Ja det är verkligen så vår resa har gått. Efter att vi lämnat Stalon (och det fina vädret) så körde vi över Stekkenjokk och ”Vildmarksvägen” tyvärr är området fågelskyddat så mellan den 10 juni och 10 juli så får man inte lämna körbanan, dvs att man inte kan kliva ur bilen för att vandra eller ens stanna och fika. Det var ändå lite häftigt med all snö som fortfarande var kvar trots att vi var inne i juli. När vi kom till Stora Blåsjön tänkte vi att vi skulle övernatta hos ”Tv bonden” i Ankarvattnet men med hällregn och smal grusväg ändrade vi vår plan och fortsatte ner mot Strömsund. Vi hittade en fin plan precis vid vattnet som vi stannade på. Tyvärr var det så mycket mygg att vi inte kunde vara ute alls utan det blev en mysig kväll inne istället.
Efter den natten så åkte vi söderut utan någon egentlig plan om vart vi var på väg. Vi hade bestämt att Roland och Chanom skulle vara ”sakletare” dvs hitta någon fin plats att stå på och det lyckades de verkligen med. Vi landade nedanför Gällö vid gamla ångbåtsbryggan, ”Ångbåten Alma”, stod det på skylten när vi kom dit. En fin plats där vi stod på en gräsplan, hade tillgång till toa samt vatten. Lugnt och fint men vi hade järnvägen bredvid så tågen hördes ju men det var inget som störde. Där hade vi också en liten avslutningskväll tillsammans eftersom Roland och Chanom skulle börja åka hemåt och vi skulle fortsätta söderut. Det kändes lite sorgligt att skiljas åt eftersom vi har haft det så trevligt tillsammans. Men… de är ju hemma på Solbacken när vi kommer hem så då är ju ordningen återställd.
Myggrike Fiskeplats där vi inte fiskade Vatten
Vi åkte vidare mot Mora men kom på att vi skulle ta vägen förbi Dalhalla och Rättvik först. Dalhalla blev en jättebesvikelse. Hela området är inhägnat med ett jättestaket så det fanns inte en chans att kunna se något. Vi lyckades iaf se att det stod två husbilar nere i ”gropen” och funderade hur de hade tagit sig dit. På vår väg runt området så träffade vi en kvinna med hund som berättade att de stod nere i gruvan men att de hade fått betala 2500 kr (!) för att stå där. Det ingick i och för sig en trerätters middag men ändå! Bokningen gör man via nätet och det går inte att boka utan middag, tyvärr. Efter den enorma besvikelsen åkte vi vidare till ”Siljansbadets Camping” i Rättvik. En fin modern camping där platserna vid Siljan var nästan hundra kronor dyrare än de som inte låg direkt intill vattnet. Efter en natt med störd sömn av alla bilar som körde med ”dunka dunka” musik så man låg och hoppade i sängarna så fortsatte vi mot Mora.
Skorven på vandring i Dalhalla Det vi såg av Dalhalla 🙁 Siljansbadets camping
Vi hittade en underbar camping 3 km från Mora centrum med restaurang där man kunde boka bord för att äta mat eller beställa pizza för hämtning. Åmåsängsgården heter den men finns på hemsidan www.moralife.com. En fin lugn camping med mycket trevlig personal och rena fina toaletter, duschar och kök. Vi cyklade in till Mora centrum och tänkte gå på Zorn gården och museet, men när vi kom dit så var det så mycket folk där så vi backade. Även kaféet var helfullt så vi cyklade hem och fixade fika hemma istället. Det är nästan fascinerande att det kan bli sådana folksamlingar trots att alla borde vara medvetna om den pandemi som pågår. Vi fick i alla fall bilder på målgångsportalen för Vasaloppet:)
Målgången för Vasaloppet Zornvandring Zorngården Matvistet Siljan Supercyklar
Ja var skulle vi åka nu då? Jo, vi kom på att vi skulle åka upp till Idre och när vi ändå var så nära Norska gränsen så kunde vi inte låta bli att köra fram till gränsen och stå och längta… jag längtar verkligen efter att få åka ”hem” och fiska lite (jag har varit i Norge nästan varje sommar sedan jag var 13 så det är verkligen som mitt andra hem). Vi övernattade på ”Näsets camping” i Idre. En riktigt mysig camping med fina serviceinrättningar och med fiskemöjligheter. Tyvärr så regnade det och var svinkallt så fisket lockade inte speciellt mycket. Vi fortsatte mot Lofsdalen i tanke på att det finns fina vandringsleder där men när vi skulle leta plats att campa på så var det bara campingen som fanns att tillgå. Tyvärr så var den campingen, som alla andra campingar där vinteraktiviteter är viktigast, upptagen med ”spiketält” på alla platser som var fina. Det vi vanliga turister var hänvisade till var en grusplan ovanför området vilket gjorde att vi inte stannade där. Istället så fortsatte vi till en naturcamping vid Ljungan ovanför Mosätt. Den kostade 100 kr/dygn och det fanns bara ett utedass. En campingvärd kom varje dag och kollade att man hade betalat. Lite dyrt kan jag tycka, vi har legat på liknande platser där det bara har kostat 60 kr.
Längtan
Efter det stoppet så svängde vi norrut igen och i skrivande stund står vi på Bräcke Strands ställplats. En fantastisk fin plats precis nedanför samhället vid vatten. Även här har vi järnvägen bredvid men den stör inte alls. Det är en helt ny ställplats så allt är inte klart men det finns toa med dusch och man kan fylla färskvatten. Jag pratade med en av de ansvariga och de kommer framöver att ordna så att man ska kunna tömma både latrin och gråvatten. Väldigt fin plats kostar 180 kr med el och det är den väl värd om man jämför med 100 kr och utedass.
Vi har nu varit ute i 21 dagar och kommer nu att börja dra oss hemöver. Det är ju skönt att få några dagar hemma också innan allvaret börjar igen. Men… det känns alltid lite sorgligt är man känner att ”nomadlivet” lider mot sitt slut. Undrar om jag har varit nomad i något tidigare liv eftersom jag älskar detta kringresande liv så mycket.
Ha det nu så underbart tills vi hörs igen!
Jens Norberg säger:
Kul läsning!
Ni har hunnit med en del under Er ledighet.
Alltid trist när det är dags för uppställning på arbetet igen.
Men Ni lever ju ett härligt liv i husbilen och det underlättar ju en del 🙂
Ha det gott!
juli 9, 2020 — 6:28 f m
Birgit Schünemann säger:
Tack för det 🙂 Ja vi har åkt en hel del. Det som är tråkigt är att man inte har kunnat göra det vi har velat pga coronan men vi får väl ta igen det nästa semester. Nu står vi på en naturcamping i Krånged och kommer att fortsätta hem imorgon. Vädret är emot oss just nu, kallt och regn. Men det är ju som Du säger att vi bor ju i husbilen så ångesten över att måsta avsluta resandet känns inte alls lika svår som den har gjort tidigare. Nu får vi också en vecka hemma innan allvaret börjar igen. 🙂
juli 9, 2020 — 6:17 e m