Kvalitetsliv

Författare: Birgit Schünemann (sida 3 av 6)

Underbara möten

Tänk vad fantastiskt livet är! Efter mitt förra inlägg när jag berättade om att jag skulle träffa min gamla brevvän i Härnösand så har det hänt en hel del fantastiska saker. Vi stod på hamnkajens ställplats i Härnösand och var och åt middag med min brevvän och hennes man på en restaurang vid kajen. Vi hade en underbart trevlig kväll och på något sätt kändes det inte som att alla dessa år, 48 närmare bestämt, gått sedan vi sist träffade varandra. Vi hade kontakt brevledes tills dess pojkvänner och barn kom in i bilden och sedan mer sporadisk kontakt tills livet tog över och brevvänner försvann, men alltid funnits med i tankarna. Mötet blev helt underbart och det kändes så roligt att äntligen kunna återuppta den relation vi hade tidigare. 💖 Tack fina Anki och Lennart för att ni tog er tiden att träffa oss! Vi kommer att höra av oss när vi är i krokarna🥰

Nu var det så dags att möta upp våra vänner från Strängnäs som skulle guida oss i södra delen av vårt avlånga land. Tänk att vi kan norra delen utan och innan men södra delen är nästan blank. Vi var naturligtvis förbi våra vänner i Örsundsbro först, vi vågar inget annat😂, innan vi mötte upp Gabi och Liviu i Strängnäs. Vi fortsatte till Strängnäs och sedan till Söderköping och inbillade oss att vi efter kl 17:00 skulle få plats på en ställplats. Vilken utopi! Det var knökfullt överallt så till slut så hittade vi en plats vid Stegeborgs båthamn. Vad vi (norrlänningar) inte tänkte på var att vi söderut måste gå in och förboka platserna vilket gjorde att Gabi lyckades boka en plats för dem men hann inte boka plats för oss innan det blev fullt. Nåja, jag fick ett telefonnummer till ägaren av ställplatsen och förklarade vårt dilemma så vi fick tillåtelse att stå på parkeringen utanför campingen över natten. Tänk vad det är skönt med folk man kan resonera med!

Vi fortsatte vår färd efter Göta Kanal och hamnade i Bergs slussar. Där finns det en herrans massa slussar, om jag inte missminner mig så var det 10 st på raken! Helt fantastiskt vilka byggnationer. Man kan inte bli annat än imponerad av vad de kunde förr! Det fanns fina cykel- och gångvägar efter kanalen så naturligtvis utnyttjade vi dem. Vi fick en underbar cykeltur på drygt 14 km med fantastisk natur plus en akvedukt som var lite häftig😊 Tänk att båtarna går över vägen! Min tanke var naturligtvis om vad som skulle hända om akvedukten gick sönder😁

Efter Bergs slussar fortsatte vi mot Motala där vi stod på en fin plats vid båthamnen. Vi cyklade in till centrum och var och tittade på Vätternakvariet som visade de fiskar, växter och skaldjur som finns i Vättern. Det finns också en fantastisk park i Motala där de har klippt/format häckar som cyklister som naturligtvis symboliserar Vätternrundan som är lite kul och väl värd att besöka. Jag älskar att gå in i kyrkor när jag besöker nya platser och naturligtvis gick jag in i kyrkan i Motala också och blev väldigt förvirrad när jag kom in, kyrkan var väldigt lik Vilhelmina kyrka invändigt, likadana ljuskronor, likadana bänkar, likadan orgel, likadan predikstol. Det enda som skilde var altartavlan, en väldigt märklig känsla.

Efter Motala blev det Karlsborg och fästningen. Tänk vilka resurser som användes till denna fästning som sedan när den äntligen blev klar var för omodern för att tas i bruk! Snacka om resursslöseri! Men med en gammal militär till man så var naturligtvis allt väldigt imponerande😊 Sedan passerade vi Lyrestad och kom så småningom till Sjötorp som är Göta Kanals sista anhalt. Efter Sjötorp går kanalen över till Trollhättan och blir då Trollhättans kanal som fortsätter ner mot Göteborg. I Sjötorp hittade vi en enkel men fin ställplats utanför samhället. Det var bara en slagen ”lägda/åker” men var helt ok för vår del (och mest för Skorven). Vi hade cykelavstånd till kanalen och en ok badplats i närheten, vilket var väldigt skönt för temperaturen var nu närmare 30 grader under dagen! Efter Sjötorp så hade vi då nått slutet på Göta Kanal och vi fortsatte då mot Torsö i jakt på en bra badplats men tyvärr kammade vi noll på den fronten. Vi kom till en camping som låg vid Vänern men tyvärr så var viken nästan igenvuxen och när vi pratade med långliggarna så varnade de för att bada eftersom det hade blivit en explosion av vattenloppor pga värmen, vilken besvikelse. Men ok då, vi hade en trevlig kväll med god mat och dryck för nästa dag skulle våra vägar skiljas för några dagar. Är man egen företagare så betyder det att man aldrig kan ta ut en hel period semester utan avbrott😒

Gabi och Liviu fortsatte mot Strängnäs för att arbeta och jag, Kurtan och Skorven fortsatte mot Lidköping där vi var in på Husvangs Svenssons och köpte en massa ”brahasaker”. Under tiden vi var på rull försökte jag desperat få kontakt med min barndomsvän Marie-Louise som jag visste bodde någonstans runt Kalmar. Efter att ha chockat hennes bror i Umeå (vi har inte haft kontakt på säkert 40 år!) så lyckades jag få kontakt med henne och nu bor hon och hennes man i Blomstermåla.

Dan och Marie-Louise

Rubriken på det här inlägget är ju ”underbara möten”, och det är precis vad det har varit för mig. Först fick jag träffa min brevkompis som jag haft från småskolan och sedan har jag fått träffa min barndomskamrat som jag växte upp med och som jag delat en stor del av min barndom med. När vi nu har suttit och pratat om vad som har hänt oss; man, barn, skilsmässor, barnbarn, nya män och bonusbarnbarn så ser vi att det finns många paralleller mellan våra liv. Samtidigt inser jag att det finns bara en person i hela världen som har samma barndomsminnen som jag och det är hon. Eftersom vi växte upp i en liten by, Aronsjökullarna (Vilhelmina) där det var begränsat med barn och det bara var hon och jag som var jämnåriga, så var vi ju helt i varandras händer och hade bara varandra att leka/upptäcka saker med. Vi har under de här dagarna pratat om gamla minnen, gamla galenskaper, gamla upplevelser (till våra mäns förtret, men de har varit duktiga och lämnat oss ifred 😊) och haft en helt underbar tid tillsammans! Tack älskade fina Maggan för dessa timmar av fina minnen som vi delat! Älskar Dig!💖

Barndomsvänner🥰

På rull i Humlan

Vad har nu hänt sedan förra inlägget? Jo vi har varit på ”Camp Milla” i Stalon (det är alltså på gården till min syster😊). En fantastisk plats med utsikt över kanalen till Malgomaj. Tyvärr så var det lite dålig service på servicehuset för vi fick städa själva, min syster var som vanligt ute på turné. Hon hade åkt till Norge för att fiska så vi hade hela (service-) huset för oss själva. Där firade vi midsommar tillsammans med min yngsta dotter, hennes sambo, svärföräldrar och farbror. En jättefin kväll med sol och värme för ovanlighetens skull, det brukar snöa där uppe på midsommar, men inte i år när det nästan var för varmt. Tyvärr så tyckte myggen och knotten också att det var trevligt med mat så vi kunde inte sitta ute utan ”myggjagare”. Vi stod kvar på Camp Milla veckan efter midsommar också och passade på att tvätta lite kläder. Som tack för campingen och tvätten så rensade jag lite rabatter och vände om hennes kompost och Kurt-Åke klippte gräsmattan och höll den fin under de två veckorna som vi stod kvar. Återigen känner vi oss så lyckliga när vi inte har dessa måsten längre utan bara kan göra det så här när vi har lust🥰

Helgen efter midsommar bar det av till Storuman på marknaden med min syster. Hon gör egna hudvårdsprodukter som är helt underbara som hon dels säljer på nätet (naturmagi.se) men även på marknader. Storumanhelgen är den helg jag brukar följa med på och då är det bara jag och min syster, inga män är tillåtna! Tyvärr så måste Millas man köra oss till Storuman eftersom ingen av oss får köra med husvagnen men han får snabbt åka därifrån när han parkerat vagnen🤣 Vi kom fram vid tolvtiden och vid två bröt ett ordentligt åskoväder ut. Regnet smattrade på taket så vi kunde inte ens prata med varandra pga oljudet. Som tur var så slutade det strax före sex så klockan sex satte vi igång med att sätta upp ställningen till marknadsståndet. Trots att vi båda var ringrostiga så gick det ändå ganska fort. När det var klart så gick vi ut och åt en god middag och sedan var det sängdags eftersom vi skulle upp tidigt och plocka i ordning med alla produkter i ståndet. Helgen var otroligt rolig! Det märktes att allt stått stilla i två år pga av pandemin för alla var väldigt marknadssugna så det var riktigt mycket besökare redan från fredagen. Söndag var lite lugnare men det var ändå en jämn ström med människor som kom och handlade. Till saken hör att min systers produkter är så välkända så det var många som kom fram och bara plockade för sig allt de ville ha, de behövde inte fundera så mycket utan visste vad de var på jakt efter.

Kurt-Åke och Skorven var kvar i Stalon under marknadshelgen men de kom ner till Vilhelmina på söndagskvällen strax efter att vi kommit hem från Storuman. Efter en trevlig kväll och avslutning på helgen med min syster och hennes man så var det skönt att få krypa in i vårt ”hus” och sova i min egen säng igen. På måndagen var jag och min syster iväg och planterade en ny blomma på våra föräldrars grav, den Milla hade satt tidigare hade torkat ut och efter en god middag med älgbiffar så lämnade vi Vilhelmina och styrde kosan mot Solbacken igen.

Anledningen till att vi hamnade på Solbacken var dels för att jag behövde tvätta upp mina svettiga kläder (det var 29 grader i skuggan när vi stod på marknaden) och dels för att lämna ytterligare saker i förrådet men mest för att vi äntligen skulle få vår dekal till husbilen. Så här blev den, fin va!😊

Nu är vi på väg söderut för att först göra ett stopp i Härnösand för att träffa min brevkompis från Göteborg som helt plötsligt hörde av sig. Helt underbart roligt, jag tror att vi hörde av varann senast när vi fyllde 40 eller 50 och det är ju ett tag sedan. Hon och hennes man skulle åka upp till Höga Kusten och ville då passa på att träffa mig också. Att vi inte bodde kvar i Ö-vik eller huset visste hon ju inte så då stämde vi träff efter vägen istället. Ska bli fantastiskt roligt att träffa henne igen🥰

I skrivande stund så står vi på Båtklubbens parkering på Svanö och väntar på att Skorven ska behaga komma hem. Han kände tydligen inte för att åka härifrån så han ligger och skrattar åt vår frustration i någon buske någonstans😠 men det är ju som vanligt😂 Den här parkeringen får man stå på gratis men båtklubben är tacksam för bidrag för att hålla verksamheten igång. Det finns en bastu och badtunna som man kan hyra, en bajamaja som toalett och färskvatten (om man har en nyckel till utkastaren). Det har varit mycket aktiviteter med barnfamiljer som grillat, bastat och badat på dagarna och kvällarna men i övrigt har det varit lugnt och skönt. Det finns också fina strövområden med skyltar som berättar om Svanö sågverkstid samt en meditationslabyrint som man kan vandra runt i. En fin plats väl värd att besöka.

Efter Härnösand så kommer vi att fortsätta vidare söderut för att sammanstråla med våra vänner från Strängnäs för att åka iväg på nya äventyr. Var vi hamnar då får ni veta i nästa inlägg😊😍

Äntligen Pensionär!

Så har jag äntligen arbetat min sista dag i mitt yrkesverksamma liv. Den 25 maj kl. 14:00 loggade jag ut från jobbet för sista gången. Hur det kändes… ja både med glädje och sorg såklart. Alla mina kollegor hade gått hem och jag gick runt och sa hejdå till alla blommor (det var blommorna som jag tog från huset när vi flyttade in i husbilen som fick ett nytt hem på jobbet) sedan gick jag runt på mina kollegors arbetsplatser och lämnade en liten present så att de inte ska glömma mig helt, och till slut så la jag mitt passerkort och min mobil i ett internkuvert till min chef och min dator postad till IT, sa hejdå till min arbetsplats och lämnade det liv som jag haft de senaste 11 åren. Jag hade varit väldigt tydlig med att jag inte ville ha någon avtackning, men sedan när har mina kollegor lyssnat på mig? Ingen visste vilken dag jag skulle sluta men på något sätt så hade de lyckats lista ut det så när jag kom och skulle fika efter ett möte den 24:e så satt mina fina kollegor samlade i fikarummet med kaffe och en Budapestbakelse (som är min favoritbakelse). Som tur var så höll de avtackningen på en bra nivå så det blev inte så hemskt sorgligt, fast någon tår blev det ändå😥

Det är inte bara jobbet jag har lämnat utan vi har också packat ihop allt från Solbacken så nu finns inget av oss kvar där. En fin plats med fina människor som gjort att vi har känt oss hemma och fått oss att trivas. Vi vill tacka alla på Solbacken och på Dekarsön för det fina mottagande vi fick när vi kom med vårt hus på hjul, för alla som varit intresserade av vårt liv och som haft ett vakande öga över vår plats när vi varit ute på rull.

En vacker vinterbild från Solbackens Camping

Nu har så vårt nya liv börjat som vi har längtat efter i nästan tre år och kan man börja det bättre än med våra underbara vänner i Örsundsbro? Såklart inte, så dit styrde vi vår första resa med båda som pensionärer (nja… inte riktigt, jag har tagit ut semester först så riktig pensionär blir jag inte förrän den 1:a juli). Vi tillbringade Kristi himmelfärdsdagen där samt efterföljande helg och sedan var vi naturligtvis tvungna att stanna på måndag också så att jag kunde vinka till Elisabeth när hon åkte på jobbet 😁 Inte riktigt snällt kanske men det var väldigt skönt att veta att jag inte behövde kliva upp och åka till jobbet.

Efter den helgen så fortsatte vi på tisdagen till Strängnäs och Löt Camping där vi tvättade lite kläder och bara njöt av livet. När helgen närmade sig ringde vi våra fina vänner som bor i Strängnäs och frågade om de ville ha kaffe, något snopna över att vi var så nära tackade de ja. Under kaffet bestämde vi att vi på fredagen när de slutat jobbet skulle åka till Rättvik tillsammans. De behövde få komma bort och vila och det gör man bäst om man inte är hemma där allt jobb är. I Rättvik har vi stått på campingen en gång tidigare och den blev vi inte så förtjusta i, men våra vänner har hittat en ställplats uppe vid slalombacken som är jättefin med en fantastisk utsikt över Siljan. Där finns toalett, vatten och dusch om man vill duscha. Fina motionsspår och lagom gångavstånd till centrum. Sedan kan man ju plåga sig ordentligt genom att gå uppför slalombacken vilket vi gjorde två gånger, jag var helt slut innan vi var uppe, men det var skönt sedan. I centrum så har de Långbron, en bro som byggdes under 1800-talet och som då gick ut till en ö med ett kallbad. Bron var över 600 meter lång så det blev en fin promenad. Sedan var promenaden tillbaka till slalombacken nästan lika jobbig som slalombacken. Det var bara uppför hela vägen, puh! Nationaldagen firade vi med att packa ihop och åka från Rättvik. Våra vänner tillbaka till Strängnäs och vi började tuffa norrut. Nu skulle vi ta oss till Umeå där vårt äldsta barnbarn först skulle vara på bal och sedan ta studenten.

På vägen norrut fick vi tips av en vän att det skulle finnas en fin ställplats vid Stocka båthamn, ovanför Hudiksvall, så det blev vår första anhalt. Det var ganska många bilar när vi kom fram men det fanns som tur var en bra plats till oss. Skorven som fått vara lös under hela vår resa var lycklig över att även vid det här stoppet få springa fritt. Sommartid så finns det en restaurang där samt ett ställe där man kan köpa rökt fisk men som vanligt så var vi för tidigt ute. Inget öppnade förrän vecka 25. Nästa stopp blev faktiskt Ö-vik och nu tog vi in på kajen. Tyvärr är det inte Skorvens favorit eftersom det rör sig för mycket av allt, både bilar och människor, så han kröp upp i sin säng och där sov han under vår vistelse där. Kurt-Åke och jag passade på att lyxa till det lite så vi gick på Bishop Arms och åt middag på kvällen. Anledningen till att vi stannade till i Ö-vik var att vi behövde packa ur husbilen lite saker samt hämta andra saker från förrådet.

Nu var det Umeå nästa. Fredag den 10:de så var vi bjudna på balfika och sedan skulle vi in till stan och Folkets Hus för att titta på när alla vackra finklädda studenter gick in till balen. Tänk att en av dem var min fina Isabelle, mitt första barnbarn som blivit så stor. Man blir både glad och rörd. Vi bodde på First Camp Nydala och eftersom Umeå är en cykelstad så fick vi äntligen använda våra elcyklar. Jag har nästan varit rädd för att cykla på den för jag har tyckt att den går för fort men tack vare min gamla arbetskollega som lärde mig att man kan stänga av den (hade inte tänkt på det) och på det viset ha lite bättre kontroll på farten så var det riktigt kul att cykla. Det blev nog ett par mil som vi var ute eftersom vi lyckades cykla lite fel ett par gånger också. 😂

Efter Umeå så blev det Obbola för att fira nästa examen när vårt bonusbarnbarn skulle gå ut 9:an. I Obbola hittade vi en ställplats på SCA Arenan. En parkering till en stor park med både utegym, trailbanor och andra fina leder för både löpning och cykling. Enligt ställplatsappen så skulle det vara en ställplats med toalett och el men det var bara en stor grusparkering med ett utedass. Men för oss var det helt OK, och Skorven var lycklig😺

Nu hade vi ett par dagar ”ledigt” så efter att vi lämnat examenspresenten så cyklade vi hem till Humlan och började packa ur hela skåpet. Vi kom på att vi glömt att ta med några saker från förrådet, fiskeutrustningen tex, samt att vi kunnat ha lämnat andra saker så det blev en resa ner till Ö-vik igen. Helt galet i tanke på dieselpriset! Nåja vi får väl skylla på åldern, vi är ju trots allt pensionärer😄 Den här gången stod vi hos vår äldste son och det var riktigt mysigt. Vi grillade lite och fick en fin stund tillsammans. När vi nu ändå var tillbaka i Ö-vik var vi och beställde en klisterdekal som vi ska ha bak på Humlan. Vad får ni se i ett annat inlägg. Tillbaka till Umeå igen och nu står vi hos vår äldsta dotter och idag har vi tagit emot studenten när hon sprang ut från skolan❤

Var vi styr kosan sedan blir en spännande fortsättning på vårt liv på rull.

Sista vintern

Så är den snart slut, vår 3:e och sista vinter här på Solbacken. Dagarna börjar äntligen bli längre och snön har försvunnit, finns bara några små högar kvar. Nu har vi ”plockat bort oss” från plats 15. Vi har haft tur och lyckats sälja både förtält och altanen så nu är det helt tomt. Mina fina träskulpturer har min bästa kompis fått för jag vet att hon kommer att vårda dem lika ömt som jag har gjort. Hon är sån min Åsa🥰.

Nu ska jag försöka sammanfatta vår tid här på Solbacken i ur och skur. Alla tänkte nog när vi bestämde oss för att sälja huset och bosätta oss i husbilen att vi tappat allt vett totalt, men till och med de som var mest skeptiska har under tidens gång insett att vi faktiskt visste vad vi gjorde och att det kanske inte var så dumt trots allt. Många har sagt att de också skulle ha velat göra likadant men inte vågat. Hur har nu dessa år varit? Första vintern vi bodde här var det blåsigt och isigt, andra vintern var det blåsigt och massor med snö, den här vintern har vi haft allt, blåst, snö och is. Som tur är har vi äntligen lärt oss hur vi ska sätta fast presenningen på tälttaket så att vi inte behöver jaga den (ni som följt oss vet vårt krig med den och det är ju bra att komma på hur man löser problemet sista vintern😊). Hur vi löste problemet (utan gorillatejp 😄)? Jo, vi spände den hårt i hörnen längst efter bilen, då kan den blåsa upp en bit men inte bli någon ballong som drar loss alla andra fästen utan håller ner den efter taket och de andra linorna som går tvärs över bilen gör att den inte kan glida av sidledes, sedan håller alla andra linor den på plats över tälttaket, skam den som ger sig. Presenningen har fyllt sin funktion men ingen kommer att vara gladare än jag nu när vi äntligen slipper ha den. 😅

En lite kort resumé om vintern: Julen firade vi som i fjol, uppe i Lycksele på Ansia Camping och som vanligt var det kallt. Temperaturen låg mellan -25 och -29 brrr🥶 Trots kylan så hade de aktiviteter på älven på annandagen. De hade plogat upp en isbana och hade uthyrning av långfärdsskridskor, ordnat med hundspann som man fick åka, gjort en isplan där barnen åkte skridskor och spelade hockey. Det var även de som grillade hamburgare, gräddade våfflor och kokade kaffe som man fick köpa. Helt otroligt vilka kreativa människor det finns och trots kylan så var det ganska mycket folk också. En annan sak som är lite kul på campingen är att de har sparkar som man får låna om man behöver åka in till centrum och handla. Man tar bara en spark som står vid älvkanten, sparkar över till andra sidan älven där centrum ligger, lämnar sparken vid den kanten, går in och handlar i centrum går tillbaka tar en spark och sparkar tillbaka till campingen. En väldigt smart idé allra helst om man står med husbil och inte vill flytta på den bara för att handla😊 Eftersom vi trivs så bra på Ansia så stod vi kvar där till den 28:e då vi rullade hemåt för att fira bröllopsdag och nyår. Efter nyår så har vi varit hemma på Solbacken dels för att vi har varit insnöade men också för att våra nära och kära legat i Covid 19 och det har vi inte velat riskera att få.

Påsken tog vi lite ledigt och åkte ner mot Hälsingland och firade helgen med våra vänner från Strängnäs. För att ingen skulle behöva köra så långt så valde vi en camping ungefär mitt på hållet och då hamnade vi i Bergsjö på Sagaliden camping. En fantastiskt fin camping som verkligen tänkte på vår miljö där servicehuset var ekologiskt byggt med både värme , avlopp och toaletter var genomtänkta för återvinning. Mycket väl värt ett besök! En mycket fin camping och jag kan tänka mig att den är underbar på sommaren när man kan bada i sjön också.

I skrivande stund har jag bara drygt 4 veckor kvar innan jag går i pension. Jag har sagt upp mig (första gången i hela mitt liv som jag säger upp mig från ett arbete!) och ansökt om pension från alla bolag så min sista anställningsdag kommer att bli den 30:e juni. Jag kommer naturligtvis att ta ut semester och övertid också så mina planer är att sluta arbeta efter någon vecka in i juni. Det känns både konstigt och spännande men helt underbart när vi äntligen ska påbörja den resa som var anledningen till att vi sålde huset och flyttade in i husbilen. Köra dit näsan pekar, upptäcka nya ställen och njuta av livet tillsammans!

Vi har börjat planera för att kunna åka ut i Europa till hösten, tittat på länder, ställplatser/campingar, vägar och spännande platser. Som vi tänker nu (men det kan ju ändras hur många gånger som helst) så vill vi åka Atlantkusten ner mot Portugal, stanna där det är fint, så länge vi vill och sedan fortsätta kusten mot Spanien. Men… vi har nog inte tänkt klart än utan allt blir nog tydligare när vi äntligen är på väg.

Nu håller vi på att planera inför vår avveckling av vår plats på Solbacken. Vi har som redan sagts sålt altanen och förtältet. Sedan har jag tvingat på mina barn utemöblerna (till deras förtvivlan 😱😆). Återigen har vi tittat på vad vi ska ha kvar och vad vi antingen ska ge bort eller kasta. Hur lyckas man att samla på sig så mycket saker fastän man bor i en husbil och har synnerligen begränsad yta? Jo man skaffar ett litet förråd, en förvaringslåda och ett stort förtält där man kan stoppa saker🙁 Nåja vi har nu lyckats med nedrustningen av vår plats som varit vårt hem i nästan tre år. Det känns faktiskt lite sorgligt att lämna Solbacken och alla underbara människor som bor här på Dekarsön. Vi har känt oss så välkomna och omhändertagna trots att många från början förmodligen inte trodde att vi var riktigt kloka 😄 men vi har fått många fina vänner här som på något sätt accepterat oss och vårt sätt att leva. Som tur är så finns Solbacken kvar så när vi kommer hem till Norrland igen så kommer vi naturligtvis att åka förbi här och hälsa på.

Vår sista majbrasa på Solbacken

Jag har tänkt att fortsätta med bloggen, trots att det inte kommer att vara på den 63:e breddgraden utan betydligt längre söderut, så ni som inte har gett upp pga att jag sällan skriver utan fortfarande är nyfikna på vad som kommer att hända i vårt liv, kan alltid gå in och se var vi är och följa med oss när våra drömmar blir verklighet. Kramar från Birgit, Kurt- Åke och Skorven

Det var den sommaren

Det känns som att tiden rinner iväg fortare än jag hinner följa med… Sist jag skrev så var det vår och nu är hösten här, sommar och semester är över och jag har inte delat med mig av någonting 😢Varje helg tänker jag att jag ska sätta mig och skriva om min/vår sommar men helt plötsligt så är det måndag igen. Ska försöka skärpa mig och jag är så tacksamma för alla er som fortfarande orkar vänta på mina inlägg.

Sommar och semester, vi kan då verkligen inte klaga på denna underbara sommar. Äntligen så fick vi de ljumma sommarkvällarna och nätterna som jag älskar (det är synd att man måste sova också). Semester fick jag i mitten av juli och den började tillsammans med våra goda vänner från Örsundsbro som kom och hälsade på. Vi hann uppleva Mannaminne, ett friluftsmuseum som Anders Åberg byggt upp med start 1980. Det är svårt att beskriva detta område så jag kan rekommendera er att gå in på hemsidan, www.mannaminne.se. Fast jag har bott här över tjugo år så har jag aldrig varit och tittat på det museum som han har byggt upp. Det är tur att våra vänner kommer så att vi får uppleva saker i vår närmiljö också .😊

Veckan gick fort och efter de hade åkt hem så packade vi ihop och startade vår resa mot Strömsund i Jämtland där våra vänner från Strängnäs mötte upp. Återigen blev det en ”turistresa” nu i mina hemtrakter när vi åkte Vildmarksvägen ”bakvägen” från Strömsund till Vilhelmina. Jag har alltid åkt den från Vilhelminahållet och då enbart som transportsträcka över till Norge. Nu blev det alltså en turistresa med besök både vid Hällingsåfallet och Gaustafallet (jag visste inte ens att de fanns). Tyvärr så kunde vi inte gå till Korallgrottan eftersom man inte får gå dit själv utan måste boka guide. Vi åkte över Stekenjokk och fortsatte mot Stalon där vi slog läger på min systers tomt med utsikt över Malgomaj. Tre fina dagar med underbart väder, fiske och god mat 😊😋.

Vår färd fortsatte sedan mot Sorsele, Jokkmokk och Messauredammen där vi slog läger. Är man i norrland så måste man ju äta surströmming så det gjorde vi. Liviu var riktigt modig och åt faktiskt en surströmmingsklämma. Om han tyckte det var gott? Njaaa… jag är inte så säker på det😂 Tanken var att vi skulle fortsätta upp mot Stora Sjöfallet men insåg att vi hade fått nog av dåliga grusvägar (vägen till Hällingsåfallet var FRUKTANSVÄRD, jag var säker på att bilen skulle ramla isär, det var tur att fallet var så vackert att det var värt den skakiga resan) så vi tvärändrade vår rutt och åkte till Boden istället och gick på Försvarets Museum vilket i all fall ”pojkarna” tyckte var väldigt intressant, allra helst Kurt-Åke som är gammal militär 😊.

Efter Boden åkte vi mot kusten igen och skulle åka till en ställplats på Mörön som vi besökt tidigare men som tyvärr hade stängt. Anledningen till stängningen var att gästerna inte hade kunnat hålla rent efter sig utan lämnat skräp och förstört. Det är så tråkigt att alla inte kan ta sitt ansvar och vara rädda om dessa små pärlor så att de kan finnas kvar. Vid den platsen fanns det också ett sälmuseum som visade säljakten som bedrivits tidigare men det var naturligtvis också stängt. Vi hittade en ny ställplats vid Vallens fritidsområde som hade öppnat 2020 och som är under uppbyggnad. Tidigare så hade det varit sommarkoloni för barn och ungdomar men nu skulle de bygga upp en ställplats med elstolpar, nu hade vi sladdar som låg lite överallt på gräsplanen, inte det säkraste kanske… På lördagskvällen var det pubafton där de hade full servering med mat, dryck och ett inhemskt liveband som spelade. Mycket trevligt!

Efter några dagar i Vallen med fiske (fick inte en enda) och lite cykelutflykter så åkte vi vidare mot Stenträsk och den fina ställplatsen som finns där. Vi eldade i kåtan, åt god mat och njöt så mycket vi kunde av de sista dagarna tillsammans med Liviu och Gabi som sedan fortsatte hemåt. Vi fortsatte mot Umeå och hamnade till slut i Lilltuvan vid Ume Älvdal. En fin plats på kajen vid Tuvans naturreservat där vi var ute och gick på leden som de gjort runt hela ön vid Umeälvens delta, fortfarande med underbart väder. En natt blev det vid Lilltuvan och sedan körde vi ner till Obbola där vi ställde oss längst ute på en udde utanför Obbolas båtklubb. När vi hade slagit läger kom vårt ena bonus barnbarn på besök och senare på kvällen kom min äldste son och hans fru, en mycket trevlig kväll. Det har ju inte blivit så ofta vi har träffats nu pga Covid 19.

Lördag åkte vi upp till Umeå och plockade upp mitt äldsta barnbarn som enligt tradition brukar vara hos oss en vecka varje sommar, hennes bror har svikit oss nu (tydligen så är flickvännen viktigare än farmor, hur det nu kan komma sig🤔) så det blev bara ett barn vi fick med oss. Men, jag är tacksam att hon fortfarande vill komma till farmor.

I år åkte vi inte ut och tältade utan vi åkte med husbilen till vårt favoritställe, Barsta i Nordingrå. Eftersom hela den här sommaren gått ut på att vi gjort och sett saker som vi inte har förut så blev det så i Barsta också när vi tog båten över till Högbonden och gick upp till fyren Sveriges näst högst belägna fyr. Hur många gånger har vi stått i Barsta och inte varit ut till Högbonden? Ja nu blev det i alla fall av så check på den. Vi avslutade en underbar dag med en fantastisk middag på Skutskepparen (restaurangen i Barsta) där vi aldrig heller hade varit. Under natten kom ett jätteoväder med blåst och regn över oss så vi var tvungna att rusa ut i morgonrockarna och försöka rädda markisen som dels var vattenfylld och dels höll på att blåsa sönder. Jag skulle hålla i markisen medan Kurt-Åke skulle försöka tömma den på vatten innan vi kunde veva in den och vad hände? Jo jag höll markisen och stod helt fel så när min fina (?) man höjde markisen fick jag allt, och jag menar allt! vatten över mig. Nåja, vi fick in markisen hel och jag kom in i bilen blöt som en dränkt kattunge . Bellis blev så förvånad när hon dagen efter fick reda på vårt äventyr för trots att vi både pratade och levde rövare så sov hon som en liten ängel och hade inte hört eller märkt något alls. Tänk om man hade barns förmåga att sova, även när det är naturkatastrofer 😍. Nästa dag gick vi ut till Rotsidan också (där vi faktiskt har varit) och eftersom det var sommar så var det bad som gällde men med de stora vågorna som slog över klipporna nöjde vi oss med att leka sjöjungfrur och satt på klippan och lät vågorna duscha oss. Vi hade det vi gjorde för att hålla oss kvar när de stora vågorna slog upp över oss. En helt underbar dag med Bellis💖💖💖 Nu var det bara en natt kvar innan vi skulle åka hem och bara två dagar kvar innan denna vecka med mitt älskade barnbarn var över för den här gången.

Så var semestern slut och vardagen med jobb började igen och det kändes ganska ok. Man är ju inställd på att börja jobba så då är det ju bara som det är. Jag började med att göra en tjusig bild med 40 rutor, en ruta för varje vecka som jag har kvar till pensionen, och satte upp på väggen till mina kollegors stora förtret. 40 veckor, det är egentligen inte mycket och i skrivande stund så är det bara 31 veckor kvar.

Skönt läge😊

Vi brukar ju göra en tripp på hösten också så jag tog några dagar ledigt så att vi kunde göra en liten fjälltripp. Inbillade oss att vi skulle hitta kantareller i Klimpfjäll där alla har plockat jättemycket svamp. Men inte vi. Vi hittade inte en enda stackars kantarell trots att vi gick flera kilometer, bytte ställe och gick några kilometer till. Ingen svamp, jo men inga kantareller. Det är nästan sorgligt, jag är 61 år och har aldrig sett en levande kantarell (en svamp på rot alltså 😊). Nu i år när det verkar ha varit såna mängder så trodde jag att jag åtminstone skulle få se en stackare , men inte det inte. Jag får väl trösta mig med att vi hade underbara dagar med fantastiskt väder och sköna vandringar i vacker natur, och det är ju inte fy skam det heller.

Jag har dessutom haft en alldeles egen helg med min älskade syster. Eftersom det har varit en pandemi så fick jag inte min 60 års present av henne när jag fyllde 60 år utan hon hade bokat nu istället, ett födelsedagspaket på hotell Lappland i Lycksele i minisvit med bubbel på rummet, trerätters middag både fredag och lördag samt spa. Helt fantastiskt! Jag fick dessutom en fotzonsmassage på EcoSpa (i Lycksele), otroligt skönt och otroligt ont! TACK! Älskade syster för en underbar helg tillsammans med den bästa syster som finns! 💕💕💕

Hösten är verkligen här nu, i morse när jag åkte in till jobbet var det frost brrr, det känns inte som att jag vill ha någon vinter. Vi har gjort höstfint ute och krattat vår lilla gräsplätt, tagit bort blomkrukorna och satt upp ljusträden. Det blev så fint. Förra helgen var vi upp med husbilen till Vännäs för att se om vi fick ner Humlan på sonens gård. Det var ju lite spännande eftersom vi måste backa ganska brant ner på gården och Humlan är ju ganska stor . Men det gick bra😊 Sonen fyllde 38 år på lördag och min älskade man blev 71 år på söndag så det blev ett riktigt ”födelsedagsfyllande”.

Det är skönt att det snart är advent så att man får pynta med lite ljus för att lysa upp det genomträngande mörkret som råder nu. Förhoppningsvis får vi lite mera snö så att vi får lite riktig vinterkänsla. Julen har vi planerat enligt ”the same procedure as last year” så vi har bokat julbord på hotell Lappland på julaftonen och boende på Ansia camping. Har tagit ledigt mellan jul och nyår så då åker vi nog upp till fjälls så vi får pussa på barn och barnbarn.

I helgen har det varit fantastiskt vackert med lite snö, kallt och strålande sol och vi passade på att vara ute och njuta🌞

Vågar man lita på våren

Månaderna går fort och det är jättelänge sedan jag skrev något. Mycket beror på att det inte händer alltför mycket när man arbetar som ett tok under veckorna och försöker återhämta sig på helgerna. Jobbet har varit helt hysteriskt eftersom vi vid årsskiftet fick nya arbetsuppgifter men ingen mer personal så om man räknar på arbetsbördan går vi en man kort och det fungerar inte så bra när alla jobbar heltid från början. Nej nog klagat om detta nu. Det har faktiskt hänt trevliga saker också och det var när våra fina vänner från Strängnäs tog sig tid att åka upp och hälsa på över påsken. De kom på skärtorsdagen och åkte på annandagen så vi hann ha några fina dagar tillsammans med alldeles för god och mycket mat, såklart. 🙂 Vädret var också ganska ok men blåsa kan det ju inte låta bli att göra. Kurt-Åke höll koll på vädret så långfredagen åkte i ut till Skagen och Skagsfyr som ligger ca 4 mil ovanför Örnsköldsvik. Ett underbart vackert ställe där man har massor med fina klippor och öppet hav. När jag var nyinflyttat till Ö-vik var det mitt favoritställe, allra helst när det stormade och havet röt och slog upp skummande vågor över klipporna. Den här dagen så blåste det inte så farligt och solen värmde gott. Våra gäster hade tagit med sig mat så vi letade reda på en fin klippa med lä där vi satt och njöt enormt av goda rumänska köttbullar med någon typ av picklad lök och till efterrätt fick vi en rumänsk kaka och kaffe, mums!

Övriga helgen så njöt vi av varandras sällskap, var ute och promenerade och pratade, pratade och pratade och åt hur mycket god mat som helst som våra underbara vänner hade med sig. Ibland är det synd att man faktiskt blir mätt 🙂

Hur har vi det med vädret då? Jodå det har varit riktig vinter och finns det något underbarare än när det är kalla klara soliga vinterdagar. Dessa dagar har vi varit ute allt vi har kunnat, lagat mat i muurikkan och åkt skidor. Någon vänlig själ hade varit och dragit upp ett skidspår runt ön som jag nyttjade så mycket jag bara kunde. Det är ungefär 7,5 km runt hela ön så det blev en lagom motionsrunda 🙂

Tyvärr så fick vi en massa blötsnö som både förstörde spåret och gjorde så att jag inte vågade gå ut på isen så då tog mina skidturer slut 🙁 Sedan har det naturligtvis blåst en massa också, så pass kraftigt att vår nya tjockare presenning blåste sönder så jag fick i panik ut mitt i natten och rädda den från att blåsa bort till grannen. Det är tur att tältet står pall för dessa orkanvindar!

Våren har ju varit kall så vi har väl inte varit ute så väldigt mycket utan legat inne och myst med en massa bra böcker. Tänk vilken njutning det är att äntligen kunna ta sig den tiden att ligga och läsa en hel dag! Äntligen så har vi också fått första vaccinsprutan så nu börjar vi skönja en ljusning i allt som varit det senaste året. Det känns verkligen skönt att vaccinationerna har kommit igång och att de släpper på åldrarna allt eftersom. Jag längtar verkligen efter att få pussa på mina barn och barnbarn.

Vi har också gjort en liten tur med Humlan i vår. Dubbelgolvet i köket hade släppt i limningen och när det skulle fixas visade det sig att det bara var generalagenten för Knaus som kunde limma om detta så det blev en liten tur till Kristinehamn och Bergholms bil AB. Naturligtvis passade vi på att ta en liten semestersväng också så vi började med att åka ner mot Västerås till ena sonen med familj men stannade och övernattade Njutångers Båtklubb. En jättefin plats, enkel, men dög gott för en övernattning. Fint väder och vacker utsikt och en massa båtar i olika storlekar både på land och i vattnet.

Efter Västerås åkte vi förbi Campingvaruhuset utanför Enköping och inhandlade lite brahasaker (fast vi glömde hälften och var tvungna att åka tillbaka ett par dagar senare). Sedan fortsatte vi till våra bästa vänner i Örsundsbro. Jag älskar att komma ner till våra vänner för det känns alltid som att jag kommer hem när jag kommer dit. Tyvärr så går luften också ur så jag blir bara supertrött, det är verkligen min oas av lugn och efter dessa månader på jobbet var det verkligen det jag behövde. Där firade vi Kristi Himmelsfärdsdag och vi hade verkligen vädergudarna med oss för precis som i fjol när vi var nere så var det varmt och fint så vi kunde sitta ute och njuta av varandra och friden. Vi hade 23-24 grader varmt och som vanligt lyckades jag ju sola för mycket 🙁

Efter våra dagar i Örsa så fortsatte vi till våra vänner i Strängnäs och våra fina nya vänner. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck och trevligt sällskap. De tog oss med till Mariestad och Gripsholms slott, en jättefin dag trots att det blåste småspik. Men vad gör väl det när vännerna håller värmen 🙂

Tyvärr så blev det inte så många dagar tillsammans eftersom vi redan på söndagen åkte vidare till Kristinehamn där Bergholms hade bokat en stuga åt oss på Herrgårdscampingen. Vi fick en liten stuga precis vid Vänerns strand, och där packade vi ur Humlan det vi skulle behöva den veckan hon skulle vara hos ”doktorn” och laga magen. Stackars Skorven blev helt förvirrad. Det är inte lätt att förstå att man helt plötsligt ska bo i en stuga fastän Humlan stod utanför första natten och sedan måsta följa med och lämna Humlan på ett helt nytt ställe och till råga på allt få vara med om sin första cykeltur.

Vi kan inte annat än beundra vår duktiga katt som finner sig i nästan vad som helst. Han hittade en plats under min säng där han kände sig trygg men jag tror inte att han sov ordentligt förrän när vi på torsdagen fick tillbaka husbilen och hade börjat vår färd uppåt igen. Vilken underbar känsla det var att äntligen få komma hem igen! Stugliv är verkligen inte för oss som är vana att ha allting med oss alltid.

Resan hemåt valde vi att göra i inlandet. Kände att E4:an bara är en transportsträcka och det är bra mycket vackrare att köra småvägar och hitta nya pärlor att stanna vid och upptäcka. Första natten låg vi i Rottneros på en nedlagd camping som de nu har gjort om till ställplats. Det fanns vatten, latrintömning, toaletter och dusch. Tyvärr var toaletterna och duscharna inte speciellt fräscha men för vår del spelade det ingen roll eftersom vi inte var i behov av vare sig det ena eller andra. Platsen som sådan var fin, bås med buskar runtom så man fick som en egen plats. Nu var vi ju ensamma där så det spelade ingen roll men i tanke på när det blir lite tryck. Där fick vi både sol, blixtar, åska och hagel, lite annorlunda mot det vi var vana vid.

Efter detta hamnade vi i Sunne, om vi bara haft bättre med tid så skulle vi ha stannat där och upptäckt Selma Lagerlöfs hemort men det får vi ta en annan gång. Nästa anhalt blev Mora och Åmåsängsgården där vi stod i fjolsommar men nu blev det ingen utflykt till centrum utan vi njöt av en god pizza som de bakar på stället och sedan blev det sängen eftersom vi skulle fortsätta färden nästa dag. I Skattungbyn blev vi djupt imponerade av utsikten och de fantastiska vyerna som byborna kunde njuta av. Tyvärr så blev det inga kort därifrån eftersom det var svårt att stanna bilen och kort under rull blir aldrig bra. Bollnäs var tänkt att bli nästa stopp men när vi körde ut på Långuddens camping så kände vi direkt att det inte var något för oss. Oftast så väljer vi ju en plats där vi känner att vi kan släppa Skorven. I alla fall så fortsatte vi till Vevlinge som låg någon km ovanför Bollnäs. En liten mysig camping där det var lagom mycket gäster och där Skorven kunde leva det fria livet.

Från Bollnäs blev det ett återbesök på den fina ställplatsen på Bräcke strand där vi stod i fjol också. I år hade de gjort i ordning vatten utvändigt samt latrintömning så det går framåt med utbyggnaden av den. Mycket bra eftersom det är en jättefin plats med nära till centrum och vacker utsikt över sjön. I Långsele stannade vi och fick gofika med våra goda vänner innan vi fortsatte hemåt mot Solbacken. Vi tyckte faktiskt att det var riktigt skönt att komma hem igen men gladast var nog Skorven 🙂 Nu har vi gjort vårfint utanför Humlan och ska nästa helg rengöra förtältet med medlet som jag köpte på Campingvaruhuset och sedan så ska jag impregnera det. Hoppas bara att det går bra.

Jag beställde en gasolgrill i mars men fick den inte förrän vi kom hem från vår resa (den blev restad pga båthaveriet i Suezkanalen) så naturligtvis var vi tvungna att testa den när vi kom hem 🙂 Vi köpte också ett säkerhetslås till dörren på Campingvaruhuset och det ser riktigt bra ut eller hur.

kung bore

Så fick vi äntligen en riktig vinter med både snö och kyla. Äntligen! Enda problemet var att vädergudarna tydligen var less på mina klagomål över att vi inte fått någon snö så de gav oss all snö på en gång, och det var ju inte så kul. Aldrig är man nöjd 🙂 Två ordentliga snökanoner fick vi med en veckas mellanrum. Den första kanonen orsakade kaos i hela Västernorrland med vägar som inte gick att köra på och många som blev utan ström när snön tyngde ner grenar över ledningarna. Den andra kanonen klarade vi oss ganska bra ifrån, den var värst i södra delen av länet och i Västerbotten.

Hur har det då gått för oss? Det var ju precis detta som vi trodde skulle bli den stora prövningen med att bo permanent i husbilen på dessa breddgrader men fjolåret bjöd ju bara på blåst och regn så vi fick ju inte någon möjlighet att testa Humlan i ordentligt vinterväder. Jo en liten sväng när vi var uppe i fjälls med barn och barnbarn.

Fastän det har snöat på tvären, flera decimeter på en gång och varit 20 grader kallt så har allt fungerat perfekt med både bil och tält. Ja, vi har ju naturligtvis varit tvungen att ta av tältet snön med jämna mellanrum men tack vare presenningen så har snön glidit av bara vi har varit och puttat upp duken inifrån. Kylan har inte heller varit något problem för när det har varit riktigt kallt så har gasen gått in och hjälpt elen så vi har haft det varmt och skönt hela tiden. Det har heller inte varit några problem med vare sig vatten eller avlopp som vi har kunnat fylla på och tömma precis som vanligt.

Sedan skapade all snö problem genom att jag inte kunde ta mig in på jobbet eftersom vägarna hade stora drevdrivor och plogbilarna inte hann med. Det har ju varit tur i oturen att vi varit beordrade att arbeta hemifrån så mycket vi kan och eftersom de varnade för ovädret så hade jag tagit hem dator och arbetsuppgifter så det fungerade också. Inga problem med något, förutom att det blev mycket snöskottande, men när ovädret dragit undan så hade vi riktigt fint vinterväder och då var det bara skönt att vara ute och skotta snö.

Tacka vet jag riktiga vintrar med snö och kyla! För att inte tala om hur vackert det är med vita drivor och snö i träden 🙂

Tyvärr så har snön också gjort att Lodjuren kommer närmare för att enklare hitta mat (katter) så nu får vi vakta Skorven så att han inte blir Lodjursmat 🙁

Trettondagen

Ja, så var den här julhelgen slut. Konstig har den varit eftersom vi inte har kunnat fira den tillsammans med barn och barnbarn som vi brukar. Vi åkte upp till Lycksele och Ansia camping den 22:a december, jul eller inte men där var det i alla fall snö och minusgrader, ett plus för julstämningen 🙂 Det var 5-6 grader kallt och det snöade stora lapphandskar, skönt! Julaftonen gick vi till hotell Lappland och åt julmiddag. Eftersom det var/är restriktioner för hur man får samlas så hade de inget julbord utan serverade en trerätters middag med jultema. Det var väldigt välordnat och vi hade vår egen kypare hela kvällen och avståndet mellan borden var väl anpassade för den eländiga pandemin. Det var ganska många barnfamiljer på hotellet så naturligtvis hade de ordnat med jultomte, men istället för att alla barn samlades runt tomten så gick värdinnan och tog fram barnen bord för bord till tomten så att de fick sina julklappar. All eloge till hotellet och deras engagemang.

Vi stannade på Ansia till den 28:e december när vi åkte hem över igen för att mötas av hällregn 🙁 Det var nästan så att vi hade lust att åka tillbaka till Lycksele igen, men det gick ju inte. Den 29:e hade vi nämligen bokat plats på hamnkajen inne i Ö-vik med tre rätters middag som de skulle servera i husbilen. Vi firade nämligen 20 årig bröllopsdag då. Det var jättemysigt att sitta i husbilen och restaurangen kom ut med förrätt, varmrätt och efterrätt. Kan varmt rekommenderas till de som kan att prova denna service.

Den 30:e vaknade vi upp till ett vitt, slaskigt Örnsköldsvik. Det kom en hel del snö under natten men tyvärr så var det slasksnö så när vi skulle ta oss hem var det med knapp nöd vi tog oss uppför backen hemma på campingen. Det var snorhalt! Väl uppe så fyllde vi vatten och tömde toa innan vi backade ner till vår plats för att docka ihop med tältet igen. Vägen till tältet var naturligtvis oplogad så det var lika snorhalt där men efter många om och men så stod vi på plats och kunde spänna upp tält och presenning över bilen igen.

På campingen i Lycksele träffade vi ett mycket fint par, också i husbil, som vi bjöd ner att fira nyår med oss så de kom på eftermiddagen, vi hade precis dockat ihop och fått allt i ordning när de kom. Snacka om timing 🙂

Nyårsaftonen firade vi med våra nya vänner i Gula Villan. Det är skönt att ha det huset eftersom vi kan hålla avstånd där när det är så stora ytor. Det är ju lite mer problematiskt i husbilarna. Vi hade sedan jättefina dagar med våra nya vänner där vi både var ute och visade dem Örnsköldsvik och de bjöd på grillad korv med glüvine och Irishcoffé. Helt underbara dagar! Tyvärr så var de tvungna att åka hem till allvaret på söndag så vid 10 tiden vinkade vi av dem. Tänk så tom det blev 🙁

Måndag gick jag tillbaka till arbete igen efter nästan två veckors ledighet och som vanligt så är det hysteriskt när man varit borta, nja… nu är jag inte riktigt snäll… mina kollegor brukar oftast jobba bort för mig också men nu när det är nytt år så finns det vissa bitar som jag är ansvarig för och de bitarna ska ju göras så snabbt som möjligt när det nya året har börjat. Jag får väl skylla mig själv som har varit ledig, men skönt har det varit:)

Fjärde advent

Mitt fina ”kontor”

Så var det fjärde advent och snart är det jul. Allt känns konstigt när vi denna julen inte får vara med våra älskade barn och barnbarn, men det är som det är och vi får göra det bästa av situationen. Jag är ledig över jul och nyår så jag ska bara vila och återhämta mig från ett par fruktansvärda veckor på jobbet. Det är sagt att vi ska jobba hemifrån så långt det är möjligt och Solbacken var väldigt snäll så jag har fått låna ett av uthyrningsrummen och ställa i ordning som kontor till mig. De har stängt campingen och hyr inte ut något nu under vintern utifrån hur det ser ut just nu med smittspridning och allt. Det känns så bra med mitt lilla kontor och det är skönt att få kliva upp och ”gå till jobbet”, prövade att sitta i Humlan och det gick väl också bra förutom att min man inte visste hur han skulle bete sig. Han tassade runt som en liten mus och vågade nästan inte röra sig i bilen 🙂 jag förstår honom eftersom jag har telefontid under förmiddagarna och sitter och pratar i telefonen i stor sett hela tiden. Nej, det blev mycket bättre med mitt kontor.

Julen ska vi fira på tumanhand i Lycksele på Ansia camping. Vi tycker om den campingen och det brukar vara så mysigt när de har plogat upp en väg tvärs över Umeälven så att man kan gå över till centrum, tyvärr så tror jag inte att de har gjort det nu för isen är nog för dålig för det. De har ju haft det nästan lika varmt som vi men jag tror i alla fall att de har snö och det är ju huvudsaken så att vi får en vit jul 🙂 Någon snö har vi inte här, det har snöat två gånger men så fort den har lagt sig och det har blivit fint så har det blivit varmt igen, börjat blåsa och regna. Jag är så less på allt regn och all blåst!

Julafton har vi också bokat julbord på hotell Lappland men vi får väl se hur det blir med den saken nu i tanke på de strängare restriktionerna. När jag bokade så sa de att de hade både en plan B, C, D och E så vi får väl höra vad de har hittat på. Ska ringa dem när vi kommit till Lycksele på tisdag.

Nu vill jag önska Er alla som orkar läsa om våra äventyr en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År (om vi inte hörs innan dess). Jag hoppas att ni alla får en så bra och fin jul som möjligt och att ni är rädda om er och varandra så att ni håller er friska och inte drar på er denna hemska Covid 19.

Stor KRAM från mig och på återhörande.

Favorit i repris eller…?

Så var det då dags att vintra upp tältet med presenningen igen. Jag bestämde ju när jag slet med att få bort Gorilla tejpen att den skulle jag inte använda fler gånger, inte på Humlan i alla fall. Det blev istället 23 limpetfästen som fick fästa presenningen. Eftersom det var Allhelgona helgen så gjorde jag mig ledig både torsdagen och fredagen, lite skönt att inte behöva använda helgen till arbete utan få vara helt ledig då. Vi bestämde att torsdagen skulle användas till att sätta upp presenningen så vi klev upp tidigt, jag var ut och sprang min vända och efter frukosten så var vi redo att ta oss an arbetet. Vädret var perfekt, lite moln, sol och nästan helt vindstilla. Jag började med att tvätta taket ordentligt, det hade legat blöta löv som gjort fula fläckar och dessa ville jag ha bort innan vi drog på presenningen. Efter det så var det då dags för det stora uppdraget. Jag gjorde hål efter kanten på presenningen för att få in limpetfästena med håltången för att det skulle bli snyggt och sedan drog vi upp den över tältet och en bit in på Humlans tak. Linorna som håller fast tältet vid bilen drog vi igenom presenningen för att säkra den ytterligare (det fick vi bittert ångra sedan). Allt blev så perfekt! Tyckte vi då.

God middag, oxfile med portvinssås och krossad potatis med västerbottensost

Helgen njöt vi av att vi hade varit duktiga, var ut och körde runt lite och hälsade på våra gamla grannar, såg vårt gamla hus och kände återigen hur nöjd vi var med vårt nuvarande liv. Ingen saknad av vare sig hus, tomt eller läge.

Natten mot måndagen bröt eländet ut! Jag vaknade av att det regnade och stormade för fullt, men limetfästena höll fortfarande fast presenningen så jag kände mig ganska lugn. Kurt-Åke bestämde sig för att skjutsa in mig på jobbet för att jag skulle slippa gå från parkeringen till jobbet (har parkeringen på andra sidan stan från mitt jobb). Precis innan vi skulle åka så hörde jag hur något limpetfäste släppte så jag tittade upp genom takfönstret i sovrummet och såg att tre fästen hade släppt i mitten men eftersom vi också hade en lina där så tänkte jag att det nog skulle hålla ändå. Kom på jobbet och under förmiddagen så hörde vi hur stormen slet i huset och hur regnet dånade på fönster och tak. Det var resterna av den tropiska orkanen som de hade varnat för som var över oss. Strax efter lunch så ringde Kurt-Åke och konstaterade att det här går inte, jag var tvungen att komma hem för att hjälpa till. Presenningen höll på att slitas sönder och alla fästen hade släppt. Han var osäker på om han skulle våga köra in och hämta mig eftersom han inte visste hur det skulle gå med presenning och tält men det var han ju tvungen till annars skulle jag inte kunna ta mig hem. Väl hemma så var det bara att klä på sig regnkläder och klättra upp på taket (jag höll en mycket låg profil för vinden slet och drog i allt den kom åt). Väl uppe på taket insåg jag att om vi inte får loss presenningen från linorna som höll tältet så skulle allt slitas sönder, jag klippte sönder presenningen där vi hade dragit igenom linorna och när den var lös så flög den över tältet och ut på gräsmattan. Kurt-Åke hade det han gjorde för att få fast den så den inte flög till skogs. När jag stod där uppe på taket och tittade på fästet till tältet så insåg jag att det var på väg att gå sönder, naturligtvis pga. att presenningen hade slitit extra på dem. Jag tänkte att jag var tvungen att fixa det på något sätt men var tvungen att gå ner för att hjälpa min man. Hinner inte mer än ner från taket när hela fästet till tältet rivs sönder och vår ”sluss” mellan bil och tält rasar ner, vinden får då tag i tältet eftersom sidan mot bilen är helt öppen så vinden har hela tälttaket att få fäste i. Jag skriker till min man att han måste komma och hjälpa mig att hålla fast tältet medan jag försöker stänga för väggen så att inte tältet också ska blåsa bort. Nu har vi inga linor att förankra tältet med och inga linor att få fast tältet över bilen.

I det här läget så säger min man -vem är det som inte vill att vi ska bo så här? Just då så kändes det precis som om någon vill göra vårt fina liv så svårt som möjligt… Blöta kalla och ledsna så gick vi in i Humlan för att torka upp. Jag bestämde mig för att åka in på jobbet och hämta min dator för att jag skulle kunna arbeta hemifrån under tisdagen, dels för att finnas på plats om det skulle bli någon ny katastrof och dels kunna få upp en ny presenning, om vi nu skulle ha någon ny. På vägen in på jobbet fick jag åka slalom mellan träd som hade blåst omkull och stora kratrar i vägen som regnet hade slagit upp. Det forsade vatten överallt och allt kändes helt overkligt. Om det här hemska bara var resterna av en orkan hur klarar människor av att överleva mitt i den? Vi diskuterade presenningens vara eller icke vara länge men bestämde oss för att prova igen men med en kraftigare och större presenning för att få lite tyngd i den och för att kunna fästa den bättre, dessutom så beställde jag 24 nya fästen från Campingvaruhuset. Med deras underbart snabba leverans så fick vi hem dem på tisdag em. Under tisdagen så fick vi först upp och fast tältet igen (vi var effektiva så vi hann det på min fm rast), vi hade ju driveaway kittet som jag köpte samtidigt som tältet och det var jag väldigt tacksam över att jag envisats med att vilja ha. Nu fäste vi tältet med två linor samt 18 limpetfästen, sedan när jag hade lunchrast, så gjorde jag hål i den nya presenningen och när det var klart så drog vi upp den över tältet och upp på biltaket. Vi lät den gå över fästet till tältet för att hjälpa till att hålla fast det och sedan så fäste vi den med linor och resterande fästen.

Eftersom den är större än den förra så går den längre ner över tältet och då den är blå så innebär det att det blir väldigt mörkt inne i tältet men det får vi väl lösa med fina ljuslyktor och lampor. Det som är bra är att den går så långt ner så att den blev enklare att förankra och det blir svårare för vinden att få tag i den. Såklart så hann vi inte mer än få upp den förrän det började blåsa igen och det som hände då var att öljetterna i presenningen gick sönder, hur kan de göra en kraftig presenning men ha värdelöst veka öljetter.

Efter lite googlande så hittade jag presenningsklämmor som fanns på Clas Olsons som ersätter öljetterna, helt underbara kraftiga klämmor som man kan sätta var man vill. Åkte iväg och köpte dessa och bytte sedan ut samtliga öljetter mot klämmor och kunde då dessutom få en lina till när jag kunde bestämma var den skulle vara. Vi måste ju hela tiden tänka på att gå mellan takfönster, solcell och antenn så att de inte skadas om linorna vibrerar.

Äntligen var vi då klara med ”operation presenning” för andra gången. Nu hoppas jag verkligen att vi inte får några orkanrester mer eller att det blåser överhuvudtaget (en utopi) och att vår fastsättning av tält och presenning håller. Än kommer vi inte att ge upp vårt underbara liv i Humlan.