Så har vi varit på rull en vecka, tycker att det nästan är nyss som vi lämnade Armacao de Pera. Men, vi har faktiskt hunnit med en hel del på den här veckan och tack vare André som var snäll att byta startbatteri åt oss så kunde vi följa den ursprungliga planen och åka förbi Gibraltar. Vilken upplevelse det var! Om ni är på resande fot och kommer till södra Spanien så måste ni besöka Gibraltar för det är något alldeles eget.
Första natten låg vi på en parkering utanför Sevilla, tyvärr var det bara asfalt runt omkring så stackars Skorven var inte alls nöjd dessutom hade han ätit något så han var inte bra i magen men duktig som han är så gick han på lådan trots att den är det värsta han vet. Nästa dag (söndag) fortsatte vi tidigt mot Gibraltar och kom fram vid lunchtid (13:07 för att vara exakt 😁). Vi parkerade på en ställplats vid hamnen i La Linea de la Conception som tillhör Spanien. Naturligtvis så körde vi fel först så jag hamnade på en parkering för personbilar och höll inte på ta mig ut därifrån😭 som tur var så stötte vi på en kille som jobbade på parkeringen så han kom och plockade bort lite koner och dirigerade mig ut från platsen. Varför drabbar alla problem mig!!! Nåja vi lyckades i alla fall hitta till rätt parkering och fick en riktigt bra plats där, långt ut på kajen. Efter att vi vilat en stund och fått i oss lite mat bestämde vi oss för att gå över till Gibraltar. Det var väl kanske någon kilometer mellan ställplatsen och gränsen där vi var tvungna att gå genom en passkontroll, första gången vi visar passen på denna resa😊. Gibraltar tillhör ju England så helt plötsligt var vi i ett annat land och för att komma dit så hade vi dessutom gått tvärs över ett flygfält! Jodå, de hade trafikljus som reglerade både gång-och bil trafikanter som fick rött när det var flygplan på ingående. Helt otroligt!
Tanken var att vi skulle vara tuffa och gå upp på Gibraltarklippan, det var bara 1,7 km så det tyckte vi att vi kunde klara, men när vi hade vandrat från parkeringen, över flygfältet och börjat stigningen till torget på Gibraltar var vi nästan döda🥵. Vi hade 28 grader varmt i skuggan och nästan vindstilla. Både Kurt-Åke och jag kände oss svimfärdiga trots solhattar och en massa vatten så när vi kom till torget så började vi leta efter en taxi som kunde ta oss upp till klippan. Våra fina grannar i Armacao hade berättat om en guidad tur som de hade tagit så det var den vi letade efter. När vi stod där mitt på torget och såg förvirrade ut så kom en man fram till oss och frågade om vi ville åka med honom på en tur. Han var en av guiderna som körde turen runt klippan. Överlyckliga tackade vi naturligtvis ja och tillsammans med ett annat par så började vi vår resa runt och över Gibraltarklippan. En helt fantastisk tur, men Norgevägarna kan slänga sig i väggen! Vägen var smalare än smalast och så krokig att fastän det var en MB kombi så var han tvungen att backa och ta om i vissa kurvor😱, tur att man har ett starkt hjärta!
Första stoppet på turen var vid Gibraltarklippan och där ser man hela vägen över till Afrika och Marocko. Det såg verkligen ut som att man skulle kunna simma över men troligtvis är det lite längre än så😊 Vi såg också en massa fartyg som låg och väntade på att få komma in i hamnen och antingen lasta av eller lasta på. Jag lyckades inte räkna alla men uppskattningsvis så var det nog runt 30 fartyg som låg på redden.
Nästa stopp var St Michaels grotta, en naturligt formad grotta som hade använts dels som sjukhus och dels som ammunitionsdepå under 2:a världskriget. Nu hade de gjort ett ljusspel med musik som gick igång var 7:e minut som var helt fantastiskt. Det fanns också stolar i etage så jag tror att de kanske hade någon form av uppträdande/evenemang där, kanske någon konsert. Hela grottan var iallafall en otrolig upplevelse!
Det tredje stoppet var skywalken, en plattform av glas som man fick gå ut på och hade då allt under sig😱 en lite läskig upplevelse. Jag kan säga att vi gick väldigt fort över den🤣. Något som guiden sa från början var att vi skulle vara rädda om våra saker. När araberna kom till Gibraltar hade de med sig apor, makaker, som husdjur. Dessa apor lever nu vilda på Gibraltar och har naturligtvis lärt sig att människor betyder godsaker så de är väldigt stöldbenägna. Vi såg en hel del av dem och de var sååå söta. En del satt på staketen och brydde sig överhuvudtaget inte om att det kom vare sig människor eller bilar. Andra, bebisarna, bråkade som alla barn gör, och när de blev trötta så la de sig för att sova precis där de ville. Jag ville ta med en liten unge hem men Kurt-Åke tyckte inte att det var en så bra ide😢
Till sist så stannade vi vid ett krigsmonument där vi hade en fantastisk utsikt över staden (som helt är uppbyggd på vatten) och flygfältet som vi gick över. Guiden var väldigt stolt över sitt Gibraltar och berättade att det inte finns någon arbetslöshet där och att det är ca: 5000 spanjorer som kommer över varje vecka för att arbeta i landet. Det är mest sjöfart, turism, flyg och IT som utgör de stora arbetstillfällena. Efter en mardrömsresa nerför klippan så lämnade han av oss nära torget där han plockade upp oss och eftersom vi var både trötta och hungriga så stannade vi och åt ”fish and chips” på en restaurang på torget. Tyvärr har de inte förstått att man filear torsk innan man lagar till den så skinnsidan gick bort från vår fisk😞. Efter vår middag så vandrade vi över flygplatsen igen, visade passen en andra gång och kom till slut hem till husbilen. Trötta och varma som vi var, var det skönt att få ta fram våra stolar och sitta ute och njuta av vädret och Skorven fick komma ut och springa lös runtom oss. Alla våra grannar var så imponerade av att han bara stannade i närheten av oss, men han är ju en mycket väluppfostrad katt😸
Det första vi gjorde på måndagen innan vi fortsatte vår resa var att gå in till city och fixa ett nytt WiFi kort. Det vi hade tidigare fungerade ju enbart i Portugal och nu ville vi ha ett som skulle fungera ända hem till Sverige. Vi hade fått tips av en tjej som jobbade på en restaurang i närheten av parkeringen så det var inga problem med att hitta dit. Problemet var att killen som jobbade i affären antingen var nyvaken eller bakis för det tog en bra stund innan han förstod vad vi ville ha. Nåja, han fixade det till slut och ”peppar, peppar” så fungerar det fortfarande trots att vi kommit in i ett nytt land😊 Efter detta lilla äventyr så började vi köra norrut genom Spanien. Vi passerade Sevilla igen och fortsatte norrut efter motorvägen. Den här gången kommer vi inte att ta några småvägar utan vi biter i det sura äpplet och kör betalvägarna bara för att slippa alla kostigar, trånga gränder och låga balkonger🙂. Första natten hittade vi en gratis parkering i ett litet samhälle som heter Los Pajanosas. Det hade tydligen varit en husbilsparkering tidigare för det fanns en automat för gråvatten och färskvatten men den fungerade tyvärr inte nu. Byn var liten och mysig och vi tog en skön kvällspromenad i värmen, hittade elledningar som vår vän Ronny skulle få akuta fel av (han är elektriker), en frisör som hade fullt upp (Kurt-Åke hade tänkt att klippa sig) och kom till slut fram till en mysig liten bar där vi tog en öl och ett glas vin. En fantastisk kväll. Dessutom så fick Skorven springa ut och in som han ville eftersom vi stod helt själva under en korkek😊
Efter det stoppet så fortsatte vi vår färd norrut och kom till nästa stopp som var på en parkering i Alaejos. Tyvärr enbart asfalt så Skorven var olycklig men vi skulle ju bara sova där så han fick stå ut med att använda lådan igen. Nästa natt hamnade vi på en plats utanför Villadolid och där hade de verkligen tänkt till. Det fanns en stor asfalterad plan för husbilar, tömningsstation med gråvatten, toatömning och färskvatten samt en biltvätt så vi passade på att tvätta vår fina Humla. Skorven hade dessutom fina områden att springa på så han var ute och härjade hela natten. Därifrån fortsatte vi vidare och hamnade efter en dags körning på en ställplats i Saint Romain la Vireé. Nu var det fredag eftermiddag och vi har bestämt att vi ska vila på helgerna så därför försökte vi hitta en fin ställplats både för oss och Skorven. Den här platsen låg i en liten by, långt från stora vägen, med all service som vi behöver. Platsen låg vid någon form av idrottsarena men det var hur lugnt som helst. Några fler husbilar kom och parkerade men i övrigt så var allt tyst och stilla. Nästan för stilla! Vi var ute och gick i byn, promenaden tog ungefär 40 minuter och vi såg inte en enda människa! Det fanns en hel massa hus, massor med bilar men inte en enda människa. Den enda levande varelsen vi träffade var en lösdrivande hund som gick kroken runt oss (han var väl inte van med människor🤣). Ja, det var ett fascinerande ställe. Alltefter som vi går norrut så ser vi hela tiden att vi följer våren. När vi lämnade Portugal så hade våren börjat komma, allt blev mycket grönare och träd och buskar började blomma. Samma har vi sett både i Spanien och här i Frankrike, jag sa idag att det här ser ut som i Örsundsbro i maj med alla rapsfält som blommar och alla träd som börjar få gröna löv. Tyvärr så lämnade vi värmen i Spanien så nu i skrivande stund, ca 25 mil söder om Paris, så har vi bara 11 grader varmt och vi har plockat fram både långbyxor och långärmade tröjor😭. Jag hoppas att det blir varmare snart igen för annars tror jag att vi vänder om och åker tillbaka till Portugal.
KRAM❤️❤️❤️
Ulla Edin säger:
Hej
Här hemma börjar våren att visa sej också litegrann. Nästa vecka ska bli riktigt varm, bra det.
Hoppas snön smälter på husvagnsplatsen, det var mkt snö kvar där.
Vi ska ta ut vagnen 28 april och flyttar nu till den platsen ni stod på. Hoppas på fortsatt trevlig resa. Kram Ulla o Jörgen
april 15, 2023 — 7:54 e m