Kategori: Uncategorized (sida 1 av 5)

Den 21:a oktober lämnade vi Sverige för nya äventyr i Europa. Vi stannade en natt extra på hästgården pga blåsten och tur var det. Det var många hamnar och kuststräckor som helt översvämmats av ovädret och de stängde också av Öresundsbron mellan fredag och lördag den 20-21:a oktober. Nåja vi kom iväg till slut men vädret var fortfarande kallt, regnigt och blåsigt. Efter att vi passerat Stora Bältbron så stannade vi vid en båthamn som ligger precis innan Lilla Bältbron och sov där över natten. Vi var lite smålata så vi letade reda på en pizzeria i närheten och gick ut och åt middag. Det var lite fascinerande att det låg en restaurang mitt i ett villaområde långt ifrån alla gångstråk som fanns, men de verkade i alla fall ha kunder för det var de som kom och hämtade mat under tiden vi satt där och åt. Pizzan var god men det jag kan opponera mig emot var att personalen satt i ett rum innanför och rökte vilket gjorde att det luktade rök i hela restaurangen, bläää!

Vi hade bestämt att vi skulle ta det lugnt på vägen men när vi väl kom iväg så satte vi en väldig fart och körde genom Danmark, förbi Flensburg och tog färjan från Glückstadt över Elbe till Wischhafen i ett nafs och där vi sov på samma ställplats som på vägen hem men den här gången låg alla båtarna i vatten och inte i lera. Nu fortsatte vi mot Köln och våra vänner men stannade en natt i Regenbogen på en mycket fin ställplats. Det var en stor och fin camping men de hade ordnat en ställplats för övernattning utanför själva campingen men vi hade tillgång till alla servicehus och alla faciliteter inne på campingen. Där stannar vi gärna fler gånger om vi har vägarna förbi.

Nu hade vi bara 160 km kvar till Ina och Horst så nu blev det gasen i botten (så gått det nu gick pga vägarna). De hade bokat plats för oss och dem på en fin camping uppe i Bergisches Land några mil från deras hus i Odenthal ovanför Köln. Ja, nog var det ett bergigt land alltid, vägarna gick upp, ner i kringelikrok och inte var de stora heller så Kurt-Åke fick verkligen hålla tungan rätt i munnen (tur att jag inte körde!), men vilket landskap! Det var så otroligt vackert med alla berg och dalar, skogar och brukade jordar. Jag har alltid tänkt mig Tyskland som ett platt land men ack så fel jag har haft. Campingen vi skulle bo på låg uppe på ett berg med en underbar utsikt över landskapet, vägen dit var en liten mardröm men det gick bra och väl framme så stod ju våra underbara vänner med famnarna öppna och tog emot oss. Det var så underbart roligt att få träffa dem igen.

Nu följde tre fina dagar med Ina och Horst som tog mycket väl hand om oss. Första kvällen fick vi middag i deras husbil (vår var kall som vanligt), nästa dag åkte vi hem till deras hus där vi fick tvätta upp sängkläder och handdukar, skönt, samt att vi fick en fantastisk god middag. Mitt i allt ringde verkstan från Kristinehamn med en lösning på vårt värmeproblem så det blev att åka upp till campingen igen (Horst och Ina hade deras lilla bil med sig också) för att testa lösningen. När vi gjort manövern som de ville att vi skulle göra (bryta strömmen på 12 V samt strömmen från batterierna till panelerna) så verkade systemet gå igång. Efter middagen så fick vi träffa deras yngste son och hans dotter, mycket trevligt, och sedan åkte vi tillbaka till campingen och stackars Skorven som fått vara ensam hela dagen. Värmen fungerade fortfarande men under kvällen när vi satt och pratade så bröts allt igen, som vanligt, suck! Utan el fungerar inte vår värme.

Nästa dag lagade först Horst vårat vatten läckage på taket och sedan åkte vi iväg och de visade oss den fina omgivningen samt deras fantastiska kyrka. En mycket vacker kyrka som var storslagen i sin enkelhet. Sedan var vi till Horst fabrik som han byggt upp och som nu hans yngre son har tagit över. De tillverkar dörrar, fönster, inredningar, persienner, altaner, markiser mm. mm. Vi blev djupt imponerad över hur kreativ och intelligent Horst har varit med lösningar för alla tycken och smaker. Där på kontoret fick vi också träffa deras äldste son, kul att se hela familjen samlad. På kvällen blev vi bjudna på en restaurang där vi åt en mycket god middag, men det bästa var nog ändå sällskapet. Fredagsmorgonen var en lite sorglig dag eftersom vi skulle åka vidare och lämna våra vänner men vi får trösta oss med att de kommer ner till oss efter jul- och nyårshelgen. Tack! Ina och Horst för dessa fina dagar, trots vädret (det har regnat nästan hela tiden).

Så bar det då av mot Frankrike och Spanien. Det första vi mötte på vår väg mot Frankrike var det värsta regnoväder som vi någonsin varit med om. Det regnade och blixtrade vågrätt, vi såg nästan inte vägen framför oss och alla bilar körde i myrfart. Nu fick vi ju kolla om vårt tak var vattentätt, och det var det. När det var dags att stanna hittade vi en parkeringsplats vid ett idrottsområde i en liten by som hette Jouhe, utanför Doule i Frankrike. Där fick vi en skön natts sömn (förutom att det blev kallt utan värme) och Skorven var lycklig för att han fick vara fri. Vi fortsatte vår färd söderut, passerade Lyon och stannade på en ”vägverkets parkering” och sov, vilket visade sig vara en dum idé. Eftersom vi vill kunna släppa Skorven lös så parkerar vi alltid så långt från alla andra som möjligt så även denna gång. På natten var Kurt-Åke upp och släppte in Skorven, gav honom mat och gick sedan och la sig. En stund efter att han lagt sig så tändes lampan fram, den som tänds om man öppnar bodelsdörren eller framdörren. Han klev upp för att kolla vad det var och då vaknade jag också. När jag tittade upp såg jag någon som lyste in med en ficklampa vid framrutan. Arg som en dubbelgeting rusade jag upp, slet på mig morgonrocken, högg tag i skohornet av trä som min far har gjort och rusade ut! Då sprang två killar iväg över parkeringen mot de andra husbilarna som stod där och lyste in genom deras förnster också. Jag rusade efter med skohornet i högsta hugg och skrek – vad håller ni på med! den ena killen fick då syn på mig och de stack iväg som skållade råttor och for iväg i en vit skåpbil. Oj, så arg jag var! Det tog lång tid innan jag lyckades somna igen efter det. Som tur var så hade de inte lyckats göra någon åverkan på förardörren trots att de lyckats dyrka upp den, men tack vare Kurt-Åkes säkerhetsanordning så fick de inte upp dörren utan den gick bara upp så att lampan tändes. Nästa dag fortsatte vi mot Spanien och Blanes så fort vi bara kunde. I Frankrike kan man ju inte vara!

Jag ville till Blanes eftersom jag varit där med min familj för 30 år sedan och tyckte att det skulle vara roligt att se byn igen. Nåja, nu var det ju ingen by längre, den hade växt sig 10 gånger så stor så jag kände inte igen något alls, bara vågorna. Staden hade gjort en stor parkering ganska nära stranden där man fick stå gratis. Det fanns ingen service men det var nära till stranden, restauranger och affärer. Vi stod kvar där i två nätter och njöt av stället och vädret. Kurt-Åke passade också på att byta kökskran eftersom den gamla slutat fungera. Sedan fortsatte vi ner till Tarragona där vi hittade en parkering som också låg vid havet. Tyvärr var det inget bra ställe för Skorven så vi fick oss en nattlig promenad vid stranden i sanden.

Nu har vi lämnat stora AP7:an och gått efter kustvägen N340 som måste vara gamla motorvägen för den är också ganska stor men går direkt efter kusten. Vi hittade en ställplats, första som vi står på sedan Odenthal, i Penisacola som kostade 10,5 Euro utan ström (det fanns ingen) men med full service i övrigt. Vår vana trogen så ställde vi oss i utkanten bredvid en bambuskog och det visade sig vara en inte alltför smart idé. Under kvällen började det blåsa, för att sedan övergå till storm, vilket gjorde att våra bambugrannar började slå över bilen. Nåja det var ju bara de mjuka plymerna som nådde bilen men Skorven tyckte inte om att bli anfallen när han skulle ut så han rann under bilen så fort vi öppnade dörren. Han har det inte lätt den där katten. Vädret ja, det har varit väldigt blåsigt och regnigt men trots det har det varit mellan 19- och 24 grader beroende på om solen varit framme eller inte. Vi kan ju säga så här, vi har plockat bort jackor, långbyxor och tjocka tröjor nu. Det räcker med shorts och linne.

Idag fortsatte vi kustvägen, förbi Valencia och ner mot Alicante. Nu står vi vid havet på en gratisparkering i Cullera och kommer att stå här över helgen. Både vi och Skorven behöver vila från bilkörning och vår stackars Humla behöver också få vila och få lite invändig omsorg.

Efter lite vila så fortsätter vi vår resa efter solkusten på vår jakt efter det perfekta stället.

Kramar från oss

Så är vi äntligen på väg igen efter många om och men. Ja, nu har det ju inte bara varit läkar- tandläkarbesök och provtagningar som ställt till det för oss utan också stackars Humlan som varit på besök hos ”doktorn”. Men… vi börjar från början.

Söndagen den 20:a augusti åkte vi ner till Vilhelmina och ställde oss på min svågers grannes tomt (han var borta som tur var) för på måndag hade vi besiktning på Humlan (som gick igenom utan anmärkning) och sedan skulle vi börja med svågerns gårdsplan. De, min syster och svåger, hade bestämt att de skulle ta bort allt grus, med allt gräs och ogräs i, gräva till tomten så att den blev slät samt lägga ut täckduk och nytt singel. Nu är ju det som med allt annat man tycker ”ska går fort”, det är en himla massa jobb. Kurt-Åke och min svåger samt en vän till min svåger (tillika en gammal granne till oss när vi var barn) började med att gräva bort allt gammalt grus/gräs. Sedan la de ut täckduken och sen var det dags för ny fin singel. Tyvärr så lägger ju singeln inte ut sig själv utan vi fick ju använda våra muskler för att få ut den, men efter hårt arbete så var allt klart och resultatet blev fantastiskt bra. Efter allt hårt arbete så var min syster så underbar och överraskade mig med en underbar kväll på spa på Vilhelmina Hotell. Där fick vi ligga i spabad med utsikt över Volgsjön, fantastiskt vackert! Vi fick en god välkomstdrink och sedan en snacksbricka med massor av gott samt god dryck. Sedan bastade vi med samma underbara utsikt och avslutade med honungsskrubb som min syster gjort och ansiktsmask och insmörjning med min systers egen underbara kroppslotion. Vilken fantastiskt underbar kväll! Tack min fina älskade syster för allt underbart jag fick! Men det finaste var ändå den stund vi fick tillsammans.

Efter en veckas hårt arbete så fortsatte vi söderut. Vi var förbi i Vännäs hos sonen med familj. Åkte förbi Umeå hos dottern med familj och skulle åka förbi i Obbola hos äldste sonen, men de var som vanligt i Finland(hans fru kommer därifrån) så de missade vi tyvärr. Då åkte vi istället förbi min ”gamla chef” och det är alltid lika trevligt att få träffa henne och hennes man. Efter en trevlig stund med dem så åkte vi till Järnäsklubb och stod där över natten. Sedan var det dags att åka ”hemåt” igen för att avsluta alla besök och provtagningar.

Vi kom till Solbacken den 27:e och det regnade för fullt. Dagen efter så kom Kurt-Åkes yngste son och hans flickvän. Ungdomarna var ute på äventyr och vi jobbade med bilen och byggde en ställning bak som vi kan ha backar i. Mittenområdet i bilen är ju väldigt svårpackat men med backarna kan vi utnyttja ytan bättre. Är supernöjd över resultatet. Jag passade också på att plocka lingon som jag kokade sylt av. Det var sååå mycket fina lingon så jag hade plockat 10 liter på bara några timmar. Dessutom så var det stora fina blåbär så jag var bara tvungen att plocka dem också som jag gjorde blåbärskakor av. När ungdomarna åkt så började vi vår planering inför vår nästa resa till södra Europa. Vi städade och tvättade Humlan, tvättade alla kläder, täcken, kuddar, mattor, ja allt, och gjorde klart med läkare, tandläkare, provtagningar och frissa (väldigt viktigt för mig!) och till slut kunde vi påbörja vår resa söderut.

Den 2:a oktober lämnade vi Solbacken för den här gången. Det känns alltid lite vemodigt att lämna den platsen som vi har börjat känna oss hemma på, med alla underbara människor som vi lärt känna, och den komfort som vi har där, men vi hoppas att alla och allt är kvar när vi återvänder nästa vår.

Vår resa gick nu mot Västerås och Kurt-Åkes mellanson. Det är alltid så fint att få komma förbi dem och träffa barnbarnen (de är ju viktigast). Efter det så åkte vi vidare mot Örsundsbro (mitt andra hem) och våra underbara vänner där. Där stannade vi en vecka innan vi fortsatte till våra fina vänner i Strängnäs som vi fick rå om tills dess vi var tvungna att åka vidare till Kristinehamn för att Humlan skulle få komma in till ”doktorn”. Den 16:e oktober var vi på verkstan i Kristinehamn och de gjorde de åtgärder som Knaus i Tyskland hade hänvisat dem till (det gäller fortfarande problemet med värmen när vi fricampar). Efter att de åtgärdat problemet enligt instruktioner från Knaus så åkte vi lyckliga därifrån i tron att allt var fixat. När vi kom fram till ställplatsen och skulle sätta igång boostern fram (det var kallt ute) så hade vi tappat funktionerna för både boostrarna (vi har en fram och en bak i sovrummet) och motorvärmaren. Ny kontakt med verkstaden och ett nytt besök på densamma. Verkstan satte nu tillbaka kabeln mellan panelerna men uppdaterade också Knauspanelen så nu får vi se vad som händer när vi fricampar. Just nu står vi vid Sjöslätts Hästgårds ställplats strax utanför Malmö där vi stått förut. Detta är vår utreseplats och vår hemkomstplats. Den är ju den sista och den första platsen som vi kommer till när vi är på väg eller kommer hem. Det känns så fint att ha den här platsen som en markering av vår resa, borta eller hemma. Vi har varit och handlat allt (!) som vi vet att vi inte kan handla utomlands, så nu är vi beredda för några månader i södra Europa, hoppas bara att det är varmare där än vi har det här just nu. Här blåser det småspik och är bara 6 grader varmt. Vi vet inte i dagsläget om vi kan köra över Öresundsbron eller om den kommer att stängas av. Ja, ja vi har ju ingen brådska, vi är ju pensionärer (med massor att göra). Det vi längtar mest efter just nu är att åter få träffa våra fina vänner från Odenthal i Tyskland, Ina och Horst. Vi hoppas att de väntar tålmodigt på oss för vädret verkar ju inte gå oss till mötes.

Massor kramar till Er som orkar följa vår blogg trots att den är så ojämn i flödet.

Kramar från Humlan, Birgit, Kurt-Åke och Skorven

Hej på er alla igen! Måste börja med att förklara varför det här inlägget har dröjt så länge. Min blogg havererade. Jag hade skrivit inlägget och lagt in alla bilder och skulle publicera allt och då var hela inlägget borta och jag fick en röd text med varning om att det inte gick spara till databasen. Nåja, nu ska allt vara fixat så nu hoppas jag att jag kan få iväg inlägget.

Oj, vad tiden går fort!

Nu har vi redan varit uppe i Stalon nästan två månader! Innan vi lämnade Örnsköldsvik så hann vi med att hälsa på grannarna som vi hade i Portugal där vi fick god mat och en trevlig kväll med massor med prat om Portugal. Efter det började vi vår resa mot Vilhelmina och Stalon men vi var naturligtvis förbi alla barn och barnbarn och pussade på dem.

Efter ett kort stopp i Vilhelmina för att handla körde vi upp till Stalon där vi boade in oss hos min yngsta dotter och hennes sambo. Underbart skönt att äntligen komma upp hit igen. Nu blev det några lata dagar innan det blev dags att fira min födelsedag som Malin och Kurt-Åke fixade så fint med punchtårta (vår ”familjetårta”) och god grillmiddag. Jag gjorde absolut ingenting den dagen som det ska vara när man fyller år. Sedan var det dags för midsommar som firades tillsammans med ungarna (får man säga ungar fastän de är över 30?) och min syster och hennes man. För omväxlings skull så hade vi fint väder, vi har firat midsommar i snöstorm ibland så om solen skiner så är vi överlyckliga.

Efter midsommar var det så dags för min syster och jag att ha vår årliga helg på marknaden i Storuman. Våra män åkte upp till en Kennets stuga i Saxnäs och vi åkte iväg på marknaden. När vi kom till Storuman på torsdag eftermiddag hade vi 28 grader varmt i skuggan och då skulle vi börja sätta upp ståndet inför fredagens marknad, puh så varmt det var! Fredagsmorgonen när vi skulle packa upp alla produkter som vi skulle sälja var det hällregn! På alla dessa år som jag varit med min syster på marknad så har jag aldrig varit med om att det har hällregnat när vi packat upp. Trots regn så var det bra med folk hela dagen och försäljningen gick bra. Jag tror att alla är utsvultna på marknader och liknande sedan pandemin så att de struntar i väder och vind. Lördagen så var det blandat väder med sol, moln och någon enstaka regnskur och mycket folk även denna dag. Söndag blåste det småspik och var ishavskyla, burr! Klädsel? Jo, jag hade ullunderställ, långbyxor, ulltröja, flecejacka plus en vindjacka men jag frös ändå. När man står stilla och det blåser är det svårt att klä sig så att man inte fryser så jag saknade min skoteroverall! Traditionsenligt så hade min fina syster gjort mockatårta som jag fick som försenad födelsedagspresent. Jag älskar mockatårta och det är bara min syster som kan göra den som den ska göras. Tack älskade syster för fina dagar tillsammans!

När jag kom tillbaka till Stalon igen så hade Kurt-Åke stannat kvar i Saxnäs vid Kennets stuga så Malin och Martin skjutsade upp mig till Saxnäs och Kurt-Åke. Där var vi kvar en vecka och hade underbara dagar med cykelturer, vandringar, lite vedklyvning och gräsmatteklippning. Vi hade fint väder men tyvärr så var det jättemycket av sviarn (en pytteliten mygg som inte syns men känns!) och brems (broms) så det gick inte sitta stilla och njuta i solen, men så länge vi rörde på oss gick det bra. Vi tog med oss Skorven på en cykeltur för att gå upp till Fiskonfallet (ett fint litet vattenfall ovanför Saxnäs). Han är ju van att åka cykel med oss och att vara ute på vandring men den här gången kom han på efter att vi gått kanske 100 meter att han verkligen inte ville gå längre utan han bara drog i kopplet och skulle hem. Jag tror att han kände lukten av alla djur i skogen så det var det som gjorde honom rädd. Där i fjällen så finns det ju älg, ren, björn, järv och lodjur så det kanske inte var så konstigt att han ville hem. Det slutade med att jag bar honom upp till fallet men när vi skulle sätta oss och fika så var han så stressad så vi beslutade oss för att gå tillbaka till cyklarna igen. Väl nere vid bäcken och cyklarna så började vi packa upp kaffe och smörgåsar men i och med att vi satte oss ner så kom våra bitande vänner och anföll oss och då insåg vi att vi glömt vår myggjagare (Thermacell) uppe vid fallet så det var bara att gå upp igen. Kurt-Åke stannade med Skorven och jag gick upp till fallet och nu när jag var ensam så kunde jag gå ner till fallet (det var en mycket brant stig neråt för att kunna komma fram till fallet) och ta några fina bilder för att kunna visa er. Väl tillbaka vid cyklarna igen så fikade vi och sedan cyklade vi hem igen och Skorven var glad och nöjd. På tal om Skorven ja, han bör inte vara i norra Sverige. När jag kom hem från Storuman så upptäckte jag blod på golvet i husbilen. Jag blödde inte, Kurt-Åke blödde inte alltså var det bara Skorven kvar som skyldig. Suck!!! Han hade ett sår nästan uppe vid svansroten som det bara rann blod från så det var bara att plocka fram förbandslådan igen och bandagera svansen (Skorven var inte glad över behandlingen). Vad han gjort vet vi inte, antingen var det något djur eller fågel som bitit, rivit eller hackat honom eller så hade han fastnat någonstans. Som tur var så läkte svansen ihop fint så det behövdes inget veterinärbesök den här gången, puh!

Efter en vecka i Saxnäs så åkte vi tillbaka till Stalon igen och väl där så satte Malin och Martin oss i arbete med att måla och olja in deras nya bro som de snickrat. Vi lånade Malins bil och åkte ner till Vilhelmina och handlade och väl där passade vi på att träffa min kusin Thory och andra goda vänner som vi inte sett sedan i höstas innan vi åkte till Portugal. Alltid lika roligt att få träffa dem och det kändes ännu roligare nu när vi varit så långt borta från alla!

Så till helgen kom äntligen våra efterlängtade vänner från Örsundsbro. Under veckan de var här passade vi på att åka och se på saker som jag inte sett trots att jag varit här mer än 40 år! Man blir ju hemmablind sägs det ju. Vi åkte upp till Klimpfjäll och Norgefarargården, en gård där handelsmän fick stanna och vila på sin väg mot Norge där de skulle sälja och köpa varor. Sedan tog Malin och Martin med oss till stenbrottet i Stalon där Martin jobbar med att bryta sten för export. En mycket vacker sten med en grön marmorering som är fantastisk när den är polerad. Den används till kakel, klinker, bänkskivor och gravstenar mm. Tyvärr så syns det inte på bilderna hur vacker stenen är. Vi åkte till Tärna där min syster stod på marknaden, fortsatte sedan till Hemavan och stannade och fikade vid vägkorsningen mot Joesjö och Norge. Vi tog också en tur till Dikanäs, Kittelfjäll och Gränssjö som är sista bebodda byn innan Norska gränsen mot Hattfjelldal som är närmaste samhället i Norge. Vi hade en helt underbar vecka med våra fina vänner och inte berodde det på vädret som visade sig från sin allra sämsta sida. Det regnade nästan hela veckan men som tur var så var det ganska varmt så vi behövde inte frysa iallafall. Tack älskade vänner för att ni ville komma upp till oss och förgylla våra dagar.

När Örsa gänget hade åkt så flyttade vi från Malin och Martin ner till ställplatsen ute på udden här som Stalons skoterklubb gjort i ordning. Det var skönt både för barnen och oss att få egen ”kuppe” ett tag. Vädret har varit helt fantastiskt och vi har badat nästan varje dag, jag simmade tom över till andra sidan viken en kväll, underbart skönt! Tyvärr så vände vädret och det började regna ordentligt så vi flyttade upp till min syster för att få tillgång till el. Vårt elfel kvarstår ju fortfarande och har vi ingen ström så får vi ingen värme i bilen och med regnet och den medföljande råheten så behövde vi ström för att inte frysa. Min syster och hennes man var på semester med husvagnen så vi fick ha hela huset för oss själva så vi kunde vara inne och elda i vedspisen vilket var underbart när vädret var så blött och kallt. Tänk om man kunde montera in en vedspis i husbilen.

Fredag den 4 augusti fick vi efterlängtat besök från våra tyska vänner som kört runt och tittat på vårt fina land. Det var så roligt att få träffa dem igen. Nu körde vi tillbaka till ställplatsen så att vi fick utsikt över Malgomaj och fick stå lite för oss själva. Vädret bestämde sig också för att vara på vår sida så vi hade underbara dagar med sol och värme, nja… det regnade ju också lite såklart, vi kunde ju inte få ha bara fint väder. Vi lånade min systers bil och det var så roligt att få visa dem platsen där jag bott och dess underbara natur. Tyvärr så behagade fjällen ha mössan på så vi fick inte se fjällmassiven i deras fulla prakt men vädret går ju tyvärr inte göra något åt.

Till min stora glädje så visade det sig att Horst hade en SUP bräda, jag har alltid velat pröva att stå på en sådan och nu fick jag äntligen den möjligheten. Horst visade hur jag skulle göra men jag blev väldigt skeptisk till att jag skulle fixa det för det såg väldigt vingligt ut. Nåja, jag är ju inte rädd för vatten och vädret var underbart med en helt blank sjö och nu när jag äntligen fick chansen så var jag ju bara tvungen att testa. Jag började med att ställa mig på knä medan Horst höll i brädan för att den inte skulle åka iväg, hjälp vad vingligt det kändes! Jag paddlade runt ett tag men sedan kände jag att jag såklart måste ställa mig upp, jag kunde ju inte paddla runt stående på knä på en ”stand up board”.  På skakiga ben ställde jag mig försiktigt upp, kände efter så att jag fick balans, rätade upp kroppen och började paddla. Det var en helt underbar känsla! Benen skakade som asplöv från början men till slut lyckades jag slappna av och hitta tekniken, det här var det roligaste jag har gjort på länge! Tyvärr så orkade mina ben inte stå lika länge som jag ville paddla men efter lite vila och våfflor så var jag uppe och paddlade ett tag till. Otroligt roligt! Efter underbara dagar tillsammans så fortsatte Ina och Horst vidare norrut men innan de åkte så planerade vi vår rutt så att vi kan åka förbi dem i Tyskland när vi börjar vår resa ner mot Portugal igen.

Det som vi har kvar här uppe i norr nu är en besiktning av Humlan i Vilhelmina den 21/8 och efter det så blir det kanske någon vecka till i Stalon innan vi börjar rulla söderut. Tanken var att vi skulle vara kvar här till i början av september men pga läkartider så fick vi ändra planerna så nu måste vi vara i Ö-vik den 30:e augusti. Vi kommer nog att vara kvar i Ö-vik någon månad för att göra alla läkar- och tandläkarbesök klara innan vi börjar rulla igen. Förmodligen blir det nog en sväng upp till Umeå, Vännäs och Obbola också för att pussa på barn och barnbarn innan vi åker söderut. Nu hoppas jag att bloggen ska fungera så att jag kan få iväg inläggen när jag har tänkt.

Kramar från oss i Norrland

Så har vi landat ”hemma” på Solbacken igen efter vårt väldiga äventyr och det är faktiskt riktigt skönt😊 Humlans äventyr på verkstaden i Kristinehamn avklarades och nästan allt blev åtgärdat. Det de inte lyckades med var elfelet (upptäckte vi när vi var på väg norrut igen och fricampade). Vi hyrde en jättefin liten stuga i Picassobyn på Herrgårdscampingen i Kristinehamn medan Humlan var hos doktorn. Alla stugor har olika namn på campingen och ligger på lite olika områden. Picassobyn låg längst ner mot vattnet och var en lite lyxigare variant med fyra-fem bäddar, fin toa med dusch och diskmaskin (!) en underbar lyx efter att ha diskat i husbilen eller vid utediskar på de ställen vi stått. Jag passade även på att tvätta upp allt i Humlan och det blev fem maskiner innan allt var rent (passade på att tvätta täcken och kuddar också). Vi fick hämta Humlan på fredagen (28:e april) men de ville att vi skulle komma in på tisdagen (2:a maj) så att de fick mäta upp batterierna igen. Detta resulterade i att vi bokade en husbilsplats och stod kvar på Herrgårdscampingen över Valborgsmässoaftonen. Tanken var att vi skulle ha åkt upp till våra vänner i Strängnäs men nu tog de husbilen och kom till oss istället. En mycket trevlig helg med våra fina vänner trots att vädret hade kunnat vara lite vänligare mot oss. Vi hade både regn, åska, blåst, snö- och hagelskurar, burr!!! Vi som inte är van vid denna kyla höll på att frysa ihjäl🥶1:a maj åkte Gabi och Liviu hem till Strängnäs och vi stannade kvar till den 2:a maj eftersom vi skulle förbi verkstan igen.

Tisdagen klev vi upp glada för att äntligen få börja vår resa norrut. Innan vi lämnade Kristinehamn så var vi förbi verkstan där de konstaterade att batterierna laddade som de skulle och sedan åkte vi också till Distriktsveterinärerna för att Skorven skulle få sin årliga dos vaccin, vi har ju alltid gjort detta i mitten av mars men då var vi ju inte hemma i Sverige så det blev nu istället. Allt gick bra men när veterinären tittade i munnen på honom konstaterade hon att han hade en trasig tand som behövde omedelbar åtgärd för han hade ont. Tyvärr så fanns det ingen tid hos dem utan jag fick istället börja ringa runt till varenda veterinärstation efter vägen. Fick till slut en tid i Uppsala hos veterinär Garland den 9:de maj. Jaha detta innebar då att vår vistelse i Örsundsbro hos våra vänner inte skulle bli lika lång som vi hade tänkt. Efter att ha suttit i mobilen flera timmar så kände vi att vi inte skulle åka raka vägen till Västerås och sonen utan stanna och sova någonstans och fortsätta nästa dag. Hittade en fin plats i Trångsund vid Strömsholms kanal. Vi lagade mat ute och tog en promenad efter kanalen. Det kom några med en turbåt som skulle sjösättas nästa morgon så om vi var vakna kunde vi få se på en flygande båt. Båten hette Oden och brukar gå efter kanalen under sommaren. Vi hade en väldigt skön kväll (trots att jag var deppig för Skorvens tandvärk😿). Dessutom skulle vi fricampa eftersom elen nu var lagad😊, trodde vi ja. Det var ganska kallt på kvällen, vi hade nog inte mer än 5-6 grader varmt men det var ju inga problem, nu skulle vi ju ha värme i bilen. Vid 3 tiden så vaknade jag av att cirkulationspumpen slog på och av hela tiden, klev upp och kollade panelerna och de var precis som tidigare, ingen värme, batterierna skrek tomt, vårat elfel var fortfarande inte åtgärdat. Skickade mail med bilder på panelerna till verkstan och konstaterade att felet kvarstod.

Nästa morgon, efter att vi sett på sjösättningen och gått en promenad, åkte vi vidare till Västerås och fick träffa barn och barnbarn och efter en natt hos dem fortsatte vi till Örsundsbro via Campingvaruhuset (vi var ju tvungna att handla lite 😊). När vi kom till Örsa så ställde vi oss på ström och sedan ägnade vi oss åt våra underbara vänner. Det är alltid lika skönt att komma hem till dem, jag blir totalt avslappnad❤️. Efter några dagar så kom vi på att vi skulle testa batterierna igen, det tog 12 timmar innan felet uppstod på nytt! Den här gången gjorde vi inget annat än att stoppa i elsladden men felet var ändå kvar, ringde Kristinehamn och konstaterade att detta fungerar INTE. Den här gången förstod äntligen verkstan vad vi försökt förklara hela tiden och nu har ärendet hamnat i Tyskland hos Knaus. Det ska bli intressant att se hur länge vi får vänta på någon åtgärd.

Efter denna frustration så orkade vi inte bry oss om eländet mer utan vi ägnade oss åt våra vänner istället, och de åt oss. Vi fick en fantastisk middag med Gösknyten som var hur goda som helst. Jag har nog aldrig ätit Gös förut så det var en upplevelse, fantastiskt gott😋På söndagen åkte vi till Steninge Bruk och åt brunch, jättemysigt och väldigt gott men det är ju synd att man blir mätt när det finns så mycket mat att välja på😜

Den 9:de opererade vi stackars Skorven och den 10:de kom vi sedan tillbaka till Örnsköldsvik och Solbacken. Det känns faktiskt riktigt skönt att vara hemma men vi får väl se hur länge det dröjer innan längtan efter sol, hav och äventyr gör sig påmind igen😍 Nu har vi påbörjat våra läkar- och tandläkarbesök, provtagningar, frissa och allt annat som är skönast att göra bort på hemmaplan. Idag (24:e maj) var vi på återbesök till veterinären med Skorven för att se att såret där tanden satt läker som det ska. Hade vi gjort detta i Uppsala så har det varit gratis men nu när det var här så fick vi betala grundavgiften för besöket. Skorven är den absolut dyraste katt jag någonsin haft!!! Hoppas bara att det är slut med allt elände för honom nu.😸

I helgen ska vi köra upp äldste sonens bil, som vi har fått låna, till hans kompis i Sollefteå för diverse reparationer så då passar vi på att göra en liten utflykt också, det är ju iallafall morsdag på söndag😊. Sedan så kommer vi tillbaka till Solbacken och kommer nog att vara kvar i 2 veckor till men efter det så är tanken att vi ska åka norrut till mina barn och barnbarn för att sedan landa i Stalon hos min yngsta dotter (och min syster som bor tvärs över vägen😊). Första helgen i juli ska min syster och jag vara på marknaden i Storuman enligt fastställd tradition. Den helgen får inga män följa med, det är vår helg där vi får rå om varandra riktigt😍❤️❤️ Vi har också fina besök att vänta av våra vänner både från Sverige och Tyskland och det ser vi verkligen fram emot.

Ha nu en riktigt skön sommar och vi hoppas på att den blir riktigt varm och ljuvlig. KRAM 🤗

Resan norrut har gått i en förfärlig fart, jag tror att vi båda har längtat hem till gamla Svedala. När vi körde ner mot Portugal så körde vi väl kanske som mest 15 mil per dag, nu har vi bränt 35-40 mil per dag, hemlängtan???🤣

Kurt-Åke körde när vi passerade Paris och det var en skräckupplevelse! Massor med galna bilister som hela tiden låg på signalhornen, filer som gick överallt och som om det inte var nog med det så var det naturligtvis vägbyggen överallt också så GPS´n hängde inte med men vi klarade den genomfarten med livet i behåll och dessutom så såg jag Eiffeltornet på håll, försökte ta ett kort men då kom en lyktstolpe i vägen så kortet blev inte bra.

Efter att vi passerat Paris så gjorde vi stopp på en rastplats några mil ovanför Paris. Detta var en av de mycket få gånger som vi bara stannat på en rastplats och det kändes väl lite spännande. Det stod en massa långtradare parkerade eftersom det var söndag och då måste de ju stå stilla men parkeringen var uppdelad i två områden, en för långtradare och en för bilar. Bilparkeringen låg längre in så vi hade en fin skog bakom oss och var inte så nära vägen så den var helt ok. Skorven fick springa lös så han var glad och nöjd. Senare på kvällen kom det en till husbil och det var skönt. Det känns alltid tryggare om man inte står helt ensam.

Frankrike körde vi igenom på fyra dagar, Belgien hann vi nästan inte vara med om att vi körde igenom (det gick fort) och sedan kom vi in i Holland. Vi letade reda på en fin liten ställplats som låg i en liten by som hette Wouw, Kruisland. Det var ett par som hade gjort iordning platsen med tömning av grå- och svartvatten samt färskvatten. Tyvärr så fick Kurt-Åke feber när vi kom dit och var ganska dålig på natten så vi stannade kvar två nätter, dels så behövde Kurt-Åke få vila och sedan var jag tvungen att bädda rent eftersom han svettats en massa under natten. Men… jag fick ju rena sängar och rena människor när vi passade på att duscha eftersom vi hade tillgång till vatten. Tog en liten promenad på onsdag eftermiddag och var in till en affär i centrum och handlade lite. Det var skönt både för mig och Kurt-Åke att stå stilla och vila lite (vi hade ju kört många mil varje dag).

Torsdags morgonen åkte vi tidigt när de hade hotat med regn och vi stod på gräs och var rädda för att köra fast igen. Vi hade precis kommit ut på vägen när det började regna. Vädret har inte varit så bra sedan vi lämnade Spanien och när vi kom in i Frankrike blev det riktigt kallt och nu var det bara 8 grader varmt ute och hällregnade så mina yllesockar och ulltofflor åkte på, burr! Det är nästan så att man har lust att vända och åka tillbaka till Portugal igen.

Dagens mål var Haarlem utanför Amsterdam för att titta på tulpaner. Vi åkte till De Tulperij med ett litet café och en affär där de sålde lokala produkter. Utanför så fanns de stora fälten med tulpaner, hyacinter, narcisser, pärlhyacinter mm. Tyvärr så regnade det och blåste småspik så att gå ute vid fälten var inte speciellt skönt och jag vet inte om vi var tidiga eller om det hade varit kallt för det var bara några tulpaner som hade börjat blomma däremot så var det stora fält av både gula och vita narcisser och fält med alla möjliga färger på hyacinter. Lite besviken blev jag eftersom jag hade sett fram mot stora färgglada fält med mina älskade tulpaner (träffade ett svenskt par senare som också varit ner för att titta på tulpanerna som också var besvikna så vi var nog kanske för tidigt ute).

Efter Haarlem så körde vi vidare och kom till Urk (ja samhället heter faktiskt det) där hamnen ordnat en mycket fin ställplats med all service, dessutom så betalade man genom att scanna en QR kod där man då kom in på deras hemsida och kunde då uppge platsnummer och registreringsnummer och betala via kort eller PayPal. När sedan ”fogden” kom så gick han bara in på sidan och såg då direkt att man betalat. Mycket praktiskt, detta önskar jag att andra också skulle ta efter. Nu stod vi åter på ren asfalt, det fanns inte ens en liten rabatt för stackars Skorven så efter att vi varit ute och gått runt hamnen nästan en timme mitt i natten så gav han upp, gick hem och gick på lådan, suck!

Fån Urk körde vi vidare till Wischhafen och ställde oss på ställplatsen vid båthamnen några kilometer från färjan som ska ta oss över floden Elbe imorgon. Vi tog en promenad efter kajen och tyckte synd om alla båtar som låg djupt nergrävda i lera, det var lågvatten. Det är fantastiskt att vattnet klarar av att ta loss dessa båtar ur dyn när det kommer in igen. Vi hade tillgång till el men var tvungen att mata elmätaren med euro för att ha någon ström och nu är det för kallt för att vi ska kunna fricampa eftersom vår värme inte fungerar utan ström.

Nästa dag (påskafton) tog vi färjan över Elbe och körde sedan till Brokdorf där vi hittat ett ställe som vi kan stå på över resten av påsken. Hittade platsen efter lite vinglande på småvägar pga ett vägarbete. Platsen låg vid floden Elbe men den såg vi inte eftersom de byggt upp en stor vall som skydd. På vallen gick får och betade och de söta lammen skuttade runt och lekte med varandra. Det fanns fina asfalterade gångvägar på båda sidor om vallen så vi tog långa promenader medan vi stod där, trots vädret som var mulet och kallt. På söndag, påskdagen, så fick vi svenska grannar som bjöd över oss på kvällen, mycket trevligt. Annandagen så fyllde vi vatten, tömde toa och gråvatten och förberedde för kommande färd men vi hann ändå med en skön promenad. Vädret fortfarande kallt men solen kom fram lite, 9 grader varmt.

Från Brokdorf så körde vi till Flensburg där jag var in på Media Markt och gjorde klart med WiFi kortet som jag köpte när vi var på väg ner. Eftersom det var så viktigt med pass och allt konstigt när jag köpte det så ville jag veta om det var något som jag behövde avsluta men så var det inte. Det avslutades efter ett halvår om man inte använt det, skönt. Expediten som jag pratade med tyckte att det var konstigt att jag inte kunnat fylla på det i Portugal men han kunde inte tala om hur jag skulle ha gjort 😠. När Media Markt var avklarat så gick vi in på jätteaffären som finns i köpcentrat och botaniserade i alla godsaker som fanns. När vi handlat det vi skulle så fortsatte vi vår färd och hamnade på en parkering vid brofästet till LillaBält. Där fricampade vi så på morgonen låg vi djupt nerbäddade i våra täcken och funderade över vem som skulle gå upp och koka kaffe. Burr vad kallt det var! Parkeringen vi stod på tillhörde något friluftsområde för det fanns gångstigar och bord med bänkar samt att dykarklubben verkade hålla till där också för helt plötsligt så kom det upp dykare ur vattnet. Vi hade sett en bil men ingen människa så vi undrade var ägaren var men vi fick förklaringen när den svarta varelsen kom upp från vattnet. 😄

Sista biten innan Sverige fick jag köra, Kurt-Åke körde ju över broarna när vi åkte ner så nu var det min tur. Äntligen kom vi då över gränsen till Sverige igen, det kändes väldigt skönt! Något som är lite fascinerande är att det inte finns någon som helst kontroll vid gränsen. Vi såg inte en enda liten polis eller vakt eller nåt. Det var bara att köra rakt in. När vi passerade gränsen in i Danmark så hade de en storkontroll av lastbilar som de plockade in på kontrollstationen men vår svenska gräns var helt obevakad.

Äntligen hemma i Sverige igen och vi avslutade vår Europaresa på samma ställe som vi påbörjade den för nästan 6 månader sedan (vi lämnade Sverige den 15:e oktober och kom tillbaka den 12:e mars) nämligen att köra ut till Sjöslätts Hästgård och ställplatsen där. Tyvärr så hade det regnat flera veckor så planen där vi brukar stå var blöt så vi började såklart med att köra fast. Parkerade på vägen istället och hade en lugn skön natt hemma i Svedala. Under natten så regnade det ännu mera så när vi skulle köra från platsen så slirade däcken i det blöta gräset så det var bara operation grusletning för att ta oss därifrån. Efter någon halvtimmes hårt arbete så lyckades vi ta oss loss och komma ut på grusvägen så att vi kunde köra vidare mot Bengt i Örkelljunga. Där skulle vi byta en kökskran som vi köpt och som gått sönder. Det vi verkligen har längtat efter förutom falukorv har varit riktiga hamburgare så nu blev det jakt efter en Sibylla kiosk. När vi äntligen hittade en så blev det en stor ostburgare med allt och Kurt-Åke ville ha en parisare men det visste de inte en vad det var. Tror att parisare är något typiskt norrländskt. Efter denna fantastiska måltid så var det Borås som var vårt nästa mål. Körde förbi sonen och sambo med en liten present från Portugal. Båda jobbade så vi fick bara pussa på dem via telefonen. Vidare norrut där vi hittade en plats i en liten by där ungdomsgården hade ordnat till en liten parkering med el. Lugnt och skönt, mulet och kallt.

Fredag, och vi har bestämt att vi ska försöka stå stilla på helgerna så nu ville vi ha en fin plats som också var bra för Skorven. Vi hamnade på Vårgårda golfklubb där de gjort en plats med el vid hål 12. Det var riktigt intressant att sitta och titta på alla golfare som kom förbi på sina rundor. Vädret var riktigt bra, inte jättevarmt men soligt och fint så vi kunde plocka fram grillen och laga mat ute som vi inte gjort på länge.

Nästa anhalt blev Lidköping där vi handlade lite på Biltema och sedan hade vi tänkt tvätta Humlan i XL tvätten som finns där, men det blåste så kallt att vi uteslöt detta. Körde vidare till en ställplats på en gård ca 2 mil ovanför Lidköping. En söt liten plats med både grisar, getter, kaniner och höns. Skorven var så konfunderad över alla djur men han hittade två kompisar som han kunde leka med på natten (katter). Nästa morgon körde vi tillbaka till XL tvätten och gjorde Humlan ren och fin. Vidare norrut och nu körde vi till Årnäs Båtklubb där vi varit tidigare. Låg två nätter, tog långa promenader och satt och solade. Det blåste kallt från Vänern men satt man i lä så var det jätteskönt. Passade på att duscha i deras dusch, skönt att kunna stå i varmvatten så länge man vill😊

Nu var det inte så långt kvar till Kristinehamn så nu började vi bromsa ner farten lite. Hittade en jättefin plats vid Vänern vid Hults Sommarhem där vi stod 4 nätter. Vi har haft fint väder och igår (lördag) så var det 12 grader varmt när klockan var 20:00, fantastiskt! Träffade ett mycket trevligt par från Karlstad. Det är så mysigt när man träffas och det klickar på en gång.

Åkte till Husbilslandet idag och står nu på deras ställplats. Avgiften är minst 100 kr men beloppet är frivilligt uppåt eftersom avgiften går till en fond för idrottande barn. Ett mycket bra initiativ av Husbilslandet. Var och tittade på alla husbilar men konstaterade att vi har den bästa bilen😍

Imorgon ska vi först fylla gasol här och sedan åker vi till Herrgårdscampingen för att boka en stuga. Kl 13:00 ska vi vara på Bergholms verkstad för att ha en genomgång med elektrikern och mekanikern om vad som ska göras på stackars Humlan. Sedan blir det till stugan och packa ur Humlan sakerna vi behöver och efter det så kör Kurt-Åke ut till verkstaden och lämnar Humlan där. Vi får väl se hur många dagar de behöver för att; göra felsökning på elfelet, byta kamrem, framljus, bromljus bak, borra ut dragöglan (den som gick av i Belgien) göra fukttest och gaskontroll och byta frostvakten som läcker, jag tror att det var allt. Oj, oj, oj vad mycket det blev när jag skrev ner allt.😱

Ja som ni har märkt av mitt inlägg så blev resan norrut verkligen en ren resa med massor med bilkörning och med korta sovstopp. Det var skönt att komma hem till Sverige igen, skönt att gå in på en affär och veta vad man ska ha, skönt att känna igen allt. Något den här resan har lärt mig så är det min förståelse för den förvirring våra nysvenskar känner när de kommer hit och allt är nytt och de inte förstår vad som står på förpackningarna. När vi landat lite och kommit i fas någonstans så ska jag göra en ordentlig sammanfattning av vår resa. Men det blir i ett senare inlägg när vi har smält allt, det är ju med knapp nöd att vi förstår att vi verkligen varit ute på detta äventyr. 😊

Kram❤️

Så har vi varit på rull en vecka, tycker att det nästan är nyss som vi lämnade Armacao de Pera. Men, vi har faktiskt hunnit med en hel del på den här veckan och tack vare André som var snäll att byta startbatteri åt oss så kunde vi följa den ursprungliga planen och åka förbi Gibraltar. Vilken upplevelse det var! Om ni är på resande fot och kommer till södra Spanien så måste ni besöka Gibraltar för det är något alldeles eget.

Första natten låg vi på en parkering utanför Sevilla, tyvärr var det bara asfalt runt omkring så stackars Skorven var inte alls nöjd dessutom hade han ätit något så han var inte bra i magen men duktig som han är så gick han på lådan trots att den är det värsta han vet. Nästa dag (söndag) fortsatte vi tidigt mot Gibraltar och kom fram vid lunchtid (13:07 för att vara exakt 😁). Vi parkerade på en ställplats vid hamnen i La Linea de la Conception som tillhör Spanien. Naturligtvis så körde vi fel först så jag hamnade på en parkering för personbilar och höll inte på ta mig ut därifrån😭 som tur var så stötte vi på en kille som jobbade på parkeringen så han kom och plockade bort lite koner och dirigerade mig ut från platsen. Varför drabbar alla problem mig!!! Nåja vi lyckades i alla fall hitta till rätt parkering och fick en riktigt bra plats där, långt ut på kajen. Efter att vi vilat en stund och fått i oss lite mat bestämde vi oss för att gå över till Gibraltar. Det var väl kanske någon kilometer mellan ställplatsen och gränsen där vi var tvungna att gå genom en passkontroll, första gången vi visar passen på denna resa😊. Gibraltar tillhör ju England så helt plötsligt var vi i ett annat land och för att komma dit så hade vi dessutom gått tvärs över ett flygfält! Jodå, de hade trafikljus som reglerade både gång-och bil trafikanter som fick rött när det var flygplan på ingående. Helt otroligt!

Tanken var att vi skulle vara tuffa och gå upp på Gibraltarklippan, det var bara 1,7 km så det tyckte vi att vi kunde klara, men när vi hade vandrat från parkeringen, över flygfältet och börjat stigningen till torget på Gibraltar var vi nästan döda🥵. Vi hade 28 grader varmt i skuggan och nästan vindstilla. Både Kurt-Åke och jag kände oss svimfärdiga trots solhattar och en massa vatten så när vi kom till torget så började vi leta efter en taxi som kunde ta oss upp till klippan. Våra fina grannar i Armacao hade berättat om en guidad tur som de hade tagit så det var den vi letade efter. När vi stod där mitt på torget och såg förvirrade ut så kom en man fram till oss och frågade om vi ville åka med honom på en tur. Han var en av guiderna som körde turen runt klippan. Överlyckliga tackade vi naturligtvis ja och tillsammans med ett annat par så började vi vår resa runt och över Gibraltarklippan. En helt fantastisk tur, men Norgevägarna kan slänga sig i väggen! Vägen var smalare än smalast och så krokig att fastän det var en MB kombi så var han tvungen att backa och ta om i vissa kurvor😱, tur att man har ett starkt hjärta!

Första stoppet på turen var vid Gibraltarklippan och där ser man hela vägen över till Afrika och Marocko. Det såg verkligen ut som att man skulle kunna simma över men troligtvis är det lite längre än så😊 Vi såg också en massa fartyg som låg och väntade på att få komma in i hamnen och antingen lasta av eller lasta på. Jag lyckades inte räkna alla men uppskattningsvis så var det nog runt 30 fartyg som låg på redden.

Nästa stopp var St Michaels grotta, en naturligt formad grotta som hade använts dels som sjukhus och dels som ammunitionsdepå under 2:a världskriget. Nu hade de gjort ett ljusspel med musik som gick igång var 7:e minut som var helt fantastiskt. Det fanns också stolar i etage så jag tror att de kanske hade någon form av uppträdande/evenemang där, kanske någon konsert. Hela grottan var iallafall en otrolig upplevelse!

Det tredje stoppet var skywalken, en plattform av glas som man fick gå ut på och hade då allt under sig😱 en lite läskig upplevelse. Jag kan säga att vi gick väldigt fort över den🤣. Något som guiden sa från början var att vi skulle vara rädda om våra saker. När araberna kom till Gibraltar hade de med sig apor, makaker, som husdjur. Dessa apor lever nu vilda på Gibraltar och har naturligtvis lärt sig att människor betyder godsaker så de är väldigt stöldbenägna. Vi såg en hel del av dem och de var sååå söta. En del satt på staketen och brydde sig överhuvudtaget inte om att det kom vare sig människor eller bilar. Andra, bebisarna, bråkade som alla barn gör, och när de blev trötta så la de sig för att sova precis där de ville. Jag ville ta med en liten unge hem men Kurt-Åke tyckte inte att det var en så bra ide😢

Till sist så stannade vi vid ett krigsmonument där vi hade en fantastisk utsikt över staden (som helt är uppbyggd på vatten) och flygfältet som vi gick över. Guiden var väldigt stolt över sitt Gibraltar och berättade att det inte finns någon arbetslöshet där och att det är ca: 5000 spanjorer som kommer över varje vecka för att arbeta i landet. Det är mest sjöfart, turism, flyg och IT som utgör de stora arbetstillfällena. Efter en mardrömsresa nerför klippan så lämnade han av oss nära torget där han plockade upp oss och eftersom vi var både trötta och hungriga så stannade vi och åt ”fish and chips” på en restaurang på torget. Tyvärr har de inte förstått att man filear torsk innan man lagar till den så skinnsidan gick bort från vår fisk😞. Efter vår middag så vandrade vi över flygplatsen igen, visade passen en andra gång och kom till slut hem till husbilen. Trötta och varma som vi var, var det skönt att få ta fram våra stolar och sitta ute och njuta av vädret och Skorven fick komma ut och springa lös runtom oss. Alla våra grannar var så imponerade av att han bara stannade i närheten av oss, men han är ju en mycket väluppfostrad katt😸

Det första vi gjorde på måndagen innan vi fortsatte vår resa var att gå in till city och fixa ett nytt WiFi kort. Det vi hade tidigare fungerade ju enbart i Portugal och nu ville vi ha ett som skulle fungera ända hem till Sverige. Vi hade fått tips av en tjej som jobbade på en restaurang i närheten av parkeringen så det var inga problem med att hitta dit. Problemet var att killen som jobbade i affären antingen var nyvaken eller bakis för det tog en bra stund innan han förstod vad vi ville ha. Nåja, han fixade det till slut och ”peppar, peppar” så fungerar det fortfarande trots att vi kommit in i ett nytt land😊 Efter detta lilla äventyr så började vi köra norrut genom Spanien. Vi passerade Sevilla igen och fortsatte norrut efter motorvägen. Den här gången kommer vi inte att ta några småvägar utan vi biter i det sura äpplet och kör betalvägarna bara för att slippa alla kostigar, trånga gränder och låga balkonger🙂. Första natten hittade vi en gratis parkering i ett litet samhälle som heter Los Pajanosas. Det hade tydligen varit en husbilsparkering tidigare för det fanns en automat för gråvatten och färskvatten men den fungerade tyvärr inte nu. Byn var liten och mysig och vi tog en skön kvällspromenad i värmen, hittade elledningar som vår vän Ronny skulle få akuta fel av (han är elektriker), en frisör som hade fullt upp (Kurt-Åke hade tänkt att klippa sig) och kom till slut fram till en mysig liten bar där vi tog en öl och ett glas vin. En fantastisk kväll. Dessutom så fick Skorven springa ut och in som han ville eftersom vi stod helt själva under en korkek😊

Efter det stoppet så fortsatte vi vår färd norrut och kom till nästa stopp som var på en parkering i Alaejos. Tyvärr enbart asfalt så Skorven var olycklig men vi skulle ju bara sova där så han fick stå ut med att använda lådan igen. Nästa natt hamnade vi på en plats utanför Villadolid och där hade de verkligen tänkt till. Det fanns en stor asfalterad plan för husbilar, tömningsstation med gråvatten, toatömning och färskvatten samt en biltvätt så vi passade på att tvätta vår fina Humla. Skorven hade dessutom fina områden att springa på så han var ute och härjade hela natten. Därifrån fortsatte vi vidare och hamnade efter en dags körning på en ställplats i Saint Romain la Vireé. Nu var det fredag eftermiddag och vi har bestämt att vi ska vila på helgerna så därför försökte vi hitta en fin ställplats både för oss och Skorven. Den här platsen låg i en liten by, långt från stora vägen, med all service som vi behöver. Platsen låg vid någon form av idrottsarena men det var hur lugnt som helst. Några fler husbilar kom och parkerade men i övrigt så var allt tyst och stilla. Nästan för stilla! Vi var ute och gick i byn, promenaden tog ungefär 40 minuter och vi såg inte en enda människa! Det fanns en hel massa hus, massor med bilar men inte en enda människa. Den enda levande varelsen vi träffade var en lösdrivande hund som gick kroken runt oss (han var väl inte van med människor🤣). Ja, det var ett fascinerande ställe. Alltefter som vi går norrut så ser vi hela tiden att vi följer våren. När vi lämnade Portugal så hade våren börjat komma, allt blev mycket grönare och träd och buskar började blomma. Samma har vi sett både i Spanien och här i Frankrike, jag sa idag att det här ser ut som i Örsundsbro i maj med alla rapsfält som blommar och alla träd som börjar få gröna löv. Tyvärr så lämnade vi värmen i Spanien så nu i skrivande stund, ca 25 mil söder om Paris, så har vi bara 11 grader varmt och vi har plockat fram både långbyxor och långärmade tröjor😭. Jag hoppas att det blir varmare snart igen för annars tror jag att vi vänder om och åker tillbaka till Portugal.

KRAM❤️❤️❤️

Så sitter jag nu här sista kvällen på Algarve Caravan Car Park och tänker tillbaka på de månader som vi har bott här. Det känns helt overkligt att det är nästan fem månader sedan vi kom hit och parkerade vår Humla på den här campingen. Tiden har gått så enormt fort och på något sätt har vår vistelse här blivit vår vardag. Vi har varje dag försökt att vakna i en normal tid (runt 8-9) och ätit frukost, tagit en promenad eller gjort en cykelutflykt. Ändå har hela vår tillvaro här varit helt overklig, vem kunde någonsin tro att vi skulle åka utomlands och tillbringa hela vintern i värme och sol? Fastän vi nu har gjort precis det så känns det fortfarande overkligt och jag vet inte hur det kommer att kännas när vi kommer hem till gamla Svedala igen, det kan bli en spännande upplevelse.

Vi har haft en underbar vecka med min syster och hennes man som var gulliga nog att ta sig tid att komma och hälsa på oss. Det var helt underbart att få pussa på dem igen för hur det än är så saknar vi såklart våra nära och kära. Vi hyrde en bil så vi kunde göra utflykter och vädret var som tur var med oss så vi hade både underbara strandhäng och fina utflykter där vi var och tittade på små byar som vi inte kunnat köra till med Humlan. Tack älskade syster och svåger för underbara dagar❤️

Naturligtvis så är allt inte en dans på rosor. När vi stod på parkeringen vid hotellet där min syster och hennes man bodde så kom Humlan på att hon inte ville starta. Vi försökte på alla vis men till slut var vi tvungna att be om hjälp. Kurt-Åke var upp till taxibilarna som stod på gatan precis ovanför parkeringen men de vägrade att hjälpa till (!) men till slut fick han tag på en tysk i en plåtis som hjälpte oss att få igång bilen. Vi körde upp till campingen och parkerade på vår plats och sedan var stackars Humlan helt död! Med hjälp av våra grannar så konstaterades det att startbatteriet var dött, suck! Vi började med att ta kontakt med en firma som har husbilsservice som skulle komma och hjälpa oss men efter att ha beklagat oss för våra grannar så åkte Kurt-Åke och Mats iväg (Mats och Lena har en fyrhjuling) och letade reda på ett ställe där de kunde köpa ett batteri och sedan så var vår andra granne , André, snäll och monterade det nya batteriet. Så istället för att ha betalat flera tusen för nytt batteri och montage så kostade det oss 2500:- plus kaffe med dopp. Det är underbart när alla hjälps åt!!! Ja… lite äventyr blir det men det känns tryggt när alla är så hjälpsamma och man känner att alla verkligen värnar om varandra. Dessa gånger känner man verkligen ett hopp om mänskligheten.🥰

Nu sitter jag här ikväll och det är sista gången jag skriver från Armacao de Pera för den här gången. Kanske kommer vi tillbaka hit till hösten igen eller kanske vi hittar någon annan plats, det får vi se. Det känns både vemodigt, konstigt och spännande att åka ut på rull igen. Vi har ju stått här så länge att det här har hunnit blivit hemma, och nu ska vi lämna vårt hem. Samtidigt ska det bli spännande att upptäcka nya platser och det vi siktar in oss mot är Gibraltar. Har vi varit så här långt ner så kan vi ju bara inte missa Gibraltar som är den allra sydligaste udden på Europa. Från Armacao har vi ca: 42 mil till Gibraltar och vi har beräknat 2-3 dagar dit, sedan kommer vi att gå raka spåret till Harlem utanför Amsterdam för att jag ska få se alla tulpaner och efter det blir det raka spåret hem till Sverige igen. Vi måste vara i Sverige innan den 20:e april för då går vår försäkring ut och vi vill inte behöva förlänga den, men jag tror att vi kommer att klara den tiden.

Massor med kramar till Er alla som orkar följa oss på vår resa och massor med kramar till Er som vi kommer hem till så småningom!❤️❤️❤️

Många fina dagar har det blivit fram till dags dato, och idag är det den 5:e mars. Det är länge sedan jag skrev och jag kan skylla lite på vädret för vem vill sitta inne och skriva blogg när solen skiner ute och det är varmt och skönt🌞, sedan har vi stått stilla på vår plats så det har väl inte varit så mycket att berätta om heller. Vad gör vi då? Jo vi sköter allt vardagligt som tvättning, städning, tömning av gråvatten och toa samt påfyllning av färskvatten. En helg kom jag på att vi skulle ha våffelkalas så vi bjöd in våra närmaste grannar och jag gräddade våfflor till 10 personer, en mycket trevlig eftermiddag.

Förutom allt vardagligt så har vi varit duktiga på att gå långpromenader i den fantastiska miljön som vi har runt omkring oss. Vi har också varit på cykelutflykter till olika småbyar runt omkring oss. Vi cyklade iväg till Alcantarilha, en liten by som ligger någon mil bortanför oss, där var vi till en kyrka som hade ett rum som var uppmurat med mänskliga ben och skallar😱 Förklaringen till detta var att när de grävde nya gravar och stötte på gamla ben så tog de försiktigt upp dessa och murade in dem i väggarna på kyrkan för att hedra den döde. Vi fick också reda på att det finns flera ”benkyrkor” runt om i Portugal och den vi var och tittade på var en av de mindre, mycket intressant.

Sedan har vi cyklat till Praia Grande de Pera, en strand som ligger mellan ”vår” strand i Armacao och den stranden vi stod vid i Salgados. Där hade vi en underbar dag i solen och jag försökte hitta mera snäckor till mina projekt men hittade inte en enda. Tydligen beror det på hur vinden ligger på om det blåser upp några snäckor eller inte. Vädret var underbart och vi hade tagit med oss fika så vi njöt trots att mitt uppdrag misslyckades.

Humlan har också fått vara iväg på lite äventyr. Hon fick följa med oss när vi skulle storhandla (det är enklare att lasta vattendunkar och mat direkt i bilen än att ta allt på cyklarna😊) och då passade vi på att köra till Lagoa, en annan liten by väster om oss, till en affär som heter Apolonia och som har både svenskt knäckebröd, Husmans, Abbas inlagda sill, Kalles kaviar och lakrits😋. Lyckan var fullständig! Det är konstigt att man kan längta så mycket efter något och hårt bröd är en av de saker jag har saknat mest så när vi hittade den här affären var vi väldigt lyckliga, tyvärr så är priserna inte lika roliga, vi betalade 65 svenska kronor för en kaviartub😱så den äter vi under andakt. När vi körde från den affären så kom vi på att vi skulle köra en annan väg men det visade sig inte vara en så bra ide. Vägen var bred och fin från början men blev smalare och smalare för att sedan bli enkelriktad! Försiktigt smög vi mellan husen, restauranger med borden ute i gatan, typiska turistaffärer och en massa människor som stirrade storögt på oss (det var nog inte tänkt att man skulle komma där med en stor husbil). Vi kom fram till en strand och där svängde vägen för att gå uppåt igen på andra sidan alla hus med lika mycket restauranger och människor. Allt såg väldigt mysigt ut men tyvärr så är det ju svårt att hitta en parkering för vår stora Humla så vi kunde bara köra tillbaka och kom så småningom ut på den stora vägen igen, puh! Den lilla byn heter Carvoeiro och påminner mycket om gamla stan i Stockholm. Vi får väl se om vi tar och cyklar dit istället så att vi kan gå runt och titta lite.

Fantastiskt glada blev vi när våra fina vänner från Tyskland som vi träffade i augusti på Honungsgårdens ställplats utanför Åkarp kom och hälsade på oss ett par dagar. Det är helt underbart att allt kan bli så rätt på en gång, vi satt och pratade med varandra några timmar på Honungsgården och sedan dess har vi haft kontakt. Nu när de kom och hälsade på oss över helgen kändes det som om vi alltid känt varandra och vi hade helt underbara dagar trots att vädret inte var det perfekta. Tack! fina Ina och Horst för att ni kom förbi och förgyllde våra dagar💖

Igår vinkade vi hejdå till Kurt-Åkes mellanson som varit här och hälsat på med sin familj en vecka. Han fyllde 50 år den 26:e februari och firade den dagen här hos oss. Det har varit så roligt att få träffa lite barn och barnbarn igen och vi har haft sån tur med vädret så barnbarnen har kunnat bada i havet och det har blivit strandhäng nästan varje dag. Under den veckan som de varit här så har vi stått på en parkering nere i stan inte långt från deras hotell så det har varit lätt för dem att komma förbi oss när de gått ner till stranden och vi har haft nära till alla restauranger. Vi träffade också ett svenskt par som kom från Västervik som parkerade bredvid oss och som vi sedan tillbringade en mycket trevlig kväll med. Tack fina Tanya och Erling för en mysig kväll med fina samtal och utbytande av erfarenheter. Sista dagen blev det inget bad för barnbarnen för det blåste alldeles för mycket, men det var häftigt att se de våldsamma vågorna som slog upp på stranden. Vi satt ganska högt upp men när de största vågorna kom indånande så var det nog inte mer än en och en halv meter kvar till våra fötter, väldigt häftigt att se. En mycket mysig vecka, tack fina ungar för denna vecka och för att ni tog er tid för gamla pappa och Birgit! Kramar🤗🥰

Nu har vi en och en halv vecka på oss för att städa Humlan, tvätta kläder, plocka ihop alla saker och försöka få lite ordning på allt. Den 15:e mars kommer min syster och hennes man och hälsar på oss, jag LÄNGTAR! De stannar en vecka och jag hoppas att vi får fint väder under den veckan också så att min älskade syster får bada i sitt älskade hav. När de sedan åker hem den 22:a mars så är det dags för oss att börja tuffa hemåt också. Vi har beräknat att lämna Armacao den 23-24 mars för att gå mot Gibraltar. Är man så långt ner i Europa så måste man ju besöka Gibraltarsundet med klippan och allt annat så där kommer vi förmodligen att stå några dagar. Efter den utflykten blir det raka spåret mot Sverige (nja… en liten avstickare till Harlem utanför Amsterdam för att titta på tulpaner blir det nog också, hoppas jag). Vi kommer inte att köra efter Spanska kusten som vi tänkte från början utan det kommer att bli de stora vägarna hem eftersom vi har tid på verkstaden i Kristinehamn för Humlan i mitten på april och som vanligt när vi ska in på reparationer med bilen så blir det en hel del logistik som måste ordnas eftersom vi bor permanent i den men det brukar lösa sig. När vi sedan åker söder ut igen till hösten så får vi utforska den spanska kusten.

I eftermiddag så ska vi ha en avskedsfest för våra fina grannar bakom oss som kommer att åka iväg imorgon. Det känns alltid lite sorgligt när människor som man bott tillsammans med så länge börjar åka iväg, de är ju en del av vår stora husbilsfamilj. Sedan vet vi att vi inte kommer att få träffa dem nästa vinter eftersom de har andra planer för den och då känns det lite extra sorgligt😢 Samtidigt blir jag alltid ödmjuk inför alla möten vi får uppleva tack vare att vi bor i husbil och är på rull, möten som aldrig skulle ha inträffat om vi inte valt att leva som vi gör. Tänk vad livet är underbart! Nästa gång vi hörs av så kommer vi att vara på rull hemåt. Ha det bra var rädda om varandra och vi skickar många kramar till er alla som orkar följa med oss på vår resa.🤗❤️

Så har vi alltså stått på den här ställplatsen sedan den 8:e november, det är otroligt hur fort tiden går! Vi har naturligtvis gjort både vandringar, cykelturer och en utflykt med Humlan, men jag tänkte att jag skulle börja med att beskriva ställplatsen lite för det tror jag att jag har missat tidigare.

Den här platsen ligger 1200 m från stranden vid Armacao de Pera och vi har ungefär 700 m ner till Continente Bom Dia, en affär som man kan likna vid Coop eller ICA, med hyfsat bra priser och sortiment plus att de har den enda kattmaten som Skorven gillar här i Portugal😸. Ställplatsen är inte inhägnad men på kvällen när personalen åker hem så stänger de en grind så det är bara de som bor här som kan ta sig in så det känns tryggt och skönt. Det är dessutom väldigt lugnt och tyst här (vi hade ett gäng fransmän som hade sina vilda fester men de fick inte vara kvar så nu har friden lagt sig över området igen). Platserna är på grus och finns i olika storlekar, först stod vi på en mellanplats där vår stora bil nästan inte fick plats men när våra vänner från Tyskland åkte iväg så bytte vi till deras stora plats så nu är det lätt att både ta sig in och ut. Skorven blev däremot förvirrad för nu måste han gå över vägen för att komma till sina jaktmarker men det lärde han sig fort. Det ryms 57 bilar här men allt som oftast trycks det ihop flera bilar på en plats när det är sällskap som kommer och vill stå tillsammans. Det känns lite vanskligt (i tanke på gasolen) men det är ju deras huvudvärk.

Det finns en slags reception där det också finns två tvättmaskiner och en torktumlare. Med så många bilar får man verkligen vara ute i tid för att hinna få en tvättid under dagen. Bredvid receptionen så har de gjort en uteplats med bord och stolar samt två grillar som man får använda och en boulebana (som det är mest fransmän som använder), det har också funnits någon form av lekplats med gungor och studsmatta men allt detta är bara trasor nu och i tanke på att det finns mest pensionärer här så är det nog ingen som saknar någon lekplats. Det finns en toalett, två varmduschar och en kalldusch men jag har aldrig nyttjat någon av dem eftersom vi har allt i vårt lilla hus. Tömningen för gråvatten, latrin och vattenpåfyllning är väldigt bra anordnad men är lite trång för vår stora bil men det fungerar. Det är iallafall väldigt rent och snyggt och det tycker jag är viktigast.

Som jag nämnt tidigare så är det två kvinnor (från frankrike) som äger den här platsen och den sköter de tillsammans med sina män. De är väldigt trevliga och servicemindade och kommer alltid med ett stort leende och hälsar godmorgon. Till jul hade vi, alla som stod här, en liten insamling och köpte en liten julklapp till dem. Den fick de efter julhelgerna när de bjöd på ”nyårsfest” vid receptionen. Vi skulle ha med oss egen mat samt glas, all dryck bjöd de på. Vi hade en fantastiskt mysig eftermiddag tillsammans med alla andra som bor här. Det är så fantastiskt trevligt att prata med alla och få ta del av allas olika livsval. Efter festen så hade vi en efterfest uppe hos våra holländska grannar och efter det gick vi till Thomas (en svensk kille från Umeå som har en ombyggd lastbil, väldigt fin) som bjöd på sushi. Det var nog den godaste sushin jag någonsin ätit (eller också var jag väldigt hungrig😋). Kurt-Åke som inte äter sushi fick kyckling med cashewnötter och ris som han också njöt av. Det blev en sen kväll men vi hade det väldigt trevligt.

Det har varit ganska lugnt med omsättningen på ställplatsen nu. De flesta står still och njuter av tillvaron. Om det någon gång åker iväg någon bil så fylls platsen upp på en gång, det verkar stå folk på kö för att komma hit så vi klöser oss fast med alla klor vi har😂. Vädret har varit jättefint, strålande sol på dagarna men inte mer än 14-15 grader i skuggan och runt 3-4 på nätterna🥶Det är tur att vi har värme i bilen (iallafall när vi står på el).

Vi har haft avskedsfest för våra tyska vänner och en bil av våra holländska grannar. Tyskarna skulle fortsätta vidare till goda vänner och så småningom tillbaka till Tyskland. Det holländska paret skulle fortsätta vidare till Marocko och vara där ett tag innan de fortsätter norrut. Fantastiskt fina vänliga och mysiga människor som vi verkligen hoppas att vi får träffa igen. Det var en både sorgens och glädjens kväll. Sorg för att de skulle åka men glädje för de nya äventyr de skulle ut på. Massor med varma hälsningar till Frank, Jaquline, Jürgen och Ina från oss (och Skorven). Hoppas att allt går bra för er och att ni alla mår bra. KRAM🤗

Vi har varit ut på promenader ner till city och stranden. Suttit och tagit en öl och ett glas vin (jag dricker inte öl) och tittat på alla turister som, vad vi tror, har lägenheter här. Det finns hur många ställen som helst som har lägenheter till salu och mycket som byggs. Precis nere vid stranden bygger de nu ett lägenhetskomplex för turister och det ser fantastiskt ut men har antagligen lika fantastiska priser.

En dag tog vi cyklarna och cyklade bort till en liten kyrka som ligger ute på en udde. Den var tyvärr stängd så vi fick inte gå in (jag som älskar att gå in i kyrkor) men det var ändå fint att se hur de hade gjort ett fint altare där man fick tända ljus. Sedan så gick vi ner till stranden (efter att ha låst fast cyklarna ordentligt) och slog läger vid en klippa. Där låg vi och solade, åt lite lunch och njöt av solen. Det blåste ganska mycket och det var stora vågor som kom rullande upp på stranden så någon direkt lust att bada hade vi inte. När jag skulle ligga och sola så förstörde en massa sandflugor min frid så till slut så gick jag iväg för att plocka snäckor, Kurt-Åke låg kvar och solade. Det finns fantastiskt mycket snäckor efter stranden och jag gick och letade efter en viss sort som jag har tänkt att göra något roligt av. Stranden var lång och vid slutet mot klippan som gick upp till kyrkan finns det en tunnel genom berget till den andra stranden på andra sidan kyrkan. Jag tyckte att det kändes lite otäckt att krypa igenom den så jag nöjde mig med att fota ingången😊. I sakta mak letande efter snäckor gick jag tillbaka till vår plats, Kurt-Åke var uppe och gick efter stranden så jag tänkte att han blivit less på att sola. När jag kom närmare såg jag att han även plockat bort vår strandfilt, ryggsäckarna och våra andra saker så jag tänkte att han var på väg att fara hem igen. Ju närmare jag kom desto mer förstod jag att något var fel för filten låg upplagd på klipporna, likaså ryggsäcken och våra andra saker. Jag hade mött ett par som hälsade väldigt glatt på mig så jag trodde nästan att det var svenskar men när jag kom fram till Kurt-Åke så fick jag förklaringen till deras glada hälsningar. Kurt-Åke hade legat och solat i godan ro när han hörde någon ropa för full hals, sedan hade han känt att han blev blöt och trodde att det var jag som stod och slog vatten på honom. När han tittade upp var det en jättevåg som kom dånande över honom och drog med sig allt löst på filten. Han lyckades rädda glasögon och keps men hans badbyxor, som han lagt bredvid sig, for med vågen ut i havet, förmodligen är de i Marocko nu, och sedan fick han hjälp av det spanska paret som försökt att varna honom att plocka ihop resten. Jaha… här händer det fantastiska saker och jag är inte ens i närheten, lite sur blir jag ju när jag missar såna spännande händelser😭. Nåja jag skakade och sopade av filten samt min stackars ryggsäck som också blivit dränkt (det var verkligen inte skönt att cykla hem med den på ryggen), sedan gick vi efter stranden och hoppades att vi skulle hitta badbyxorna men ack nej, de är nog i Marocko. Allt gick bra och inga viktiga saker försvann, tänk om glasögonen farit😱, så vi plockade ihop våra blöta saker och cyklade hem. Tänk vilka spännande dagar vi har🤣

I helgen har vi vädrat Humlan och varit på utflykt till en strand som ligger ca. 9 km från oss. Vi fick tipset från våra engelska grannar och det var ett mycket bra tips. Det fanns en stor fin ren parkering där det stod några husbilar. Under dagen så fylldes den på med en massa bilar och en massa människor. Stranden verkar vara någon form av fritidsområde för det var många löpare som kom förbi husbilen där vi stod och ”E4:an” började vid 6:30. De hade byggt träspångar som man kunde vandra på efter stranden. När vi gick efter den så insåg vi att vi kunde gå ända bort till den parkering vi stod på vid nyår och att lagunen också sträckte sig hela vägen bort till Armacao. Hela området är ett fågeldelta så du kan se både skedstorkar, flamingos och andra vadarfåglar. De fåglar vi såg var tärnor, sothöns och ett måspar som många var och matade så de kom i stora sjok och orsakade kaos för de som var ute och gick. Värmen var inte den bästa, vi hade 3 grader på natten och 13 grader under dagen. När vi gick ut på vår första promenad så tog Kurt-Åke på sig ullunderstället för att inte frysa (det behövdes inte), sedan kom vi på att vi skulle ta med oss stolarna och gå och sätta oss vid stranden. Jag tog stolarna och Kurt-Åke tog ryggsäcken med lite godsaker som vi skulle njuta av. När vi hade satt oss i lä så insåg vi båda att det var för varmt både med och utan ullunderställ så det slutade med att jag satt i bh och trosor och Kurt-Åke satt i bara kalsongerna. Det var tur att det inte passerade alltför mycket människor där😂

Idag så vaknade jag vid 5:30 av att Skorven ville in och när jag klev upp så kände jag att det var obehagligt kallt inne. Mycket riktigt, nu hade värmen lagt av igen och ALDE panelen blinkade ”lågt batteri” fastän alla batterier var fulla. Trots att jag både reestartade 12 V och startade bilen 4 gånger så fick jag inte värmen att fungera. Vi hade 13 grader varmt i bilen, och det var inte skönt, jag drog på mig ullsockar och morgonrock, kröp under täcket och tänkte att solen går snart upp och då blir det varmt. Sedan somnade jag. Kurt-Åke väckte mig vid 9 med kaffe, då hade solen kommit upp och det var riktigt skönt i bilen. Jag klev upp och duschade, passade på eftersom vi både ska tömma och fylla när vi kommer ”hem”, och sedan åkte vi mot Albufeira för att fylla på gas och tanka. Det var skönt att parkera på vår plats igen med våra fina grannar och med ström så nu ska vi väl förhoppningsvis ha värme inatt. Fick reda på av våra grannar att elen inte fungerat som den borde men tydligen har de för dålig styrka på elen i Armacao och när det blir så här kallt klarar inte nätet av förbrukningen. Detta skulle nu inte vara några som helst problem för oss bara våra system fungerat som de ska😠. Hoppas verkligen att Bergholms i Kristinehamn (huvudimportören för KNAUS i Sverige) lyckas hitta och lösa problemet när vi kommer dit i april.

Kram till er alla som orkar följa mig och mitt ojämna flöde🤗💖

Så har vi då firat vår första jul i Portugal. Jag kan inte säga att det var den första julen utan snö för det har hänt att vi varit utan snö även när vi var i Sverige, men det var iallafall första julen i 20 gradig värme. Före jul så lyckades jag faktiskt baka mina chokladbiskvier i gasolugnen. Jag fick ju tag på en mandelkvarn som jag skrev om tidigare, det som var kul var att när jag började titta närmare på den så var den ”made in Sweden”. Lite vitsigt att man åker till Portugal och köper en mandelkvarn från Sverige😂. Gräddningen av bottnarna var lite kruxigt eftersom jag var tvungen att vända plåten flera gånger då värmen inte är jämn i ugnen. Bästa ugnen vi har haft i någon av husbilarna var i Valdemar (Sunlighten), där var gradantalet markerat och temperaturen hyfsat jämn. Nåja det blev chokladbiskvier och jag har fått godkänt av min man och våra grannar😋

Julaftonen startade vi med risgrynsgröt som sig bör och sedan hade vi knytkalas hos våra grannar där alla bilar runtomkring ingick. Det blev som vanligt en massa god mat och en mycket trevlig stund. Sedan skulle vi då titta på Kalle på play när vi kom hem men upptäckte till vår stora förtvivlan att det bara sänds kl 15:05 på julaftonen och inte någon annan tid och absolut inte på play😢. Jaha så var det med den saken… kunde inte göra så mycket åt det utan vi dukade upp vår julmiddag som bestod av sill, ägg och rödbetssallad samt en älgstek som vi fått av min syster och hennes man, mycket gott! Någon riktig skinka lyckades jag inte hitta här så nästa år så kommer vi att se till att vi har en med oss från Sverige. Resten av juldagarna tog vi det lugnt, var ner till stranden och solade, var och gick i staden och letade restaurang som vi kunde äta bröllopsmiddag på, vi firar ju 22-årig bröllopsdag den 29:e, men hittade ingen som vi blev sugna på så vi konstaterade att det blir middag hemma istället. Det som kändes konstigt var att vara så långt från mina nära och kära. Även om vi nu på grund av coronan inte firat jul tillsammans på några år så har de ändå funnits i närheten, nu kändes det verkligen hur hemskt långt borta alla är😢

Nere vid stranden stod det en massa fiskebåtar och det låg flera högar med nät bredvid båtarna. Medan vi låg och solade kom en traktor och sjösatte två fiskebåtar. Traktorn började med att dra båten i sanden så långt ut i vattnet som traktorn kunde köra, sedan så körde den till aktern på båten och satte någon form av gaffel i båten och styrde den längre ut. Sedan väntade de på rätt våg och när den kom så ”tvärputtade” traktorn ut båten som kvickt fällde ner och startade motorerna för att kunna gå ut till havs, det var lite häftigt att se😊. Det har blåst ganska mycket sedan vi kom hit så något riktigt bad har det inte blivit, däremot om man går lite för långt ut i vattnet så kommer havet och badar en alldeles själv😂. Både juldagen och nyårsdagen var det morgonbad vid ett av hotellen vid stranden och de som badat fick sedan varm choklad med konjak. Jag vet inte riktigt hur det fungerade men tydligen så skänkte hotellet pengar till ett barnhem för varje person som badade så om man betalde för badet eller inte har jag inte fått klart för mig eftersom vi var för trötta för att cykla ner. Men det var en väldigt trevlig idé, våra svenska grannar var naturligtvis hurtfriska och var ner båda mornarna.

På vår bröllopsdag kom våra svenska grannar med en flaska champagne till oss som vi öppnade kl 15:00 eftersom det var den tiden vi gifte oss för 22 år sedan. Tänk vad tiden går fort! Senare så kom både våra svenskar och det holländska paret som bor mittemot och skålade med oss. Till middag hade vi köpt kotletter som Kurt-Åke grillade och jag hade gjort en rotsaksgratäng, mycket gott! Tyvärr så har jag väldiga problem med att få tag på färsk grädde här så den blev lite mager med bara mjölk, jag vägrar köpa grädde som står på en hylla utan kyla och med utgångsdatum om ett år!

Nyåret firade vi nere i stan. Vi körde ner bilen till en stor parkering precis vid stranden där man får stå för 65 kr/dygn. Vi var ute och gick på stranden och vid fågeldeltat som finns bredvid parkeringen och sedan var vi och handlade kalkonbröst. Vår sed är ju att äta helstekt kalkon som nyårsmiddag men då brukar det ju inte bara vara jag och Kurt-Åke så i år fick det räcka med kalkonbröst. Jag lagade dock till dem som jag brukar göra med den hela kalkonen och det blev så gott!😋 Efter maten så försökte vi hitta ”Grevinnan och Betjänten” men det var samma med den som med Kalle Anka, sänds bara i Sverige, som tur var så skickade min yngsta dotter en youtube film så vi fick se den ändå, nyårsaftonen var räddad😂. Eftersom vi ligger en timme efter Sverige så hann vi skåla in det svenska nyåret tillsammans med nyårsdikten på Skansen (den sände de minsann utomlands!) och sedan så gick vi ut till festligheterna som de hade ordnat i city. De hade slagit upp en stor scen på stranden en bit bortanför oss där det tydligen var en känd grupp från Portugal som spelade. När vi kom dit så var det så mycket folk så vi lyckades inte ta oss fram för att se vilka det var men stämningen var på topp och alla sjöng med i sångerna. Vid tolvslaget så räknade orkestern ner och sedan startade fyrverkerierna. Jag lyckades bli duschad i champagne (lite synd på champagnen) och sedan var det bara att fly fältet. Här är det verkligen inga restriktioner gällande smällare inte! Vi skyndade oss tillbaka till bilen där Skorven var instängd för att han inte skulle behöva vara ensam i dånandet. Jag upplevde inte att han blev så hemskt rädd, det såg mest ut som att han funderade över vad det var som lyste upp himlen och small. Natten blev allt utom fridfull… vid tretiden började det lugna ner sig så att jag äntligen kunde somna, men det hade vi ju tagit i beräkning när vi valde att parkera nere i staden så det var bara att ta som en prövning😊 Morgonen efteråt var det väldigt lugnt när vi klev upp och packade ihop för att åka ”hem” igen. Alla som varit ute och festat på natten låg väl hemma och sov🤣. Tanken var att vi skulle passa på att tvätta kläder på vägen hem (det finns en stor tvättautomat vid affären där vi brukar handla) men allt var stängt och igenbommat så det var bara att glömma att få några rena kläder. När vi kom hem så gjorde vi en Jansson på den stackars ansjovisburken vi hade med oss och hade sparat för att ha som nyårsvickning men eftersom vi inte orkade fixa till den mitt i natten så blev det nu istället. Gissa om det var gott!!!😋

Tisdagen efter nyår så bestämde vi oss för att åka ut på en liten utflykt. Vi hade bestämt oss för att åka så långt sydväst som man kan komma i Portugal och då hamnade vi i Sagres. Där hittade vi också en stor parkering med en massa andra husbilar där vi kunde stå. Det var många yngre med surfbrädor som stod där också och när vi kom ner till stranden förstod vi att det måste vara någon form av surfmekka för det låg en massa surfare och guppade på sina brädor, väntande på en perfekt våg. Jag var nästan orolig att de skulle köra över varandra när de var så många men de var säkert vana för inget allvarligt hände medans vi stod och tittade på. Klipporna ut mot havet var enormt mäktiga och längst upp efter kanterna satt folk och fiskade, jag förstår inte att de vågade vara så långt ut! Parkeringen var vid ett stort fort byggt på 1700-talet och som hade skyddat Portugal mot invasion. Det var ett enormt område så när vi hade gått runt hela så hade vi gått nästan 7 km, puh! Men det var fantastiskt att se och på vissa ställen så fanns det djupa grottor där vågorna hördes långt under oss. Det var inga grottor man fick gå ner i så vi fick aldrig se hur havet slog in men vi hörde det. Som vanligt så träffar vi en massa människor ute på våra äventyr och den här gången träffade vi ett par från Piteå, trevligt med lite norrlänningar😊 De hade varit ute väldigt mycket så vi fick goda råd från dem och tips om vart vi kunde åka, mycket intressant.

Natten var väldigt lugn men redan tidigt på morgonen så började bilar att komma och åka. Omsättningen på surfarna var enorm. Skorven som varit ute hela natten, lycklig över att få vara på ett nytt ställe, insåg direkt när vi klev upp att vi var på väg igen, vilket han inte ville. Så istället för att vara trött och sova stack han iväg ut igen så vi kunde inte göra annat än vänta på att han skulle komma in igen. Som tur var så behövde vi inte vänta flera timmar. Vi hade tidigare tänkt gå ut till den fyr som står längst sydväst i Portugal, vi såg den från parkeringen, men insåg att den var alldeles för långt bort så nu körde vi ut till den innan vi skulle vända hemåt igen. Återigen blev vi imponerade av den brutala strandlinjen med tvära branta klippor som störtar rakt ner i havet som rytande slår upp på dess väggar. Häftigt!!! Vid fyren så fanns det ett litet fik och några souvenirbutiker. Det var tyvärr inga riktigt fina hantverk utan mest krimskrams, sånt som brukar finnas. De hade så fina lerskulpturer utanför butikerna men jag hittade inga som var till salu. De kanske finns att köpa någon annan stans (kanske tur att jag inte hittade några för var ska jag ha dem🤣).

Så vände vi då hemåt igen och var lite tveksamma om vi skulle fortsätta att bo på ställplatsen i Armacao eller om vi skulle flytta oss någon annanstans men när vi kom tillbaka (efter att äntligen fått tvätta kläderna) så kändes det väldigt skönt att få parkera ”hemma” på vår plats, med våra grannar, så vi beslutade oss för att fortsättningsvis bo kvar här och nöja oss med att göra utflykter. Den ende som blev sur över att vara tillbaka på gamla stället var Skorven, han älskar ju nya äventyr.