full service i övrigt. Vår vana trogen så ställde vi oss i utkanten bredvid en bambuskog och det visade sig vara en inte alltför smart idé. Under kvällen började det blåsa, för att sedan övergå till storm, vilket gjorde att våra bambugrannar började slå över bilen. Nåja det var ju bara de mjuka plymerna som nådde bilen men Skorven tyckte inte om att bli anfallen när han skulle ut så han rann under bilen så fort vi öppnade dörren. Han har det inte lätt den där katten. Vädret ja, det har varit väldigt blåsigt och regnigt men trots det har det varit mellan 19- och 24 grader beroende på om solen varit framme eller inte. Vi kan ju säga så här, vi har plockat bort jackor, långbyxor och tjocka tröjor nu. Det räcker med shorts och linne.
Idag fortsatte vi kustvägen, förbi Valencia och ner mot Alicante. Nu står vi vid havet på en gratisparkering i Cullera och kommer att stå här över helgen. Både vi och Skorven behöver vila från bilkörning och vår stackars Humla behöver också få vila och få lite invändig omsorg.
Efter lite vila så fortsätter vi vår resa efter solkusten på vår jakt efter det perfekta stället.
Kramar från oss
Tony Nilsson säger:
Hoppas att ni har det jättebra ! Tråkigt att ni råkade ut för folk som inte har något vett överhuvudtaget, som att dom inte kan skilja på mitt & ditt. Själv har jag gjort min fot operation som gick bra. Haft gips i sju veckor, tog bort det för 2 veckors sen. Fantastiskt nu är man utan värk efter 3 år. Nu ska jag bara träna att röra på mig så Kurtan och jag kan lira lite fotboll !!!
Puss & Kram från Tony & Helen
november 9, 2023 — 8:57 e m
Birgit Schünemann säger:
Så skönt att operationen gick bra och att du äntligen är på G igen! Ja visst är det tråkigt med dessa människor som åker runt bara för att stjäla av andra men vi blev ju varnade. Det var ju tur att de inte lyckades med sitt uppsåt och att de inte gjorde någon större åverkan på bilen, vi kommer nog att tänka oss för innan vi sover på någon parkering igen. Fotboll med Kurtan… hmm… det vill jag nog se. Krama varandra från oss
Varma hälsningar från ett idag inte så varmt Portugal
december 5, 2023 — 11:10 f m