Tiden har gått alldeles för fort som vanligt och jag hinner inte med! Nu har vi redan den 9:e januari och massor har hänt sedan mitt förra inlägg. Det allra viktigaste var att mitt äldsta barnbarn tog sig tid att komma och hälsa på farmor och ”faffa”. Vi hämtade henne i Faro på flygplatsen måndagen den 11:e december och hon stannade till lördagen den 16:e december. Underbara dagar som gick alldeles för fort! Vi gick ner till centrum och var på stranden, tyvärr var det kallt så ingen ville bada. Åkte iväg till ett köpcentrum i Portimao så hon fick handla lite. Körde vidare till Sagres och gick runt vid fortet, körde vidare till fyren som tyvärr var stängd så vi fick bara se den utifrån. Är man i Portugal så måste man ju besöka platsen som ligger längst sydväst i Europa. På fem dagar hinner man inte så mycket men vi hann i alla fall baka chokladbiskvier enligt önskemål från Isabelle, och det viktigaste av allt, vi fick vara tillsammans! Det var underbara dagar när jag fick umgås med mitt älskade barnbarn och jag är så tacksam för att hon ville ta sig råd och tid att komma och hälsa på oss. Tack! fina Isabelle för dessa dagar!
Både när vi skulle hämta Isabelle och lämna henne på flyget så stod vi en natt på en stor parkering som ligger bakom flygplatsen i Faro (detta för att vi inte skulle behöva stressa). Första natten upptäckte vi att ena däcket såg väldigt platt ut men vår första tanke var att det trycktes ihop eftersom bilen lutade mycket och jag hade rätat upp den med stödbenen. På morgonen kollade Kurt-Åke luften och insåg att det var väldigt lite luft i däcket. När vi hämtat upp Isabelle åkte vi iväg och fyllde i luft på en bensinstation. Väl hemma igen så tappade vi luft hela tiden, med andra ord, vi hade pyspunka, suck! Under veckan som Isabelle var hos oss så fyllde vi luft så att vi kunde vara ute och köra runt men när vi kom hem igen efter att ha vinkat av henne så var vi tvungna att ta tag i problemet. Mats och Kurt-Åke undersökte däcket och hittade en spik som förmodligen var orsaken till punkteringen. Jaha, nu var det bara att hitta en verkstad som kunde åtgärda problemet. Vi pratade med Elodie på campingen och hon rekommenderade en firma i Lagoa, det visade sig vara samma firma som Mats och Lena hade använt i fjol när de hade pyspunka. Vi åkte dit tidigt på förmiddagen och fick komma tillbaka klockan 14:00 så skulle de åtgärda punkan. Eftersom vi nu var i närheten av Apolonia (affären med kaviar, sill och husmans) så passade vi på och julhandla medan vi väntade på att tiden skulle gå. Klockan 14:00 var vi på plats och fick köra in bredvid verkstaden där en man tog hand om däcket. Efter en timme var allt klart, däcket var lagat (han hittade en liten skruv som gått igenom), balanserat, återsatt och fyllt med luft plus att han kollat alla de andra däcken också. Detta kostade oss 24 Euro (ca 260 kronor) helt otroligt! Mycket tacksamma och glada lämnade vi verkstan och körde hem igen. Den här firman sålde även däck och eftersom vi troligen måste köpa nya ”fötter” till Humlan nästa resa så funderar vi på att begära en offert från dem, men vi får väl se…
Den 22:a december bjöd campingen på julfest. Vi skulle ta med oss mat och glas samt en julklapp var, sedan höll campingen med all dryck. Efter att vi ätit så blev det julklappsutdelning. En väldigt trevlig eftermiddag. Elodie höll också ett litet minnestal för två utav gästerna som stod här i fjol som avlidit under året. En mycket fin gest.
Den här gången hade jag ju kommit ihåg min jullåda så nu kunde jag julpynta och sätta fram julgranen och som brukligt är så gjordes det kvällen före julaftonen.
I vanlig ordning så hade vi knytkalas på julaftonen där vi alla tog med oss något och samlades vid Jürgen och Ina´s bil (de har största platsen) och åt en gemensam jullunch. Vi hade gjort köttbullar, rödbetssallad och julskinka (som vi hade med oss från Sverige och som Kurt-Åke griljerade). Det blev mycket uppskattat. När klockan började närma sig två (tre svensk tid) så tackade vi för oss och gick hem för att äntligen få titta på Kalle och hans vänner. Efter Kalle så delade vi ut våra julklappar och sedan började vi ordna med vår egen julmiddag. En mysig dag och kväll men det är alltid nu som jag saknar mina nära och kära allra mest, så lite ledsamt är det också.
Den 29:e december firade vi bröllopsdag och för att lyxa till det lite hade vi varit och köpt gott kött som vi åt tillsammans med klyftpotatis, kantarellsås och sallad, smaskens. Vi hade funderat på att flytta oss ner till parkeringen vid stranden där vi stod i fjol men eftersom vi inte har någon värme i bilen när vi står utan ström och inte kände för att frysa på nätterna så stannade vi kvar på campingen. Till nyår försökte vi jaga kalkonbröst men i år så lyckades vi inte alls få tag på några fina bröst så det blev kyckling istället. Även denna dag samlades vi hos Ina och Jürgen men denna gång bara med ett glas champagne för att önska varandra ett gott slut på det gamla året och sedan fortsatte var och en för sig. Vi lagade till kycklingen och åt en lätt mozzarellasallad med avokado till förrätt. Efterrätt blev kaffe och chokladbiskvier. Sedan tittade vi på Grevinnan och betjänten och tolvslaget på Skansen. När klockan slog tolv så gick vi ut för att skåla in det nya året med våra grannar men hittade ingen som var ute. Allt var totalt heldött! Många hade redan gått och lagt sig och andra hade gått ner till centrum för att titta på fyrverkeriet. Nu behövde man ju inte gå någonstans alls för att se alla fyrverkerier, det var bara att titta runtomkring oss. Skjuta fyrverkerier är något som de är väldigt duktiga på här, det är fantastiska skådespel och en massa oljud. Trots alla smällar så var Skorven ute med oss, tror att han känner sig trygg bara vi är i närheten.
Mellandagarna var vi ute och jagade efter ett kökstält. Många bilar som står här har ett ganska stort fristående tält utanför där de har bänkar med elplattor, ugnar grill mm. Mycket praktiskt då man har allt klart och inte behöver plocka fram och ställa undan allt hela tiden. Ett sånt tält var vi alltså på jakt efter. Vi pratade med ett franskt par som berättade att de hade köpt sitt på en affär som heter Decathlon, en affär med fritidsartiklar som tydligen också finns i Sverige men som vi aldrig hört talas om. Vi siktade in oss på närmaste affären som låg i ett stort shoppingcentra utanför Albufeira, där hade de tyvärr inget hemma men i Faro eller Portimao fanns det enligt expediten vi pratade med. Eftersom vi var närmare Faro än Portimao så tog jag ut riktningen mot Faro. Tyvärr så fanns det en liten Decathlon på ett annat ställe mitt inne i en turistort med icke körbara vägar för vår bil och såklart hamnade vi där. Dessutom så hade de inte tältet i den affären heller utan hänvisade oss åter till Faro. Suck! Som tur är börjar vi ju vara van att köra där det inte går så efter att ha haft tungan rätt i munnen lyckades min duktige man trassla ut oss från detta hemska ställe (undrar vad det hette?) och ta oss till rätt affär i Faro. Nu fick vi äntligen tag i vårt tält plus ett fint bord som vi ska ha i tältet och efter lite lunch så åkte vi hem igen. På vägen hem passade vi på att fylla gas i Albufeira och tanka Humlan full eftersom vi ändå passerade dessa ställen. När vi kom hem igen så hade vänner från Dekarsön (de bor i ett hus på Fläderbacken) kommit. De lämnade Sverige före oss och firade jul i Lissabon och fortsatte sedan hit. Vi fick några mycket trevliga kvällar tillsammans innan de fortsatte vidare. Får väl se vem som hinner först hem.
Efter att Marie och Lennart hade åkt så satte vi upp vårt fina kökstält. Lena och Mats kom och satte sig på första parkett med varsin öl men det var en dum idé för det slutade naturligtvis med att de fick hjälpa till. Det var bra med några extra händer. Efter att vi ställt in alla grejer så ville vi naturligtvis inviga det så middagen lagades i tältet. Tyvärr så blir det alltid följdverkningar när man gör saker så nu måste vi köpa en matta till tältet, en matta att ha utanför tältet samt någon form av belysning, men det blir en senare fråga.
Vädret här nu visar tydligt att det är vinter även här. Det regnar en hel del och det blåser en kall nordlig vind. Jag vet inte om det vänder den 21:a december här också så att det börjar bli ljusare eller om jag bara inbillar mig, men jag tycker att solen (när den är framme) är uppe längre samt att den känns mycket varmare än den har varit ett tag. Nu när det har varit lite kallare så känns det skönt att vi inte behöver vänta till juni-juli innan värmen kommer utan kan se fram emot den redan om några veckor. Men… det är ju precis av den anledningen vi inte tillbringar vintrarna i Sverige längre.
Åsa Nargell säger:
Hej där, jo nog går tiden fort alltid, nyss var det jul. Det är så kul att läsa om hur ni har det och se alla fina bilder. Jag tänker på er ibland, speciellt när det är för kallt och det är det ganska ofta denna vinter. Har inte blivit kompis med kung Bore ännu…. skyller på resan till Honduras, kom av mig där i inskolningen till kallt. Tur att vi har mycket ved och att hundarna får ut mig på promenader och att jag har mina små aktiviteter, annars skulle jag gå i ide. Men vi är friska och krya, det är vackert ute, ljuset är på väg tillbaka och snart är det vår. Många kramar från Åsa
februari 15, 2024 — 4:56 e m
Birgit Schünemann säger:
Jo nog går tiden fort alltid. Vi har nu varit här i Portugal 5 månader och nu är det snart dags att packa ihop och börja vår resa hem. Det är skönt att ha missat kung Bore för han verkar ha varit alldeles speciellt hård den här vintern, fick termometerbild från Malin som visade -40 grader, burrr. Skönt att ni i alla fall har hållit er friska trots kylan.
Kramar från oss i ett allt varmare Portugal.
mars 16, 2024 — 6:29 e m