Så är vi äntligen på väg igen efter många om och men. Ja, nu har det ju inte bara varit läkar- tandläkarbesök och provtagningar som ställt till det för oss utan också stackars Humlan som varit på besök hos ”doktorn”. Men… vi börjar från början.

Söndagen den 20:a augusti åkte vi ner till Vilhelmina och ställde oss på min svågers grannes tomt (han var borta som tur var) för på måndag hade vi besiktning på Humlan (som gick igenom utan anmärkning) och sedan skulle vi börja med svågerns gårdsplan. De, min syster och svåger, hade bestämt att de skulle ta bort allt grus, med allt gräs och ogräs i, gräva till tomten så att den blev slät samt lägga ut täckduk och nytt singel. Nu är ju det som med allt annat man tycker ”ska går fort”, det är en himla massa jobb. Kurt-Åke och min svåger samt en vän till min svåger (tillika en gammal granne till oss när vi var barn) började med att gräva bort allt gammalt grus/gräs. Sedan la de ut täckduken och sen var det dags för ny fin singel. Tyvärr så lägger ju singeln inte ut sig själv utan vi fick ju använda våra muskler för att få ut den, men efter hårt arbete så var allt klart och resultatet blev fantastiskt bra. Efter allt hårt arbete så var min syster så underbar och överraskade mig med en underbar kväll på spa på Vilhelmina Hotell. Där fick vi ligga i spabad med utsikt över Volgsjön, fantastiskt vackert! Vi fick en god välkomstdrink och sedan en snacksbricka med massor av gott samt god dryck. Sedan bastade vi med samma underbara utsikt och avslutade med honungsskrubb som min syster gjort och ansiktsmask och insmörjning med min systers egen underbara kroppslotion. Vilken fantastiskt underbar kväll! Tack min fina älskade syster för allt underbart jag fick! Men det finaste var ändå den stund vi fick tillsammans.

Efter en veckas hårt arbete så fortsatte vi söderut. Vi var förbi i Vännäs hos sonen med familj. Åkte förbi Umeå hos dottern med familj och skulle åka förbi i Obbola hos äldste sonen, men de var som vanligt i Finland(hans fru kommer därifrån) så de missade vi tyvärr. Då åkte vi istället förbi min ”gamla chef” och det är alltid lika trevligt att få träffa henne och hennes man. Efter en trevlig stund med dem så åkte vi till Järnäsklubb och stod där över natten. Sedan var det dags att åka ”hemåt” igen för att avsluta alla besök och provtagningar.

Vi kom till Solbacken den 27:e och det regnade för fullt. Dagen efter så kom Kurt-Åkes yngste son och hans flickvän. Ungdomarna var ute på äventyr och vi jobbade med bilen och byggde en ställning bak som vi kan ha backar i. Mittenområdet i bilen är ju väldigt svårpackat men med backarna kan vi utnyttja ytan bättre. Är supernöjd över resultatet. Jag passade också på att plocka lingon som jag kokade sylt av. Det var sååå mycket fina lingon så jag hade plockat 10 liter på bara några timmar. Dessutom så var det stora fina blåbär så jag var bara tvungen att plocka dem också som jag gjorde blåbärskakor av. När ungdomarna åkt så började vi vår planering inför vår nästa resa till södra Europa. Vi städade och tvättade Humlan, tvättade alla kläder, täcken, kuddar, mattor, ja allt, och gjorde klart med läkare, tandläkare, provtagningar och frissa (väldigt viktigt för mig!) och till slut kunde vi påbörja vår resa söderut.

Den 2:a oktober lämnade vi Solbacken för den här gången. Det känns alltid lite vemodigt att lämna den platsen som vi har börjat känna oss hemma på, med alla underbara människor som vi lärt känna, och den komfort som vi har där, men vi hoppas att alla och allt är kvar när vi återvänder nästa vår.

Vår resa gick nu mot Västerås och Kurt-Åkes mellanson. Det är alltid så fint att få komma förbi dem och träffa barnbarnen (de är ju viktigast). Efter det så åkte vi vidare mot Örsundsbro (mitt andra hem) och våra underbara vänner där. Där stannade vi en vecka innan vi fortsatte till våra fina vänner i Strängnäs som vi fick rå om tills dess vi var tvungna att åka vidare till Kristinehamn för att Humlan skulle få komma in till ”doktorn”. Den 16:e oktober var vi på verkstan i Kristinehamn och de gjorde de åtgärder som Knaus i Tyskland hade hänvisat dem till (det gäller fortfarande problemet med värmen när vi fricampar). Efter att de åtgärdat problemet enligt instruktioner från Knaus så åkte vi lyckliga därifrån i tron att allt var fixat. När vi kom fram till ställplatsen och skulle sätta igång boostern fram (det var kallt ute) så hade vi tappat funktionerna för både boostrarna (vi har en fram och en bak i sovrummet) och motorvärmaren. Ny kontakt med verkstaden och ett nytt besök på densamma. Verkstan satte nu tillbaka kabeln mellan panelerna men uppdaterade också Knauspanelen så nu får vi se vad som händer när vi fricampar. Just nu står vi vid Sjöslätts Hästgårds ställplats strax utanför Malmö där vi stått förut. Detta är vår utreseplats och vår hemkomstplats. Den är ju den sista och den första platsen som vi kommer till när vi är på väg eller kommer hem. Det känns så fint att ha den här platsen som en markering av vår resa, borta eller hemma. Vi har varit och handlat allt (!) som vi vet att vi inte kan handla utomlands, så nu är vi beredda för några månader i södra Europa, hoppas bara att det är varmare där än vi har det här just nu. Här blåser det småspik och är bara 6 grader varmt. Vi vet inte i dagsläget om vi kan köra över Öresundsbron eller om den kommer att stängas av. Ja, ja vi har ju ingen brådska, vi är ju pensionärer (med massor att göra). Det vi längtar mest efter just nu är att åter få träffa våra fina vänner från Odenthal i Tyskland, Ina och Horst. Vi hoppas att de väntar tålmodigt på oss för vädret verkar ju inte gå oss till mötes.

Massor kramar till Er som orkar följa vår blogg trots att den är så ojämn i flödet.

Kramar från Humlan, Birgit, Kurt-Åke och Skorven