Kvalitetsliv

Författare: Birgit Schünemann (sida 2 av 6)

Algarve Camping car Park

Så har vi alltså stått på den här ställplatsen sedan den 8:e november, det är otroligt hur fort tiden går! Vi har naturligtvis gjort både vandringar, cykelturer och en utflykt med Humlan, men jag tänkte att jag skulle börja med att beskriva ställplatsen lite för det tror jag att jag har missat tidigare.

Den här platsen ligger 1200 m från stranden vid Armacao de Pera och vi har ungefär 700 m ner till Continente Bom Dia, en affär som man kan likna vid Coop eller ICA, med hyfsat bra priser och sortiment plus att de har den enda kattmaten som Skorven gillar här i Portugal😸. Ställplatsen är inte inhägnad men på kvällen när personalen åker hem så stänger de en grind så det är bara de som bor här som kan ta sig in så det känns tryggt och skönt. Det är dessutom väldigt lugnt och tyst här (vi hade ett gäng fransmän som hade sina vilda fester men de fick inte vara kvar så nu har friden lagt sig över området igen). Platserna är på grus och finns i olika storlekar, först stod vi på en mellanplats där vår stora bil nästan inte fick plats men när våra vänner från Tyskland åkte iväg så bytte vi till deras stora plats så nu är det lätt att både ta sig in och ut. Skorven blev däremot förvirrad för nu måste han gå över vägen för att komma till sina jaktmarker men det lärde han sig fort. Det ryms 57 bilar här men allt som oftast trycks det ihop flera bilar på en plats när det är sällskap som kommer och vill stå tillsammans. Det känns lite vanskligt (i tanke på gasolen) men det är ju deras huvudvärk.

Det finns en slags reception där det också finns två tvättmaskiner och en torktumlare. Med så många bilar får man verkligen vara ute i tid för att hinna få en tvättid under dagen. Bredvid receptionen så har de gjort en uteplats med bord och stolar samt två grillar som man får använda och en boulebana (som det är mest fransmän som använder), det har också funnits någon form av lekplats med gungor och studsmatta men allt detta är bara trasor nu och i tanke på att det finns mest pensionärer här så är det nog ingen som saknar någon lekplats. Det finns en toalett, två varmduschar och en kalldusch men jag har aldrig nyttjat någon av dem eftersom vi har allt i vårt lilla hus. Tömningen för gråvatten, latrin och vattenpåfyllning är väldigt bra anordnad men är lite trång för vår stora bil men det fungerar. Det är iallafall väldigt rent och snyggt och det tycker jag är viktigast.

Som jag nämnt tidigare så är det två kvinnor (från frankrike) som äger den här platsen och den sköter de tillsammans med sina män. De är väldigt trevliga och servicemindade och kommer alltid med ett stort leende och hälsar godmorgon. Till jul hade vi, alla som stod här, en liten insamling och köpte en liten julklapp till dem. Den fick de efter julhelgerna när de bjöd på ”nyårsfest” vid receptionen. Vi skulle ha med oss egen mat samt glas, all dryck bjöd de på. Vi hade en fantastiskt mysig eftermiddag tillsammans med alla andra som bor här. Det är så fantastiskt trevligt att prata med alla och få ta del av allas olika livsval. Efter festen så hade vi en efterfest uppe hos våra holländska grannar och efter det gick vi till Thomas (en svensk kille från Umeå som har en ombyggd lastbil, väldigt fin) som bjöd på sushi. Det var nog den godaste sushin jag någonsin ätit (eller också var jag väldigt hungrig😋). Kurt-Åke som inte äter sushi fick kyckling med cashewnötter och ris som han också njöt av. Det blev en sen kväll men vi hade det väldigt trevligt.

Det har varit ganska lugnt med omsättningen på ställplatsen nu. De flesta står still och njuter av tillvaron. Om det någon gång åker iväg någon bil så fylls platsen upp på en gång, det verkar stå folk på kö för att komma hit så vi klöser oss fast med alla klor vi har😂. Vädret har varit jättefint, strålande sol på dagarna men inte mer än 14-15 grader i skuggan och runt 3-4 på nätterna🥶Det är tur att vi har värme i bilen (iallafall när vi står på el).

Vi har haft avskedsfest för våra tyska vänner och en bil av våra holländska grannar. Tyskarna skulle fortsätta vidare till goda vänner och så småningom tillbaka till Tyskland. Det holländska paret skulle fortsätta vidare till Marocko och vara där ett tag innan de fortsätter norrut. Fantastiskt fina vänliga och mysiga människor som vi verkligen hoppas att vi får träffa igen. Det var en både sorgens och glädjens kväll. Sorg för att de skulle åka men glädje för de nya äventyr de skulle ut på. Massor med varma hälsningar till Frank, Jaquline, Jürgen och Ina från oss (och Skorven). Hoppas att allt går bra för er och att ni alla mår bra. KRAM🤗

Vi har varit ut på promenader ner till city och stranden. Suttit och tagit en öl och ett glas vin (jag dricker inte öl) och tittat på alla turister som, vad vi tror, har lägenheter här. Det finns hur många ställen som helst som har lägenheter till salu och mycket som byggs. Precis nere vid stranden bygger de nu ett lägenhetskomplex för turister och det ser fantastiskt ut men har antagligen lika fantastiska priser.

En dag tog vi cyklarna och cyklade bort till en liten kyrka som ligger ute på en udde. Den var tyvärr stängd så vi fick inte gå in (jag som älskar att gå in i kyrkor) men det var ändå fint att se hur de hade gjort ett fint altare där man fick tända ljus. Sedan så gick vi ner till stranden (efter att ha låst fast cyklarna ordentligt) och slog läger vid en klippa. Där låg vi och solade, åt lite lunch och njöt av solen. Det blåste ganska mycket och det var stora vågor som kom rullande upp på stranden så någon direkt lust att bada hade vi inte. När jag skulle ligga och sola så förstörde en massa sandflugor min frid så till slut så gick jag iväg för att plocka snäckor, Kurt-Åke låg kvar och solade. Det finns fantastiskt mycket snäckor efter stranden och jag gick och letade efter en viss sort som jag har tänkt att göra något roligt av. Stranden var lång och vid slutet mot klippan som gick upp till kyrkan finns det en tunnel genom berget till den andra stranden på andra sidan kyrkan. Jag tyckte att det kändes lite otäckt att krypa igenom den så jag nöjde mig med att fota ingången😊. I sakta mak letande efter snäckor gick jag tillbaka till vår plats, Kurt-Åke var uppe och gick efter stranden så jag tänkte att han blivit less på att sola. När jag kom närmare såg jag att han även plockat bort vår strandfilt, ryggsäckarna och våra andra saker så jag tänkte att han var på väg att fara hem igen. Ju närmare jag kom desto mer förstod jag att något var fel för filten låg upplagd på klipporna, likaså ryggsäcken och våra andra saker. Jag hade mött ett par som hälsade väldigt glatt på mig så jag trodde nästan att det var svenskar men när jag kom fram till Kurt-Åke så fick jag förklaringen till deras glada hälsningar. Kurt-Åke hade legat och solat i godan ro när han hörde någon ropa för full hals, sedan hade han känt att han blev blöt och trodde att det var jag som stod och slog vatten på honom. När han tittade upp var det en jättevåg som kom dånande över honom och drog med sig allt löst på filten. Han lyckades rädda glasögon och keps men hans badbyxor, som han lagt bredvid sig, for med vågen ut i havet, förmodligen är de i Marocko nu, och sedan fick han hjälp av det spanska paret som försökt att varna honom att plocka ihop resten. Jaha… här händer det fantastiska saker och jag är inte ens i närheten, lite sur blir jag ju när jag missar såna spännande händelser😭. Nåja jag skakade och sopade av filten samt min stackars ryggsäck som också blivit dränkt (det var verkligen inte skönt att cykla hem med den på ryggen), sedan gick vi efter stranden och hoppades att vi skulle hitta badbyxorna men ack nej, de är nog i Marocko. Allt gick bra och inga viktiga saker försvann, tänk om glasögonen farit😱, så vi plockade ihop våra blöta saker och cyklade hem. Tänk vilka spännande dagar vi har🤣

I helgen har vi vädrat Humlan och varit på utflykt till en strand som ligger ca. 9 km från oss. Vi fick tipset från våra engelska grannar och det var ett mycket bra tips. Det fanns en stor fin ren parkering där det stod några husbilar. Under dagen så fylldes den på med en massa bilar och en massa människor. Stranden verkar vara någon form av fritidsområde för det var många löpare som kom förbi husbilen där vi stod och ”E4:an” började vid 6:30. De hade byggt träspångar som man kunde vandra på efter stranden. När vi gick efter den så insåg vi att vi kunde gå ända bort till den parkering vi stod på vid nyår och att lagunen också sträckte sig hela vägen bort till Armacao. Hela området är ett fågeldelta så du kan se både skedstorkar, flamingos och andra vadarfåglar. De fåglar vi såg var tärnor, sothöns och ett måspar som många var och matade så de kom i stora sjok och orsakade kaos för de som var ute och gick. Värmen var inte den bästa, vi hade 3 grader på natten och 13 grader under dagen. När vi gick ut på vår första promenad så tog Kurt-Åke på sig ullunderstället för att inte frysa (det behövdes inte), sedan kom vi på att vi skulle ta med oss stolarna och gå och sätta oss vid stranden. Jag tog stolarna och Kurt-Åke tog ryggsäcken med lite godsaker som vi skulle njuta av. När vi hade satt oss i lä så insåg vi båda att det var för varmt både med och utan ullunderställ så det slutade med att jag satt i bh och trosor och Kurt-Åke satt i bara kalsongerna. Det var tur att det inte passerade alltför mycket människor där😂

Idag så vaknade jag vid 5:30 av att Skorven ville in och när jag klev upp så kände jag att det var obehagligt kallt inne. Mycket riktigt, nu hade värmen lagt av igen och ALDE panelen blinkade ”lågt batteri” fastän alla batterier var fulla. Trots att jag både reestartade 12 V och startade bilen 4 gånger så fick jag inte värmen att fungera. Vi hade 13 grader varmt i bilen, och det var inte skönt, jag drog på mig ullsockar och morgonrock, kröp under täcket och tänkte att solen går snart upp och då blir det varmt. Sedan somnade jag. Kurt-Åke väckte mig vid 9 med kaffe, då hade solen kommit upp och det var riktigt skönt i bilen. Jag klev upp och duschade, passade på eftersom vi både ska tömma och fylla när vi kommer ”hem”, och sedan åkte vi mot Albufeira för att fylla på gas och tanka. Det var skönt att parkera på vår plats igen med våra fina grannar och med ström så nu ska vi väl förhoppningsvis ha värme inatt. Fick reda på av våra grannar att elen inte fungerat som den borde men tydligen har de för dålig styrka på elen i Armacao och när det blir så här kallt klarar inte nätet av förbrukningen. Detta skulle nu inte vara några som helst problem för oss bara våra system fungerat som de ska😠. Hoppas verkligen att Bergholms i Kristinehamn (huvudimportören för KNAUS i Sverige) lyckas hitta och lösa problemet när vi kommer dit i april.

Kram till er alla som orkar följa mig och mitt ojämna flöde🤗💖

Jul, Nyår och Trettondagen i Portugal

Så har vi då firat vår första jul i Portugal. Jag kan inte säga att det var den första julen utan snö för det har hänt att vi varit utan snö även när vi var i Sverige, men det var iallafall första julen i 20 gradig värme. Före jul så lyckades jag faktiskt baka mina chokladbiskvier i gasolugnen. Jag fick ju tag på en mandelkvarn som jag skrev om tidigare, det som var kul var att när jag började titta närmare på den så var den ”made in Sweden”. Lite vitsigt att man åker till Portugal och köper en mandelkvarn från Sverige😂. Gräddningen av bottnarna var lite kruxigt eftersom jag var tvungen att vända plåten flera gånger då värmen inte är jämn i ugnen. Bästa ugnen vi har haft i någon av husbilarna var i Valdemar (Sunlighten), där var gradantalet markerat och temperaturen hyfsat jämn. Nåja det blev chokladbiskvier och jag har fått godkänt av min man och våra grannar😋

Julaftonen startade vi med risgrynsgröt som sig bör och sedan hade vi knytkalas hos våra grannar där alla bilar runtomkring ingick. Det blev som vanligt en massa god mat och en mycket trevlig stund. Sedan skulle vi då titta på Kalle på play när vi kom hem men upptäckte till vår stora förtvivlan att det bara sänds kl 15:05 på julaftonen och inte någon annan tid och absolut inte på play😢. Jaha så var det med den saken… kunde inte göra så mycket åt det utan vi dukade upp vår julmiddag som bestod av sill, ägg och rödbetssallad samt en älgstek som vi fått av min syster och hennes man, mycket gott! Någon riktig skinka lyckades jag inte hitta här så nästa år så kommer vi att se till att vi har en med oss från Sverige. Resten av juldagarna tog vi det lugnt, var ner till stranden och solade, var och gick i staden och letade restaurang som vi kunde äta bröllopsmiddag på, vi firar ju 22-årig bröllopsdag den 29:e, men hittade ingen som vi blev sugna på så vi konstaterade att det blir middag hemma istället. Det som kändes konstigt var att vara så långt från mina nära och kära. Även om vi nu på grund av coronan inte firat jul tillsammans på några år så har de ändå funnits i närheten, nu kändes det verkligen hur hemskt långt borta alla är😢

Nere vid stranden stod det en massa fiskebåtar och det låg flera högar med nät bredvid båtarna. Medan vi låg och solade kom en traktor och sjösatte två fiskebåtar. Traktorn började med att dra båten i sanden så långt ut i vattnet som traktorn kunde köra, sedan så körde den till aktern på båten och satte någon form av gaffel i båten och styrde den längre ut. Sedan väntade de på rätt våg och när den kom så ”tvärputtade” traktorn ut båten som kvickt fällde ner och startade motorerna för att kunna gå ut till havs, det var lite häftigt att se😊. Det har blåst ganska mycket sedan vi kom hit så något riktigt bad har det inte blivit, däremot om man går lite för långt ut i vattnet så kommer havet och badar en alldeles själv😂. Både juldagen och nyårsdagen var det morgonbad vid ett av hotellen vid stranden och de som badat fick sedan varm choklad med konjak. Jag vet inte riktigt hur det fungerade men tydligen så skänkte hotellet pengar till ett barnhem för varje person som badade så om man betalde för badet eller inte har jag inte fått klart för mig eftersom vi var för trötta för att cykla ner. Men det var en väldigt trevlig idé, våra svenska grannar var naturligtvis hurtfriska och var ner båda mornarna.

På vår bröllopsdag kom våra svenska grannar med en flaska champagne till oss som vi öppnade kl 15:00 eftersom det var den tiden vi gifte oss för 22 år sedan. Tänk vad tiden går fort! Senare så kom både våra svenskar och det holländska paret som bor mittemot och skålade med oss. Till middag hade vi köpt kotletter som Kurt-Åke grillade och jag hade gjort en rotsaksgratäng, mycket gott! Tyvärr så har jag väldiga problem med att få tag på färsk grädde här så den blev lite mager med bara mjölk, jag vägrar köpa grädde som står på en hylla utan kyla och med utgångsdatum om ett år!

Nyåret firade vi nere i stan. Vi körde ner bilen till en stor parkering precis vid stranden där man får stå för 65 kr/dygn. Vi var ute och gick på stranden och vid fågeldeltat som finns bredvid parkeringen och sedan var vi och handlade kalkonbröst. Vår sed är ju att äta helstekt kalkon som nyårsmiddag men då brukar det ju inte bara vara jag och Kurt-Åke så i år fick det räcka med kalkonbröst. Jag lagade dock till dem som jag brukar göra med den hela kalkonen och det blev så gott!😋 Efter maten så försökte vi hitta ”Grevinnan och Betjänten” men det var samma med den som med Kalle Anka, sänds bara i Sverige, som tur var så skickade min yngsta dotter en youtube film så vi fick se den ändå, nyårsaftonen var räddad😂. Eftersom vi ligger en timme efter Sverige så hann vi skåla in det svenska nyåret tillsammans med nyårsdikten på Skansen (den sände de minsann utomlands!) och sedan så gick vi ut till festligheterna som de hade ordnat i city. De hade slagit upp en stor scen på stranden en bit bortanför oss där det tydligen var en känd grupp från Portugal som spelade. När vi kom dit så var det så mycket folk så vi lyckades inte ta oss fram för att se vilka det var men stämningen var på topp och alla sjöng med i sångerna. Vid tolvslaget så räknade orkestern ner och sedan startade fyrverkerierna. Jag lyckades bli duschad i champagne (lite synd på champagnen) och sedan var det bara att fly fältet. Här är det verkligen inga restriktioner gällande smällare inte! Vi skyndade oss tillbaka till bilen där Skorven var instängd för att han inte skulle behöva vara ensam i dånandet. Jag upplevde inte att han blev så hemskt rädd, det såg mest ut som att han funderade över vad det var som lyste upp himlen och small. Natten blev allt utom fridfull… vid tretiden började det lugna ner sig så att jag äntligen kunde somna, men det hade vi ju tagit i beräkning när vi valde att parkera nere i staden så det var bara att ta som en prövning😊 Morgonen efteråt var det väldigt lugnt när vi klev upp och packade ihop för att åka ”hem” igen. Alla som varit ute och festat på natten låg väl hemma och sov🤣. Tanken var att vi skulle passa på att tvätta kläder på vägen hem (det finns en stor tvättautomat vid affären där vi brukar handla) men allt var stängt och igenbommat så det var bara att glömma att få några rena kläder. När vi kom hem så gjorde vi en Jansson på den stackars ansjovisburken vi hade med oss och hade sparat för att ha som nyårsvickning men eftersom vi inte orkade fixa till den mitt i natten så blev det nu istället. Gissa om det var gott!!!😋

Tisdagen efter nyår så bestämde vi oss för att åka ut på en liten utflykt. Vi hade bestämt oss för att åka så långt sydväst som man kan komma i Portugal och då hamnade vi i Sagres. Där hittade vi också en stor parkering med en massa andra husbilar där vi kunde stå. Det var många yngre med surfbrädor som stod där också och när vi kom ner till stranden förstod vi att det måste vara någon form av surfmekka för det låg en massa surfare och guppade på sina brädor, väntande på en perfekt våg. Jag var nästan orolig att de skulle köra över varandra när de var så många men de var säkert vana för inget allvarligt hände medans vi stod och tittade på. Klipporna ut mot havet var enormt mäktiga och längst upp efter kanterna satt folk och fiskade, jag förstår inte att de vågade vara så långt ut! Parkeringen var vid ett stort fort byggt på 1700-talet och som hade skyddat Portugal mot invasion. Det var ett enormt område så när vi hade gått runt hela så hade vi gått nästan 7 km, puh! Men det var fantastiskt att se och på vissa ställen så fanns det djupa grottor där vågorna hördes långt under oss. Det var inga grottor man fick gå ner i så vi fick aldrig se hur havet slog in men vi hörde det. Som vanligt så träffar vi en massa människor ute på våra äventyr och den här gången träffade vi ett par från Piteå, trevligt med lite norrlänningar😊 De hade varit ute väldigt mycket så vi fick goda råd från dem och tips om vart vi kunde åka, mycket intressant.

Natten var väldigt lugn men redan tidigt på morgonen så började bilar att komma och åka. Omsättningen på surfarna var enorm. Skorven som varit ute hela natten, lycklig över att få vara på ett nytt ställe, insåg direkt när vi klev upp att vi var på väg igen, vilket han inte ville. Så istället för att vara trött och sova stack han iväg ut igen så vi kunde inte göra annat än vänta på att han skulle komma in igen. Som tur var så behövde vi inte vänta flera timmar. Vi hade tidigare tänkt gå ut till den fyr som står längst sydväst i Portugal, vi såg den från parkeringen, men insåg att den var alldeles för långt bort så nu körde vi ut till den innan vi skulle vända hemåt igen. Återigen blev vi imponerade av den brutala strandlinjen med tvära branta klippor som störtar rakt ner i havet som rytande slår upp på dess väggar. Häftigt!!! Vid fyren så fanns det ett litet fik och några souvenirbutiker. Det var tyvärr inga riktigt fina hantverk utan mest krimskrams, sånt som brukar finnas. De hade så fina lerskulpturer utanför butikerna men jag hittade inga som var till salu. De kanske finns att köpa någon annan stans (kanske tur att jag inte hittade några för var ska jag ha dem🤣).

Sliten katt efter en hård natt (han är sur också över att vara på samma ställe som förut)

Så vände vi då hemåt igen och var lite tveksamma om vi skulle fortsätta att bo på ställplatsen i Armacao eller om vi skulle flytta oss någon annanstans men när vi kom tillbaka (efter att äntligen fått tvätta kläderna) så kändes det väldigt skönt att få parkera ”hemma” på vår plats, med våra grannar, så vi beslutade oss för att fortsättningsvis bo kvar här och nöja oss med att göra utflykter. Den ende som blev sur över att vara tillbaka på gamla stället var Skorven, han älskar ju nya äventyr.

3:e Advent och Regnperiod

Så är det bara två veckor kvar till julafton 2022. Vi står fortfarande parkerade i Armacao de Pera och kommer att vara här till efter nyår, sedan får vi se vad vi hittar på. Vädret har inte varit så där jättebra, det verkar som att vi kommit in i någon form av regnperiod. Det regnar flera dagar på raken och sedan kan det vara uppehåll någon dag och sedan börjar det regna igen. Har också varit några riktigt mäktiga åskskurar med blixt och dunder och regn som vi trodde skulle komma igenom taket. Det är tur att det är uppehåll någon dag iallafall så att vi kan ta oss ut och göra lite utflykter, tvätta kläder, cykla och handla, städa, ja såna där praktiska saker som man också måste göra även om man är pensionär och njuter av ledigheten😂 Temperaturen ligger på dagtid mellan 16 och 22 grader så även om det är mulet och regnar så behöver vi inte frysa. Däremot har det varit ner mot 10 grader på nätterna och väldigt fuktigt så vi har faktiskt kört värmen då för att få ut fuktigheten ur bilen.

Tiden går så enormt snabbt, tänk att vi har varit här drygt en månad nu, det känns som två veckor! Vad gör vi på dagarna då? Jo, vi filosoferar, läser (mycket) tar mysiga cykelturer och promenader och såklart vanliga vardagssysslor som att laga mat, städa och tvätta. Sedan kan det ju bli lite speciella saker också som att cykla ner till centrum och köpa vykort till barnbarnen, skriva dessa under en lunch på ett fik vid stranden och ägna en halvtimme i kön på posten för att köpa frimärken och posta korten (de jobbar inte så snabbt här😄). Hittade dessutom en mandelkvarn på samma ställe som vi köpte korten så nu har jag ingen ursäkt att inte göra chokladbiskvierna😋. I tisdags så var vi på vinprovning på ställplatsen. Det var en lokal vinproducent som kom med sitt vin som vi fick pröva. Jag tyckte om det vita och Kurt-Åke gillade ett utav de röda vinerna som han hade med sig så det blev en flaska av vardera. Igår (lördag) cyklade vi till en by som ligger en bit bort upp i bergen, Porches. En som jag antar typisk liten Portugisisk by med små restauranger, caféer, smala gränder och hus där tvättade kläder hängde ut genom fönstren efter husväggarna. Som vanligt förvirrade vi oss och hittade inte dit vi hade tänkt att vi skulle cykla så det blev stranden vid Armacao istället. Eftersom vädret inte har varit så jättebra så blåste det enorma vågor från havet. Häftigt! Tänk att detta är ett skådespel som man aldrig kan få nog av. När vi satt där och åt vårt fika kom ett par vandrande efter stranden, de kom från Finland😊 (kunde ingen svenska så det blev engelska) kul att träffa lite nordbor. Vi stod där i godan ro och pratade med dem och tänkte inte på att hålla koll på havet så helt plötsligt slog vågorna över benen på oss så vi blev blöta långt upp på shortsen. Tur att vattnet var varmt, ca 18 grader, synd att det blåste så mycket för annars skulle jag väldigt gärna ha badat. Nåja, jag kommer förmodligen att hinna göra det innan vi åker härifrån. Det är också en sak som är skön med att vara här länge, man behöver inte känna sig stressad för att man inte ska hinna göra det man har tänkt att göra. För oss är det mera så att vi behöver inte göra det nu utan vi kan ta det någon annan dag, snacka om att slappna av! Vi har sett en hel del fina platser som vi ska besöka (om vi hittar dit vill säga) men först ska vi ha bättre väder så att utflykterna blir en njutning, något annat går vi inte med på😄

Det har inte blivit att jag köpt något julpynt, insåg att även om det mesta är mycket billigare här så hör inte julpyntet och ljusslingor till den kategorin. Vi får nöja oss med de ljuslyktor vi har och sedan ska jag köpa en stor julstjärna närmare julafton. Vi har tänkt att ta ut Humlan och lufta henne lite innan julafton för att handla och åka till en tvätt (finns lite överallt här, stora tvättmaskiner och torktumlare utanför bensinstationer och affärer) så att jag får tvätta upp våra överkast och skydden på stolarna. Såna saker får vi inte tvätta i de maskiner som finns här. Eftersom Skorven inte har lärt sig att torka av fötterna innan han kommer in så är både stolarna och överkasten alldeles röda utav jorden som vi har på baksidan (där han älskar att gräva). Någon julmat lär det väl inte bli men vi har en burk ansjovis så en liten Jansson kan vi göra sedan tror jag att jag kan få ihop en rödbetssallad också. I övrigt så kommer jag att laga till en älgstek som vi fick av min syster och hennes man så det kommer att bli vår variant av ”julskinka”, men mer om det får ni höra nästa gång. Önskar Er alla en riktigt fin Lucia (vet inte om de firar det här) och se till att klä Er varmt för enligt vädret så kommer det att bli kallt där hemma🥶😍

Portugal

Tänk vad tiden går fort! Fastän vi egentligen inte har några måsten så rusar bara dagarna iväg. Efter vår första natt här på ”Algarve Camping Car Park” på ”ickeplatsen” så fick vi en egen plats med ström. Skönt att äntligen få slappna av och boa in oss lite. Platsen kostar 7Euro och elen 3 Euro så med svenska pengar så kostar varje dygn 109 kr, helt ok tycker vi. Har nu betalat fram till den 5:e december så vi kommer att fira 1:a advent här och sedan får vi se vad som händer. Som det känns nu så blir det nog jul och nyår här också, men man vet aldrig…

Vad gör vi på dagarna då? Förutom det vardagliga som att tömma avlopp och toa samt fylla vatten så har vi varit ute och vandrat lite, både ner till stranden och centrum i Armacao de Pera som ligger 1200 meter bort samt upp i bergen. Det finns jättefina stigar som man kan följa och ibland hamnar man i skogsområden och ibland landar man i små samhällen som finns runt om i bergen. Det byggs mycket här både i samhället och utanför och vi har sett massor med skyltar om lägenheter som är till salu, har dock inte sett några priser men eftersom vi är i Algarve området skulle jag tro att de är ganska dyra. Vi har också cyklat en hel del, både in till stan och runt om i bergsområdet. Hamnade på en liten väg som kantades med Fikonkaktusar, tur att man inte cyklade omkull!😂

En dag kopplade vi bort Humlan och åkte tillbaka till Albuferia för att träffa gamla vänner som också befinner sig i Portugal. Tänk att man måste till Portugal för att kunna träffas😄 Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans med dem och sedan åkte vi iväg för att handla och fylla gas. Vi hade fått tips om ett ställe som heter ”Lusiadagas” där de kan fylla svenska gasflaskor, helt perfekt. Tyvärr så är det som med allt annat, smala branta vägar och trånga utfarter så det var lite spännande innan vi lyckats ta oss ut från gasfyllaren. Efter det äventyret så var det jätteskönt att få komma tillbaka till ställplatsen och bara köra in på ”vår” plats, parkera och ställa ut möbler och markis igen.

I lördags (19/11) så kom våra svenska grannar (vi träffade dem första kvällen vi stod på den här platsen) och bjöd in oss till knytkalas som de skulle ha på kvällen. En mycket trevlig kväll med 2 tyska par, 1 holländskt par, en ensam svensk man (som kommit under dagen) och 2 svenska par ( vi och det andra paret). Otroligt kul att få träffa nya människor och byta erfarenheter med. Vi satt och pratade till det blev mörkt (18:30) sedan bröt vi upp för när solen gått ner så blir det förutom väldigt mörkt även rått och kallt. Både jag och Kurt-Åke frös så vi satte på värmen i Humlan när vi kom in. Sedan låg vi och läste men de andra höll igång ett bra tag till. Skönt med egen kuppe😊

Allt har fungerat bra men lite trassel och missöden måste man ju ha. Vi kan ju börja med vårt underbara WiFi som fungerat så bra ända tills vi skulle fylla på kortet som visade sig vara hopplöst. Ingen här kunde fylla på vårt tyska O2 kort som vi köpte i Flensburg så det blev till att köpa ett nytt portugisiskt simkort till WiFi:n, det kommer förhoppningsvis att fungera så länge vi är kvar i Portugal men går vi in i Spanien så blir det problem igen, suck. Detta är ett problem som blir det första jag kommer att åtgärda när vi kommer hem till Sverige igen. Fixa ett kort som fungerar överallt och som jag kan fylla på själv via någon app eller bank. Sedan så var Kurt-Åke och tömde toan och lyckades tappa locket till tömningsröret i avloppet, nej det var egentligen inte hans fel för det kom en ordentlig vindpust som blåste ner locket i latrintömningen som bara är ett stort öppet hål. Locket försvann dock ner i avgrunden till Kurt-Åkes stora förtvivlan. Ja, ja vi fixade det med gladpack och ett gummiband. Sedan fick vi reda på att det nere på campingen i stan finns en tillbehörsbutik så vi hoppade på cyklarna och cyklade dit bara för att upptäcka att de inte hade öppet på lördagar och söndagar. Cyklade tillbaka på tisdagen eftersom vi ändå var tvungen att fylla på simkortet då (det räckte bara 8 dagar första perioden, nu förlängde vi till 30 dagar). Till vår stora lycka så hade de ett original lock till vår toakassett, skönt!

Nu har det kommit ett svenskt par till så i fredags hade vi en ”svenskkväll” tillsammans med ost, kex och lite annat plock samt god dryck förståss. Det var mycket trevligt att bara få prata svenska en kväll och roligt att få höra om alla andras äventyr.

Igår (lördag) var vi iväg på en långtur på cykel. Tanken var att vi skulle cykla ner till en strand med stora klippformationer och grottor men som vanligt så visade GPS:n någon konstig väg så till slut hamnade vi mitt inne i bergen i ingenstans och höll nästan inte på att hitta ut därifrån. Långa sträckor var vi tvungna att stura cyklarna för att det var så dålig väg och ibland väldigt brant. Till slut kom vi till ett samhälle väster om Armancao de Pera och där träffade vi en kvinna som hjälpte oss på rätt väg, lustigt nog så visade det sig att hon var svenska och bor här i Portugal. Hon tipsade om fina stränder och annat som är sevärt så det var det var ett mycket givande möte.

Idag är det 1:a advent… det känns lite konstigt eftersom vädret är för oss sommar med mellan 19- och 23 grader varmt på dagarna. Det har regnat några dagar och då har temperaturen såklart varit lägre, det är ju trots allt vinter här nere nu och vinden är lite kylig, men när solen är framme är det helt underbart. Än har vi inte varit ner och badat just pga av att det varit lite sämre väder men också för att det har blåst för mycket men om vi står kvar här till jul så får vi väl ta den stora jultvagningen i havet😊

Advent i fjol

1:a advent var det ju frågan om… känns konstigt att inte sätta upp några adventsstjärnor (hade packat en liten låda med våra julsaker som vi skulle ta med men tyvärr står den kvar i förrådet i Ö-vik😥). Ska nog köpa några små julsaker här för lite pynt vill vi ha, sedan så finns det fantastiska julstjärnor så en sådan kommer det också att bli. Hur det sedan blir med julbak och mat vet jag inte. Det finns någon som kommer att sakna chokladbiskvierna, och inte är det Skorven, så jag får se om jag ska försöka ge mig på dem i gasolugnen. Annorlunda kommer det i alla fall att bli men när vi följer vädret hemma i Sverige så är vår tillvaro helt underbar! Saknar verkligen inte vare sig snö eller kyla och det känns skönt att veta att vi inte kommer att behöva vare sig skotta snö eller skrapa is😀

WiFi och kontakt med rymden

Nu är det återigen ett tag sedan jag kunde skriva igen men den här gången har det inte berott på vårt WiFi utan på att vi varit på oländiga ställen där det varit dålig mottagning. Vår router fick jag äntligen igång när fina Liviu slitit sitt hår för att hjälpa mig och kommit på att jag skulle koppla samman routern med datorn via sladd och sedan gå in på routern och öppna den för dataroaming . När den proceduren väl var genomförd så hade vi full WiFi igen😊 TACK! fina Liviu för ditt engagemang och din hjälp💖. Glad i hågen tänkte jag att så skönt… nu kan jag skriva inlägg varje lördag som varit min målsättning men…. då gäller det ju att stå där det finns mottagning och det har vi nu ju inte gjort😜

Vad har vi nu gjort sedan sist? Jo innan vi lämnade ställplatsen i San Sebastián så var vi in på det stora köpcentrat som låg alldeles bredvid för att handla lite. Fick reda på att tisdagen var helgdag eftersom de firade sina döda den dagen och inte på helgen som vi gör, så allt skulle vara stängt den tisdagen (1/11). Köpcentrat var nog det största jag någonsin varit in på! Det tog över en timme innan vi hittade de få saker vi behövde och kom oss ut därifrån😝 Damen vid ställplatsen bara skrattade när vi pustande kom tillbaka. Nåja nu kunde vi ju köra vidare mot Santander som vi tänkt och vi ville fortfarande gå kustvägen för vi tänkte att det var där vi hade de vackraste vyerna och jo… det hade vi väl men också de största skräckupplevelserna! Trollstigen i Norge kan slänga sig i väggen! Stackars Humlan som fick stånka sig igenom branta backar, genom snäva kurvor där fotsteget skrapade i en gång och genom trånga gator där vi nästan trodde att balkongerna skulle följa med oss. Men visst var det vackert, med fantastisk utsikt, vackra små byar (städer?) och havet precis bredvid.

Efter många om och men lyckades vi hitta en parkering vid en nationalpark där vi träffade en mycket trevlig spansk familj som var ute med husbilen bara för att det var Allhelgona och de gav oss mycket matnyttig information om både gas och vägar. De tyckte att vi skulle söka oss till större vägar pga av storleken på vår bil (det hade vi också kommit på 😀). Vi var båda övertrötta efter all spännande bilkörning så vi la oss redan kl 20:00, läste ett kapitel i min bok och somnade sedan. Hade en ganska orolig natt eftersom Skorven sprang ut och in och till slut var klockan så mycket att jag inte vågade släppa ut honom själv (han brukar nämligen sticka iväg och då kan vi få vänta på honom i flera timmar) så jag gick ut med honom i koppel. Efter den promenaden var jag såklart pigg , det var strålande sol, 15 grader varmt och en ny fantastisk dag! Kurtan var helt chockad när jag satte på kaffet och tyckte att det var dags att kliva upp😊 Vi vinkade hejdå till den trevliga familjen och sedan letade vi oss ut på större vägar, skönt! Kurtan körde idag också, dels för att jag var sliten efter en natt med jobbig Skorv men också för att min mage inte velat vara samarbetsvillig på ett par dagar så jag kände mig lite sliten. Nu hade han ju tur för vi kom ju ut på de stora vägarna relativt snabbt och sedan var det ju bara att tuta och köra.

Efter 17 mil kom vi fram till Santander och på vägen dit passerade vi enorma berg, vackra sandstränder och ett blått hav samt enorma vyer. Det är så synd att inget gör sig riktigt bra på kort (om man inte heter Martin och kan ta såna foton, det är alltså min dotters sambo🥰). Jag har ändå försökt att fota lite men… det gör sig inte riktig rättvisa på mina kort. Nu hade vi siktat in oss på en plats med all service för husbilen samt tvätt för Humlan. Hon är verkligen i behov av en tvätt igen! Men platsen vi hamnade på via GPS:n var en smal gränd som vi nästan inte tog oss ut ifrån och platsen som sådan var en grusplan. Vad är det för fel när den hela tiden visar oss helt galet!!! Nu letade vi istället oss fram till en plats som ett bensinbolag har ordnat. AVIS heter det, och där fanns det både svart/grå vatten tömning, färskvatten och el. Tyvärr ingen tvätt av husbil. Nåja jag fick iallafall städa husbilen ordentligt invändigt (det var nu Liviu ringde med lösningen på vårt WiFi) så att den gick känna igen, Skorven fick springa fritt och det var soligt och varmt😊. Det fanns en restaurang vid stationen så vi tänkte gå dit och äta middag men nej, de serverade ingen mat utan då var vi tvungen att gå över motorvägen på en bro till andra sidan för att få någon mat. Okej, vi gjorde det men när vi kom dit så visade det sig att de inte började servera mat förrän kl 20:00 (vi var där 18:00) så det blev varma mackor med bacon och ost till middag. Ska vi gå ut och äta så måste vi tydligen ändra mattider, inte konstigt att min mage protesterar😂

Nästa dag så fortsatte vi mot Luerca i nordvästra Spanien och hittade en fin plats i byn Vigo vid ett naturvårdsområde. Vi stod högt uppe på ett berg och hade havet och stranden nedanför oss. En äldre man kom förbi och började prata en massa på spanska som vi naturligtvis inte förstod. Trodde först att han ville köra iväg oss men efter ett tag förstod jag att han ville berätta historien om platsen. Dels så hade stranden med dess grottor utgjort ett skydd för smugglare, sedan så gick El Camino, pilgrimsleden, förbi där, och sedan var stranden väldigt populär för surfing. Jag hade tänkt gå El Camino med min vän Åsa men pga av olika orsaker så blev det inte av men nu kan jag iallafall skryta med att jag har gått 1,5 km efter den leden😁. Jag och Kurt-Åke ville naturligtvis ner till stranden och grottorna så efter middagen vandrade vi nerför berget. Allt gick bra fastän det började bli lite mörkare men vi hade en väl utmärkt stig att gå på. Helt plötsligt började det knaka i buskar och träd ovanför oss och vildsvin började skrika för full hals! Jag som är van att vara i skogen men både varg, älg, lo, björn och järv har aldrig varit så rädd förut. Vi nästan sprang uppför berget tillbaka till husbilen! och med vår nuvarande kondition som är lika med noll var vi nästan döda när vi äntligen kom fram till Humlan igen. Väl uppe igen, pustande på en bänk, kom ett par gående som berättade att när jordbruket las ner så tog vildsvinen över så numera fanns de även inne i samhällena och bökade runt vid sopstationer och trädgårdar. Ibland undrar man vad som är bäst… när människan tar kontroll eller…? Nåja, vi överlevde vildsvinsattacken men allt var inte över för den skull. Eftersom marken lutade kraftigt så stod Humlan bara med vänster bakhjul i marken, resten stod på stödbenen. Kurtan sa direkt när vi höjde bilen att börjar det blåsa måste vi ta ner henne från stödbenen, och vad hände??? Jo vid tre tiden vaknade jag av att det började regna och sedan kom blåsten. Det var bara att kliva upp, gå ut och plocka bort klossarna och sänka bilen, sätta tillbaka klossarna igen och hoppas på att allt skulle gå bra. Det som var jobbigt den natten var att det först blev helt tyst, sedan började jag höra mullret långt bort i skogen som blev starkare och starkare och till slut slog det med full kraft mot bilen som med 5,5 ton gungade av vindbyarna! Jag var så rädd att vi skulle välta eftersom vi redan lutade så kraftigt att jag inte vågade sova. Längtade bara att det skulle bli morgon och att vi skulle få åka därifrån. Jag är alldeles för gammal för sådana här äventyr!!!

Återigen blev det Kurtan som körde eftersom min nattsömn varit obefintlig och jag kände att jag inte ville åka ut på motorvägarna utan fullt focus. Nästa anhalt blev Santiago de Compostela, målet för alla pilgrimer. Där hittade vi en fin liten ställplats nära centrum där jag äntligen kunde tvätta om mina halvtvättade kläder. Vi var i valet och kvalet om vi skulle ta bussen in till centrum och katedralen men kände båda att vi inte ville offra en dag på att gå i en stad eftersom vi båda börjar känna oss slitna på allt körande och bara vill komma fram dit vi kan ”boa in oss” för ett tag, så vi uteslöt detta och tänker att vi får göra sådana äventyr nästa gång när vi är lite mer varm i kläderna. Vi skulle nu fortsätta mot Portugal men nu kom ägaren till platsen och berättade att en buss brann precis där vi skulle köra ut och naturligtvis blev omledningen på en bedrövlig liten väg där jag såklart mötte tre långtradare. Suck…! Nåja chaufförerna var hjälpsamma så med samarbete så klarade vi även detta och sedan blev det motorväg för hela slanten (bokstavligen) vissa sträckor på motorvägen! var dock så dåliga att vi med husbil inte kunde köra fortare än 40 km/h för att bilen inte skulle skaka sönder. Det var som om de hade gjort tvättbräda av asfalten, fullkomligt helt gräsligt!!! Kom sedan äntligen in i Portugal! Känns skönt att vi åtminstone är en bit på väg mot vårt mål. Längtar verkligen efter att få hitta en plats där vi kan stanna ett längre tag. Har upptäckt att det förutom betalstationer även finns kameror som fotar en när man kommer och sedan är det en skylt som visar vad man ska betala. Vet inte hur detta fungerar men måste kolla upp så det inte blir problem sedan. Hittade en camping i Angeria som vi stod på en natt. Skorven kunde härja fritt och det var värt det dyrare priset. Var och gick i samhället, ner till stranden och havet. Mäktigt! Sedan var vi och handlade på en Mercado som vi lärt oss att affär heter på portugisiska😊.

Nu hamnade vi i Lavos på en ställplats där det egentligen är mest surfare. Havet är helt spektakulärt! Jättevågor som börjar hur långt ut som helst och sedan kommer vällande in över stranden! Tyvärr inte badvänligt, Kurtan var tvungen att springa ifrån vågorna för att inte dras med men lyckades inte helt utan blev dyngblöt😂 Otroligt häftigt! men inte badvänligt. här stod vi i två dagar, bara för att vila. Vi träffade ett ungt svenskt par som var ute på ett årslångt äventyr och ett annat svenskt par som precis skulle lägga handpenning på ett hus de hittat här i Portugal. Vilka möten man gör när man färdas så här! Från den här platsen till nästa plats var det 42 mil och jag hade väl tänkt att vi skulle dela upp sträckan men efter att GPS:n återigen visat oss in på åsnestigar (bokstavligen! jag höll nästan på att köra fast när jag skulle vända för att komma därifrån!!!) så hittade vi en enkel parkering utanför Abuferia där vi stod över natten. Lugnt och fint men vi kunde inte släppa Skorven så det blev nattpromenader igen. Vaknade sedan och var glada för att det bara var 14 km kvar till det ställe vi har tänkt att så på ett tag (beroende på hur det ser ut). Åkte in till Lidl i Abuferia så att vi skulle kunna handla det vi behövde. Tycker att det är svårt när vi går på de små affärerna att veta vad allt är. Lidl är lite mer likt det vi är vana vid, får väl lära oss med tiden. Sedan tänkte vi att det skulle vara ”lätt som en plätt” att hitta ställplatsen … men icke. GPS:n tog oss rakt in i Armacao de Pera (en stad) med vindlade vägar mellan husen som gick både brant uppför och genom trånga gränder. Varför är den så knäpp hela tiden???! Ja, ja, till slut när vi tvingade den en annan väg hittade vi till platsen som naturligtvis var fullbelagd. Den verkar vara väldigt omtyckt trots att det är lågsäsong. Nåja, de var väldigt vänliga och erbjöd oss en ”ickeplats” till imorgon så får vi se om det blir någon riktig plats ledig som vi kan få istället. Platsen är iallafall mycket fin, med allt man behöver samt nära till hav, berg och stad så jag hoppas verkligen att vi kommer att få en plats imorgon. Skorven är dessutom väldigt lycklig för han får springa fritt😸

På resande fot

Äntligen så har vi då börjat vårat stora äventyr, resan ut i Europa! Nu måste jag börja detta inlägg med att be om ursäkt till alla Er som väntat på att få läsa var vi är och vad som händer med oss. Att ha en blogg i utlandet var inte så lätt som jag hade tänkt😥 Till att börja med så får jag inte vårt WiFi att fungera utomlands, jag tyckte att jag kollat allt, skaffat ny router som skulle fungera bättre än den gamla, kollat att vårt SIM kort skulle fungera i Europa men ack nej! Problemen började så fort vi kört över Öresundsbron när min mobil bara helt la av. Efter att ha stått på en camping med WiFi så fick jag igång telefonen men routern vägrade koppla in. Körde runt i Odense och letade ett ställe där de kunde hjälpa oss med detta. Fick köpa ett nytt SIM kort som skulle fungera i Europa. Fick igång WiFi i Danmark men när vi kom till Tyskland var det samma visa igen. In på Media Markt i Flensburg och fick tag på en tjej som visste precis vad vårt problem var eftersom hon själv hade varit ute och rest. Köpte ett nytt SIM kort och nu fungerade allt… i Tyskland. När vi kom in i Nederländerna så tappade vår router kontakten med nätverket och sen har aldrig routern fungerat😔 Jag har full mottagning på WiFi men ingen kontakt med nätverket. Detta gör att jag bara kan skriva till Er när jag befinner mig på något ställe som har WiFi som nu😊. Om någon som läser detta har någon lösning på problemet så mottas den med tacksamhet.

Nog om detta men nu vet ni varför det är lite ojämt med uppdateringar på vår resa.

Vi åkte som sagt över Öresundsbron vilket var ganska häftigt. Något jag började undra över var varför de inte gick över högre upp för då skulle de inte behövt göra så lång bro🤔 Nåja det var häftigt som sagt. Vi behövde tanka så vi letade oss in till en Shell mack inne i Köpenhamn, det var där min mobil la av, och sedan fortsatte vi mot Odense som vi tyckte var ett lämpligt mål för dagen. Enligt appen så skulle det vara en ställplats utanför campingen men den hittade vi inte så det blev en natt med campingpriser för oss. En helt ok camping med allt som man behövde. Nästa dag så fortsatte vi vår resa efter att först jagat SIM kort och kom så småningom till Flensburg. Där hade de gjort en jättefin ställplats på en parkering utanför ett stort köpcentrum med grå/svart vatten tömning samt färskvatten. Vattnet kostade dock 1 Euro så det gällde att man hade mynt, vilket vi inte hade. Som tur var så kom svenskar och ställde sig bakom oss så vi fick köpa mynt av dem och vattenpåfyllnaden var räddad. Där gick vi då in på köpcentrat och köpte ett nytt SIM kort och sedan fortsatte vi vår resa.

Vi åkte vidare i Tyskland och hamnade till slut på en camping i Husum!, ja det finns i Tyskland också! För oss så är det ju en liten ort ovanför Örnsköldsvik men där var vi ju inte. Där firade vi Kurt-Åkes födelsedag med köttfärssås och spagetti och chokladpudding och sedan tog vi en underbar dusch i husbilen eftersom vi hade vattenpåfyllnad alldeles utanför bilen. Campingen låg alldeles vid havet men tyvärr så var det inget man kunde se om man inte gick över de stora vallarna som de har byggt som skydd. Stå med havsutsikt här går inte alls eftersom dessa vallar följer hela Atlantkusten i Tyskland, Nederländerna och Belgien. I Flensburg var vi in och köpte extralås till dörrarna på skåpet bak och de passade vi på att montera innan vi lämnade Husum. Det blev jättebra och känns tryggt att om någon vill ta sig in så får de jobba lite hårdare.😊

Nästa anhalt blev Cuxhaven och där hittade vi en parkering vid någon typ av naturreservat där de beskrev uppbyggnaden av de skyddsvallar vi hela tiden ser. Vi såg stora lastfartyg när de gick ut från hamnen men mycket skymdes av vallen. Det var i alla fall en lugn natt med båtarnas dunkande som var det enda ljud som hördes. Nästa morgon så bar det av mot Groningen i Holland. Kurtan var morgonpigg och lyckades även få upp mig så vid 10 var vi på rull igen. Väl framme så skulle vi leta reda på en plats som jag hittat på Park4Night (en app med ställplatser/parkeringar) men vår GPS tog oss in i ett villaområde och till slut blev vi stoppade av en man som undrade vad vi höll på med. Jag visade honom den plats vi var på väg till och istället för att förklara vägen så körde han före oss hela vägen dit så att vi kom rätt. Det är tur att det finns vänliga människor i världen! Som tack bjöd vi på kaffe och fick en mycket trevlig pratstund med information om vår fortsatta färdväg. Nästa morgon fortsatte vår färd och efter att ha kört in i en stad på minimala vägar för att kunna handla lite, upptäckt att affären inte tog kort (de hade som tur var en uttagsautomat utanför, och äntligen tagit oss ut på stora vägen igen så körde vi över Atlantvallen, en stor vall som byggdes under 1920 talet för att hindra vattnet från Nordsjön att komma in och översvämma de lägre liggande byarna innanför vallen. Innanför vallen ligger insjön IJsselmeer vars nivå regleras via dammar i vallen. Tyvärr kunde vi inte stanna vid några av rastplatserna eftersom det pågick vägarbete efter hela vallen så vi fick aldrig se havet men insjön såg vi och där både blåste och regnade det friskt. Nu blev det återigen problem med att hitta en camping/ställplats för de flesta campingarna var stängda för säsongen men till slut hittade vi till en minicamping som låg inne på en gård med några få platser men ändå med all service. Efter allt letande och virrande på alla vägar och gator var vi bara tacksamma över att ha hittat en plats att stå på så vi ankrade fast oss och gick och la oss. Nästa morgon pratade jag med vår tyske granne och fick reda på var jag skulle betala platsen. Det var en en ensam dam med en arg hund som ägde platsen men hon var väldigt bra på engelska och vi hade en mycket trevlig pratstund innan vi åkte därifrån. Nästa dag fortsatte vi och hamnade till slut i hamnen vid Hoek van Holland där färjorna mot England går. Parkeringen var kanske inte den bästa men efter att ha hållit reda på 4-6 filer på motorvägen, bilköer och galna bilister så var min ork helt slut och jag vägrade köra en enda meter till. Skorven kunde vi inte släppa lös här så min natt blev ju lite störd pga nattvandringar med Skorven men det var ok. Nästa mål vi hade satt var Middelburg och när vi kom dit så insåg vi att vi nog borde ha mera lösa pengar eftersom de flesta små ställplatserna inte tar kort, så Kurt-Åke körde in i staden och efter mycket spännande gator där vi med knapp nöd rymdes parkerade han och jag skulle gå och leta reda på en bankomat. Jag hittade bankomaten men där var det stopp… jag hittade inte tillbaka till Humlan. Efter en timmes irrande runt i Middelburg hittade jag äntligen tillbaka till den gata som vi parkerat på med vägledning från kyrkan som jag hade haft som riktmärke, snacka om extramotion😅

Efter detta äventyr så körde vi vidare till nästa minicamping som också låg precis vid havet som man inte ser pga av dessa vallar. När vi skulle köra in och parkera så lyckades vi köra fast på den blöta marken men kom loss och kunde parkera. Där stod vi två dygn för att kunna städa lite och tvätta kläder, tyvärr så var jag inte uppmärksam nog på tvättmaskinen så kläderna blev bara nästan tvättade, jag skulle ha behövt lägga i mera pengar för att programmet skulle ha gått färdigt. Det resulterade i att jag nu har en tvättkorg full med nästan tvättade kläder😝 Tyvärr så började det regna igen sista natten så när vi skulle iväg så körde vi fast igen. Kurtan gick till ägaren av campingen som kom med en traktor för att hjälpa oss men av någon anledning så lyckades dragskruven som vi fäster i bilen gå av så nu kunde inte traktorn hjälpa oss. Det strömmade till människor som kom med både plattor och mattor och handkraft så efter ett tag så lyckades vi äntligen komma på fast mark, nu var det bara rengöring av allt som behövdes. Aldrig mera blöta gräsmattor!!!

Fortsättningen blev nu mot Belgien och kortaste vägen var genom en 6,6 km lång tunnel, häftigt! Den här kvällen landade vi strax ovanför Brugge på en parkering bredvid en kanal där lastpråmar går. Lite kul att se att det fortfarande fraktas saker på båtar. Trots regn under natten så var det soligt när vi vaknade så nu klistrade vi fast våra ”döda vinkeln” dekaler på bilen. Dessa måste vi ha när vi kommer in i Frankrike. Vi har nu beslutat oss för att inte fortsätta på dessa småvägar utan att försöka ta oss mot de större vägarna. Småvägarna är för små för våran stora husbil och för dåliga. Dessutom tar de oss igenom små byar där husbilen nästan inte kommer runt i korsningarna, jag var tvungen att backa och ta om på ett ställe och det är inte kul. Vi kom in i Frankrike via små byar så Kurtan blev så besviken när han inte fick se gränsskylten. Vårt mål var Saint Omer som låg på lagom distans och under resan när jag läste på om staden så upptäckte jag att Notre Dame fanns där och dit ville jag såklart! Kurtan körde in i staden och lyckades hitta en parkering på ett torg nära katedralen (hjälp så trångt det var!). Vi gick in till Notre Dame och blev väldigt imponerad av dess enorma storlek och den utsökta arkitekturen. Helt otroligt vilket arbete som lagts ner på denna katedral. Nu fick vi ju dessutom veta att Notre Dam finns i Saint Omer, Nice, Marsielle, Paris och Remis. Den katedral vi tänker på när det gäller Ringaren i Notre Dam är ju i Paris och jag visste faktiskt inte att det fanns flera. Nu skulle vi söka oss en plats att stå på för natten och återigen blev det ett virrande runt landsbygden på minimala vägar genom minimala byar innan vi äntligen hittade en parkering utanför en skola där vi stannade. Vid det här laget var vi så trötta att vi nog skulle ha stannat även om vi inte fått stå där. Ny dag och nya äventyr och nu skulle vi leta oss ut på motorvägen eftersom vi var trötta på alla småvägar. Naturligtvis blev det spännande på en gång eftersom vi hamnade vid en betalstation så fort vi närmade oss motorvägen och inte visste vi hur vi skulle göra där. Som tur var så finns det fortfarande snälla människor i världen så en snäll dam kom och visade mig att jag skulle trycka för att få en biljett. Okej, nu hade jag en biljett men var skulle jag betala den? Stannade på en parkering med långtradare och frågade en av männen som berättade att det kommer betalstationer längre fram. Ok, körde vidare och när vi stannade på en rastplats hittade vi en betalstation som vi var in och betalade på. Fortsatte och skulle nu återigen leta reda på en ställplats. Körde av motorvägen och kom då fram till en ny bom, som inte gick upp än vad jag gjorde. Då kom en snäll man fram och bad mig stoppa in biljetten, jag hade ju ingen biljett…, då ringde han supporten och de öppnade bommen. Efteråt så förstod jag att jag skulle ha stoppat in biljetten som jag fick vid första bommen och betalat för den sträcka som jag kört på motorvägen. Ja, ja, man lär så länge man lever😄. Nästa ställe vi hamnade på hette Theberville och var en liten fin by med en fin ställplats för husbilar med all service. Platsen var gratis men vatten och el var man tvungen att betala för. Betalningen sköttes med poletter som man fick köpa i byns bageri som tyvärr var stängt när vi kom dit. Kurtan klev upp tidigt för att få tag på poletter så att vi skulle få ström och vatten och då köpte han också nybakat bröd som vi fick till frukost. Lyx! Fortsättningen på den här dagen blev motorväg. Skönt med bra vägar och samtidigt kan jag tycka att jag fick mycket finare vyer efter motorvägen än efter småvägarna. Jag har alltid tänkt mig Frankrike som platt men nu inser jag att jag har haft helt fel. Visst finns det områden med kilometerlånga fält men det finns också böljande kullar med vacker växtlighet. Vi körde igenom de sju dalarnas landskap och där gick det verkligen upp och ner med otroliga vyer! Jag förstår verkligen varför världens konstnärer vill till Frankrike för att måla. Tyvärr så gör de sig inte lika bra på kort om man inte har en riktigt avancerad utrustning men jag har försökt fota lite i alla fall. Vi har också kört förbi hur många slott som helst, undrar vad de har använt dem till och är det privatpersoner som rår om dem? Den här natten stod vi på en parkering vid en flod mitt inne i en stad. Det var lugnt och skönt men vi blev brutalt uppväckta av en traktor och en flismaskin som kom och skulle ta reda på stockar som låg bredvid oss. Snacka om uppvaknande!😄 Nåja nu var vi ju ändå vakna så det var ju lika bra att komma iväg. Har nu ställt in oss på Bordeaux dit det är 31 mil sedan är det ca 25 till Biarritz och sedan är vi i Spanien. Ska bli skönt att lämna Frankrike för de är verkligen inte människovänliga här. Allt skulle då ha gått bra men den galna GPS:n tog oss återigen in på kostigar genom byar där vi nästan var tvungen att pressa oss fram genom gränderna innan den äntligen tog ut oss på motorvägen igen. Jag förstår inte varför den är så illvillig mot oss! Efter många mil på motorvägen så gick vi in på en rastplats där vi stannade för natten. Det var en stor plats med både tankstation och restaurang och vi hittade en bra plats där vi kunde släppa Skorven lös. Tyvärr var det ju en rastplats så A63:an gick precis utanför så för mig var det svårt att sova. Kurtan kan ju ta ur hörapparaterna och då hör ju inte han allt buller😂

Nu fortsatte vi mot Spanien med stormsteg! Vi längtade båda efter att få lämna Frankrike men först körde vi av motorvägen för att hitta något ställe att handla på och hade tur för vi kom direkt till ett köpcenter. Där handlade vi lite grönsaker, kryddor, vatten, vad vi hoppas är yoghurt och lite vin inför helgen. Blir imponerad när man kan handla sprit på en mataffär😄. Äntligen så såg vi nu hur vi började närma oss Spanien för landskapet blev helt annorlunda och nu såg vi de stora bergskedjorna i bakgrunden. Så äntligen körde vi in i Spanien och kom till San Sebastien där vi hittade en ”Autocamp for campers”, en jättefin ställplats med allt som behövs och ett mycket trevligt värdpar. Här kom vi också åt WiFi så det är tack vare den som jag nu äntligen kan nå er. Här har vi nu stått två dagar och det har varit skönt. Vi känner att vi behöver vila lite efter all körning som är väldigt slitsam pga av all trafik och naturligtvis för att vi inte är vana med varken filkörning, trafikmängden eller hastigheten.

Vårt äventyr har bara börjat och vi ser verkligen fram emot det som komma skall. Ha det underbart tills vi hörs av igen.

PS. Är det någon som kan lösa problemet med mitt WIFi så får ni gärna höra av er så kanske jag kan skriva oftare på bloggen😄 Det som är problemet är att jag har full signal men kommer inte ut på nätverket. Min nyaste router är en TP-Link, Archer 200. Jag har försökt att gå in i appen och ändra inställningarna men det fungerar inte, jag får hela tiden lägga till en ny enhet men kommer inte in i den som jag registrerar. Tacksam för all hjälp jag kan få.

Släkt, vänner och förberedelser

Så kom vi då tillbaka till Örnsköldsvik igen och startade med att åka ”hem” till Solbacken för att tvätta upp allt i Humlan. Efter en lång resa så behöver bilen ”saneras” 😊 Sedan åkte vi ut till Åviken (en vik ute i Ö-viks skärgård) där Kurt-Åkes äldste son bor och där kunde vi husera fritt eftersom han hade flytt till Stockholm. Kurt-Åkes yngste son med flickvän kom också upp från Borås så de huserade i huset. Nu började vi då förbereda oss för den resa som kommer. Vi var naturligtvis och röstade, sedan gjordes provtagningar, läkar- och tandläkare besök bort. Flyttade om lite i bilen och var ut till förrådet med sådant som vi kommit på att vi inte behöver ha med oss. Sedan skulle vi då börja resan norrut för att pussa hejdå på mina barn och barnbarn, detta höll dock på att bli försenat eftersom Skorven nästan blev tagen av en havsörn😱.

Det blev ett besök till veterinären och smärtstillande och antiinflammatorisk medicin. Allt såg bra ut så vi började vår avskedsresa i Nordmaling hos min förra chef och hennes man, det var så roligt att träffa dem igen. Efter en fin stund hos dem så fortsatte vi till Obbola och min äldste son och hans familj, sedan blev det Umeå och mitt äldsta barnbarn samt min äldre dotter och hennes familj. Medan vi var i Umeå så passade vi också på att ta 4:e- (jag) och 5:e (Kurt-Åke) Covid sprutan, de hade nämligen drop in på Universum vid universitetet. Väldigt praktiskt. Efter Umeå så åkte vi till Strand (utanför Vännäs) och min yngre son och hans familj. En massa pussande blev det men på något sätt känns det så mycket mer som ett avsked nu eftersom vi faktiskt kommer att åka ett par hundra mil bort. Vi passade också på att gratulera dem till bröllopet som de hade smugit iväg och gjort i Florida när de var på semester. Så har jag då inte fått vara på något av mina barns bröllop😥 nu har jag bara min yngsta dotter att hoppas på och Kurt-Åkes söner, men chansen där är väl inte så stor.

Så körde vi vidare till Vilhelmina där jag hade stämt träff med min älskade kusin så att jag fick pussa på henne också. Tyvärr så fick jag nu reda på att min dotter i Umeå testat positiv för covid 19 så nu blev situationen lite besvärlig. Det var ju bara att meddela de vi varit i kontakt med så att de skulle vara uppmärksam, men vår fortsatta avskedsresa blev ju lite underlig. Vi började med att åka upp till Gaskelite och ställa oss vid stugan till min yngre son och isolera oss. Min yngsta dotter i Stalon ville absolut inte träffa oss eftersom hon skulle åka till Kroatien med jobbet och verkligen inte ville bli sjuk. Likadant var det med min syster (som bor granne med Malin i Stalon) för hon och hennes man skulle åka till Italien så de ville inte heller riskera att bli sjuka. Eländes elände! Ja, ja, vi tillbringade två dagar i Gaskelite innan vi inte orkade med isoleringen längre utan åkte ner till Stalon för att i alla fall få se lite människor. Där träffade vi både min dotter och hennes sambo ute med flera meters avstånd, likadant blev det med min syster och hennes man. Vi satt ute på gräsmattan på behörigt avstånd så att vi åtminstone fick se och prata med varandra lite. Inte nog med allt detta som var väldigt tråkigt så regnade det i stort sett hela tiden 😭

Nu var det så klart inte nog med allt elände utan Skorven hade dessutom börjat bli sämre och sämre, trots medicin och god omvårdnad. Det slutade med att vi åkte tillbaka till Ö-vik och veterinären igen. Planerna på att åka Vildmarksvägen och sedan börja stuffa inlandet söderut fick vi brutalt överge eftersom Skorven till slut var så dålig så jag började tro att vi inte skulle hinna ner till veterinären och rädda honom. Det blev en fruktansvärd resa ner till Ö-vik och oroliga nätter innan vi äntligen fick hjälp. Det visade sig att han fått en skada som varken jag eller veterinären sett och den lilla skadan orsakade en infektion som blev till en stor böld som veterinären skar upp och tömde. Sedan fick han antibiotika och jag spolade såret och hålrummet där bölden varit med koksalt morgon och kväll. Det är tur att han litar totalt på mig så han satt så snällt på bordet medan jag höll på med spolningen, det han hatar är däremot den krage han måste ha på sig tills allt är läkt. Tyvärr så lyckades han få av sig kragen och slicka upp såret totalt så när vi var på väg söderut igen så fick vi boka tid hos en veterinär i närheten av Örsundsbro som sydde ihop såret. Nu börjar allt se bra ut så jag tror att han kommer att slippa kragen om några dagar och äntligen få springa fritt igen. Den stackarn har ju varit tvungen att gå i koppel alla dessa veckor men som jag sagt tidigare så är han enormt tålmodig och finner sig nästan i vad som helst bara han får vara tillsammans med husse och matte.

Nu har vi hunnit vara förbi våra vänner i Örsundsbro (igen), våra vänner i Strängnäs, Kurt-Åkes mellanson med familj i Västerås och hans yngste son med sambo i Borås så nu har vi pussat alla och kan nu anse vår avskedsresa avslutad. Så nu äntligen är det dags för vårt STORA äventyr!

Idag är det den 13:e oktober och vi har bott två nätter på Grottbyns camping vid Skånes djurpark i Höör. En väldigt ovanlig camping med grottor som man kan hyra och bo i, servicehuset är också en väldigt häftig grotta, det finns en ”villavagnsby” samt hus som man får köpa och bo i permanent/säsong i på campingen. Allt var också väldigt välskött och personalen var enormt trevlig. Där städade vi Humlan invändigt och tvättade upp alla kläder för att allt ska vara klart inför resan. Skorven är dessutom friskskriven så han har fått vara ute utan koppel och krage och jagat kaniner på nätterna😹 En lycklig katt med andra ord😸

Efter att vi lämnat campingen körde vi till Södra Sandby, en bit utanför Lund, där det finns en tvätt där vi tvättade Humlan utvändigt också. Sedan åkte vi in till Lund där vi växlade pengar till både Danska kronor och Euro, handlade mat, kattmat och torsk, (Skorven måste ha torsk, han är dyr i drift det lilla livet😂). Efter detta åkte vi till Sjöslätts hästgård, där vi varit tidigare, och här firar vi nu vår sista kväll i Sverige på ett tag.

I morgon så är det äntligen dags att lämna gamla Svedala och åka ut i stora vida världen! Nästa gång vi hörs så är det från någonstans i Europa😍

Österlen mm

Nu har det återigen gått jättelång tid sedan jag skrev senast men jag ska försöka koppla ihop trådarna så att ni hänger med på vår resa i alla fall😍 Efter att vi skilts från Gabi och Liviu så var vi först och besiktade Humlan i Kalmar. Det var så skönt att göra bort den saken i tid och eftersom man numera kan boka via internet så går ju allt så enkelt. Vi kom tidigt till Bilprovningen så vi hann med att laga lunch och vila en stund innan det var dags för Humlans kontroll. Efter detta så försökte vi ta oss vidare söderut och använde GPS:n för att ta oss ut ur Kalmar men den måste ha blivit förvirrad för för vi hamnade långt ute på landet på väääldigt smala vägar så det slutade med att vi plockade fram en gammal hederlig papperskarta som räddade oss ut på rätt väg. Vi fortsatte söderut längst kustvägen och såg fantastiska stränder men också fina kullar. Vi stannade till vid Brösarps backar och vandrade uppför dessa tillsammans med söta kossor. Vilket underbart vackert landskap!

Sedan fortsatte vi efter kusten förbi Kivik, Simrishamn och Ystad. Vi hade bestämt att vi skulle in till Ystad och titta runt lite eftersom det är en så gammal stad men hitta parkering där var verkligen inte lätt. Vi försökte åter använda GPS:n för att hitta en parkering men den tog oss in bland smala gränder, hus och kullerstensgator.😱 Det slutade med att jag i ren desperation säkert körde där jag inte fick och till slut hittade en mycket smal kullerstensgata där jag parkerade Humlan. Gatan var smal men trottoaren var ännu smalare så när jag parkerat efter kanten och vi öppnade dörren så hade vi kunnat stiga rakt in i husens hall om de också öppnat dörren. Puh!!! Vi parkerade i alla fall och gick in till centrum med dess sevärdheter, bla. ett kloster. Tyvärr så kände vi oss stressade över att vi kanske parkerat fel och var rädda för att få parkeringsböter så besöket i Ystad blev snabbt avklarat och sedan bokstavligen flydde vi ut från den staden.😅 Vi åkte förbi både Mandelmanns gård och ”Fluff fluffs” ställe. Dels för att man på Mandelmanns var tvungen att boka och dels för att det var högsäsong vilket innebar massor med turister och med vår bil är det lite kruxigt att få en parkeringsplats när alla andra också är där. Nåja, det var ingen större förlust utan vi fortsatte mot Ale stenar där vi stod en natt på ställplatsen och vandrade upp till stenarna. Där såg vi återigen att det inte alls är platt i södra Sverige, för kustlinjen vid Ale stenar var riktigt dramatisk med branta stup ner mot havet och vidsträckta berg. Nästa stopp blev Smygehuk, Sveriges sydligaste udde så nu var det check även på den.😊

Vår tanke var nu att ta oss mot Malmö för att åka över Öresundsbron in i Danmark och sedan in i Tyskland och nosa lite inför vår kommande resa men planerna ändrades snabbt när vi insåg att kostnaden tor över broarna skulle gå på drygt 5000 kr med vår bil om vi inte hade ett bropass. Detta fick vi reda på av en fin liten tysk familj som vi träffade på en ställplats utanför Malmö. Tänk vad det är skönt med alla trevliga människor som man träffar på under resorna och som är villiga att dela med sig av tips och råd. Nu blev det så att vi vände i Malmö och började köra uppåt igen istället men att vi också beställde ett bropass med Brobizz (en liten elektronisk manick som man kopplar mot registreringsnummer, sätter i framrutan och som läses av vid broarna och drar avgiften från angivet konto, jätte enkelt!) Detta fanns i vår brevlåda när vi efter någon vecka kom tillbaka till Ö-vik igen. 😊 På vägen ”hem” så passerade vi naturligtvis Örsundsbro och våra underbara vänner. Det är ett ”måste” stopp än åt vilket håll vi är på väg. 🥰 Under resans gång har vi stått på en hel del ställplatser och jag ska bara nämna några som har varit viktiga för oss utifrån vår resa. Dels Sjöslätt ställplats utanför Malmö, en hästgård med plats för 8 bilar, tillgång till färskvatten och med mycket trevlig värd (det var där vi träffade den tyska familjen). Sedan vill jag också nämna Honungsfarmen en liten fin plats nedanför Hässleholm där vi träffade ett väldigt trevligt par från Tyskland som vi hoppas att få träffa i Portugal i januari.

Jag kan varmt rekommendera alla som är ute och åker att ladda hem ställplatsappen och inte vara rädd för att åka ut till det okända. De mysigaste platserna har vi hittat när vi har varit ”wild and crazy” och bara åkt ut i ingenstans av ren nyfikenhet. Vi har hittat gamla gruvor, rhododendronparker, trollstigar och mycket mycket mera.

Öland runt på 10 dagar

Oj vad tiden går fort när man har roligt! Nu har det gått över en månad sedan vi var på Öland för första gången och jag har inte uppdaterat bloggen. Fy på mig!😟 Hursomhelst så hade vi underbara dagar på Öland tillsammans med Gabi och Liviu som strålade samman med oss vid brofästet till Ölandsbron i Kalmar, efter att de varit hemma i Strängnäs och arbetat. Vårt första stopp på Öland blev Borgholms fästning och Sollidens slott. Vi stod på parkeringen utanför slottet och hade söta kor som sällskap (plus flera andra husbilar förståss). Det blåste ganska mycket så tanken på att sitta ute och äta fick vi ganska fort ge upp eftersom Ölands svarta jord orsakade svart jordig mat och det var inte gott. Vi vandrade runt i fästningen och besökte Solliden slottets park med dess fantastiska växtlighet, men det är ju enkelt att ha en snygg trädgård när man är på Öland med dess växtzon och dessutom har en trädgårdsmästare (är bara lite avis eftersom jag hade växtzon 4-5 i Örnsköldsvik och zon 7 när jag bodde i Vilhelmina🥶). Efter Borgholm och Solliden fortsatte vi norrut på ön till Lundegårdens camping, där fanns en Brasilianskinspirerad restaurang där vi åt en mycket god middag.

Nästa stopp blev Byxelkroks ställplats vid Neptuni åkrar, klapperstensfält med Blåeld som enda vegetation under sommaren. Där försökte vi också bada men att hitta en fin badplats var inte så enkelt för där var klippor klädda med sjögräs och en massa tång (usch!) men vi hittade faktiskt ett ställe med klippor där det var helt ok. Varför var vi då inte i Böda med dess fantastiska sandstränder? Jo där var alla andra och vi var inte riktigt inne på att trängas i något som mest liknade en myrstack. Det är ju nackdelen när man åker på semester under högsäsong.

Äntligen bad!

Vi hade iallafall fina dagar och hade en fin cykeltur upp till Långe Erik, fyren längst upp på Öland. Cyklade också ner till Byxelkrok och åt Öländska kroppkakor som skiljer sig en hel del från de kroppkakor som min mor lagade. Vi gör kroppkakor på kall, kokad potatis, vetemjöl och ägg och har stekt fläsk och lingonsylt bredvid. De Öländska kroppkakorna görs på rå potatis och potatismjöl och har stekt lök och fläsk inuti bollarna som äts med lingon och grädde. Jag hade en mycket trevlig pratstund med kocken där vi jämförde recept, smak och seder. Vi fortsatte sedan vår färd efter Ölands östra kust och hittade flera fina ställen, tom en sandstrand där vi kunde bada och njuta av solen. Solen ja, den hade vi väldigt mycket av. Under tiden vi kuskade runt Öland så låg temperaturen mellan 28 0ch 30 grader i skuggan. I bilen var det skönt men utanför så höll man sig helst i skuggan och det var därför vi jagade badmöjligheter i vild förtvivlan🥵

Efter några stopp vid små båthamnar där båtklubbarna ordnat ställplatser och där det fanns fina badstränder (äntligen!) så kom vi till slut till Ölands södra udde och fyren Långe Jan. Det var fågelskådare som stod med stora kikare som man fick titta i och då såg man inte bara fåglar utan också sälar som låg och solade på klipporna, de är såå söta😍. Jag och Kurt-Åke tog mod till oss och gick de 195 trappstegen upp till toppen på fyren och fick som belöning en helt fantastisk utsikt! Vi fortsatte tuffa norrut efter Ölands västra kust och till slut så kom vi till Eriksöre camping 5 km nedanför Färjestaden där vi tillbringade vårt sista dygn tillsammans med Gabi och Liviu för nu var det åter dags för dem att åka tillbaka till Strängnäs och arbetet igen. Det är ju så när man är hårt arbetande företagare, det är skillnad mot oss som bara kan glida runt som pensionärer😂 Tack fina vänner för en underbar semester tillsammans och vi ses snart igen!

Jag, Kurt-Åke, Skorven och Humlan fortsatte naturligtvis vår resa i södra Sverige så fortsättning kommer. 🥰

Underbara möten

Tänk vad fantastiskt livet är! Efter mitt förra inlägg när jag berättade om att jag skulle träffa min gamla brevvän i Härnösand så har det hänt en hel del fantastiska saker. Vi stod på hamnkajens ställplats i Härnösand och var och åt middag med min brevvän och hennes man på en restaurang vid kajen. Vi hade en underbart trevlig kväll och på något sätt kändes det inte som att alla dessa år, 48 närmare bestämt, gått sedan vi sist träffade varandra. Vi hade kontakt brevledes tills dess pojkvänner och barn kom in i bilden och sedan mer sporadisk kontakt tills livet tog över och brevvänner försvann, men alltid funnits med i tankarna. Mötet blev helt underbart och det kändes så roligt att äntligen kunna återuppta den relation vi hade tidigare. 💖 Tack fina Anki och Lennart för att ni tog er tiden att träffa oss! Vi kommer att höra av oss när vi är i krokarna🥰

Nu var det så dags att möta upp våra vänner från Strängnäs som skulle guida oss i södra delen av vårt avlånga land. Tänk att vi kan norra delen utan och innan men södra delen är nästan blank. Vi var naturligtvis förbi våra vänner i Örsundsbro först, vi vågar inget annat😂, innan vi mötte upp Gabi och Liviu i Strängnäs. Vi fortsatte till Strängnäs och sedan till Söderköping och inbillade oss att vi efter kl 17:00 skulle få plats på en ställplats. Vilken utopi! Det var knökfullt överallt så till slut så hittade vi en plats vid Stegeborgs båthamn. Vad vi (norrlänningar) inte tänkte på var att vi söderut måste gå in och förboka platserna vilket gjorde att Gabi lyckades boka en plats för dem men hann inte boka plats för oss innan det blev fullt. Nåja, jag fick ett telefonnummer till ägaren av ställplatsen och förklarade vårt dilemma så vi fick tillåtelse att stå på parkeringen utanför campingen över natten. Tänk vad det är skönt med folk man kan resonera med!

Vi fortsatte vår färd efter Göta Kanal och hamnade i Bergs slussar. Där finns det en herrans massa slussar, om jag inte missminner mig så var det 10 st på raken! Helt fantastiskt vilka byggnationer. Man kan inte bli annat än imponerad av vad de kunde förr! Det fanns fina cykel- och gångvägar efter kanalen så naturligtvis utnyttjade vi dem. Vi fick en underbar cykeltur på drygt 14 km med fantastisk natur plus en akvedukt som var lite häftig😊 Tänk att båtarna går över vägen! Min tanke var naturligtvis om vad som skulle hända om akvedukten gick sönder😁

Efter Bergs slussar fortsatte vi mot Motala där vi stod på en fin plats vid båthamnen. Vi cyklade in till centrum och var och tittade på Vätternakvariet som visade de fiskar, växter och skaldjur som finns i Vättern. Det finns också en fantastisk park i Motala där de har klippt/format häckar som cyklister som naturligtvis symboliserar Vätternrundan som är lite kul och väl värd att besöka. Jag älskar att gå in i kyrkor när jag besöker nya platser och naturligtvis gick jag in i kyrkan i Motala också och blev väldigt förvirrad när jag kom in, kyrkan var väldigt lik Vilhelmina kyrka invändigt, likadana ljuskronor, likadana bänkar, likadan orgel, likadan predikstol. Det enda som skilde var altartavlan, en väldigt märklig känsla.

Efter Motala blev det Karlsborg och fästningen. Tänk vilka resurser som användes till denna fästning som sedan när den äntligen blev klar var för omodern för att tas i bruk! Snacka om resursslöseri! Men med en gammal militär till man så var naturligtvis allt väldigt imponerande😊 Sedan passerade vi Lyrestad och kom så småningom till Sjötorp som är Göta Kanals sista anhalt. Efter Sjötorp går kanalen över till Trollhättan och blir då Trollhättans kanal som fortsätter ner mot Göteborg. I Sjötorp hittade vi en enkel men fin ställplats utanför samhället. Det var bara en slagen ”lägda/åker” men var helt ok för vår del (och mest för Skorven). Vi hade cykelavstånd till kanalen och en ok badplats i närheten, vilket var väldigt skönt för temperaturen var nu närmare 30 grader under dagen! Efter Sjötorp så hade vi då nått slutet på Göta Kanal och vi fortsatte då mot Torsö i jakt på en bra badplats men tyvärr kammade vi noll på den fronten. Vi kom till en camping som låg vid Vänern men tyvärr så var viken nästan igenvuxen och när vi pratade med långliggarna så varnade de för att bada eftersom det hade blivit en explosion av vattenloppor pga värmen, vilken besvikelse. Men ok då, vi hade en trevlig kväll med god mat och dryck för nästa dag skulle våra vägar skiljas för några dagar. Är man egen företagare så betyder det att man aldrig kan ta ut en hel period semester utan avbrott😒

Gabi och Liviu fortsatte mot Strängnäs för att arbeta och jag, Kurtan och Skorven fortsatte mot Lidköping där vi var in på Husvangs Svenssons och köpte en massa ”brahasaker”. Under tiden vi var på rull försökte jag desperat få kontakt med min barndomsvän Marie-Louise som jag visste bodde någonstans runt Kalmar. Efter att ha chockat hennes bror i Umeå (vi har inte haft kontakt på säkert 40 år!) så lyckades jag få kontakt med henne och nu bor hon och hennes man i Blomstermåla.

Dan och Marie-Louise

Rubriken på det här inlägget är ju ”underbara möten”, och det är precis vad det har varit för mig. Först fick jag träffa min brevkompis som jag haft från småskolan och sedan har jag fått träffa min barndomskamrat som jag växte upp med och som jag delat en stor del av min barndom med. När vi nu har suttit och pratat om vad som har hänt oss; man, barn, skilsmässor, barnbarn, nya män och bonusbarnbarn så ser vi att det finns många paralleller mellan våra liv. Samtidigt inser jag att det finns bara en person i hela världen som har samma barndomsminnen som jag och det är hon. Eftersom vi växte upp i en liten by, Aronsjökullarna (Vilhelmina) där det var begränsat med barn och det bara var hon och jag som var jämnåriga, så var vi ju helt i varandras händer och hade bara varandra att leka/upptäcka saker med. Vi har under de här dagarna pratat om gamla minnen, gamla galenskaper, gamla upplevelser (till våra mäns förtret, men de har varit duktiga och lämnat oss ifred 😊) och haft en helt underbar tid tillsammans! Tack älskade fina Maggan för dessa timmar av fina minnen som vi delat! Älskar Dig!💖

Barndomsvänner🥰