Hemma i Norrland

Hej på er alla igen! Måste börja med att förklara varför det här inlägget har dröjt så länge. Min blogg havererade. Jag hade skrivit inlägget och lagt in alla bilder och skulle publicera allt och då var hela inlägget borta och jag fick en röd text med varning om att det inte gick spara till databasen. Nåja, nu ska allt vara fixat så nu hoppas jag att jag kan få iväg inlägget.

Oj, vad tiden går fort!

Nu har vi redan varit uppe i Stalon nästan två månader! Innan vi lämnade Örnsköldsvik så hann vi med att hälsa på grannarna som vi hade i Portugal där vi fick god mat och en trevlig kväll med massor med prat om Portugal. Efter det började vi vår resa mot Vilhelmina och Stalon men vi var naturligtvis förbi alla barn och barnbarn och pussade på dem.

Efter ett kort stopp i Vilhelmina för att handla körde vi upp till Stalon där vi boade in oss hos min yngsta dotter och hennes sambo. Underbart skönt att äntligen komma upp hit igen. Nu blev det några lata dagar innan det blev dags att fira min födelsedag som Malin och Kurt-Åke fixade så fint med punchtårta (vår ”familjetårta”) och god grillmiddag. Jag gjorde absolut ingenting den dagen som det ska vara när man fyller år. Sedan var det dags för midsommar som firades tillsammans med ungarna (får man säga ungar fastän de är över 30?) och min syster och hennes man. För omväxlings skull så hade vi fint väder, vi har firat midsommar i snöstorm ibland så om solen skiner så är vi överlyckliga.

Efter midsommar var det så dags för min syster och jag att ha vår årliga helg på marknaden i Storuman. Våra män åkte upp till en Kennets stuga i Saxnäs och vi åkte iväg på marknaden. När vi kom till Storuman på torsdag eftermiddag hade vi 28 grader varmt i skuggan och då skulle vi börja sätta upp ståndet inför fredagens marknad, puh så varmt det var! Fredagsmorgonen när vi skulle packa upp alla produkter som vi skulle sälja var det hällregn! På alla dessa år som jag varit med min syster på marknad så har jag aldrig varit med om att det har hällregnat när vi packat upp. Trots regn så var det bra med folk hela dagen och försäljningen gick bra. Jag tror att alla är utsvultna på marknader och liknande sedan pandemin så att de struntar i väder och vind. Lördagen så var det blandat väder med sol, moln och någon enstaka regnskur och mycket folk även denna dag. Söndag blåste det småspik och var ishavskyla, burr! Klädsel? Jo, jag hade ullunderställ, långbyxor, ulltröja, flecejacka plus en vindjacka men jag frös ändå. När man står stilla och det blåser är det svårt att klä sig så att man inte fryser så jag saknade min skoteroverall! Traditionsenligt så hade min fina syster gjort mockatårta som jag fick som försenad födelsedagspresent. Jag älskar mockatårta och det är bara min syster som kan göra den som den ska göras. Tack älskade syster för fina dagar tillsammans!

När jag kom tillbaka till Stalon igen så hade Kurt-Åke stannat kvar i Saxnäs vid Kennets stuga så Malin och Martin skjutsade upp mig till Saxnäs och Kurt-Åke. Där var vi kvar en vecka och hade underbara dagar med cykelturer, vandringar, lite vedklyvning och gräsmatteklippning. Vi hade fint väder men tyvärr så var det jättemycket av sviarn (en pytteliten mygg som inte syns men känns!) och brems (broms) så det gick inte sitta stilla och njuta i solen, men så länge vi rörde på oss gick det bra. Vi tog med oss Skorven på en cykeltur för att gå upp till Fiskonfallet (ett fint litet vattenfall ovanför Saxnäs). Han är ju van att åka cykel med oss och att vara ute på vandring men den här gången kom han på efter att vi gått kanske 100 meter att han verkligen inte ville gå längre utan han bara drog i kopplet och skulle hem. Jag tror att han kände lukten av alla djur i skogen så det var det som gjorde honom rädd. Där i fjällen så finns det ju älg, ren, björn, järv och lodjur så det kanske inte var så konstigt att han ville hem. Det slutade med att jag bar honom upp till fallet men när vi skulle sätta oss och fika så var han så stressad så vi beslutade oss för att gå tillbaka till cyklarna igen. Väl nere vid bäcken och cyklarna så började vi packa upp kaffe och smörgåsar men i och med att vi satte oss ner så kom våra bitande vänner och anföll oss och då insåg vi att vi glömt vår myggjagare (Thermacell) uppe vid fallet så det var bara att gå upp igen. Kurt-Åke stannade med Skorven och jag gick upp till fallet och nu när jag var ensam så kunde jag gå ner till fallet (det var en mycket brant stig neråt för att kunna komma fram till fallet) och ta några fina bilder för att kunna visa er. Väl tillbaka vid cyklarna igen så fikade vi och sedan cyklade vi hem igen och Skorven var glad och nöjd. På tal om Skorven ja, han bör inte vara i norra Sverige. När jag kom hem från Storuman så upptäckte jag blod på golvet i husbilen. Jag blödde inte, Kurt-Åke blödde inte alltså var det bara Skorven kvar som skyldig. Suck!!! Han hade ett sår nästan uppe vid svansroten som det bara rann blod från så det var bara att plocka fram förbandslådan igen och bandagera svansen (Skorven var inte glad över behandlingen). Vad han gjort vet vi inte, antingen var det något djur eller fågel som bitit, rivit eller hackat honom eller så hade han fastnat någonstans. Som tur var så läkte svansen ihop fint så det behövdes inget veterinärbesök den här gången, puh!

Efter en vecka i Saxnäs så åkte vi tillbaka till Stalon igen och väl där så satte Malin och Martin oss i arbete med att måla och olja in deras nya bro som de snickrat. Vi lånade Malins bil och åkte ner till Vilhelmina och handlade och väl där passade vi på att träffa min kusin Thory och andra goda vänner som vi inte sett sedan i höstas innan vi åkte till Portugal. Alltid lika roligt att få träffa dem och det kändes ännu roligare nu när vi varit så långt borta från alla!

Så till helgen kom äntligen våra efterlängtade vänner från Örsundsbro. Under veckan de var här passade vi på att åka och se på saker som jag inte sett trots att jag varit här mer än 40 år! Man blir ju hemmablind sägs det ju. Vi åkte upp till Klimpfjäll och Norgefarargården, en gård där handelsmän fick stanna och vila på sin väg mot Norge där de skulle sälja och köpa varor. Sedan tog Malin och Martin med oss till stenbrottet i Stalon där Martin jobbar med att bryta sten för export. En mycket vacker sten med en grön marmorering som är fantastisk när den är polerad. Den används till kakel, klinker, bänkskivor och gravstenar mm. Tyvärr så syns det inte på bilderna hur vacker stenen är. Vi åkte till Tärna där min syster stod på marknaden, fortsatte sedan till Hemavan och stannade och fikade vid vägkorsningen mot Joesjö och Norge. Vi tog också en tur till Dikanäs, Kittelfjäll och Gränssjö som är sista bebodda byn innan Norska gränsen mot Hattfjelldal som är närmaste samhället i Norge. Vi hade en helt underbar vecka med våra fina vänner och inte berodde det på vädret som visade sig från sin allra sämsta sida. Det regnade nästan hela veckan men som tur var så var det ganska varmt så vi behövde inte frysa iallafall. Tack älskade vänner för att ni ville komma upp till oss och förgylla våra dagar.

När Örsa gänget hade åkt så flyttade vi från Malin och Martin ner till ställplatsen ute på udden här som Stalons skoterklubb gjort i ordning. Det var skönt både för barnen och oss att få egen ”kuppe” ett tag. Vädret har varit helt fantastiskt och vi har badat nästan varje dag, jag simmade tom över till andra sidan viken en kväll, underbart skönt! Tyvärr så vände vädret och det började regna ordentligt så vi flyttade upp till min syster för att få tillgång till el. Vårt elfel kvarstår ju fortfarande och har vi ingen ström så får vi ingen värme i bilen och med regnet och den medföljande råheten så behövde vi ström för att inte frysa. Min syster och hennes man var på semester med husvagnen så vi fick ha hela huset för oss själva så vi kunde vara inne och elda i vedspisen vilket var underbart när vädret var så blött och kallt. Tänk om man kunde montera in en vedspis i husbilen.

Fredag den 4 augusti fick vi efterlängtat besök från våra tyska vänner som kört runt och tittat på vårt fina land. Det var så roligt att få träffa dem igen. Nu körde vi tillbaka till ställplatsen så att vi fick utsikt över Malgomaj och fick stå lite för oss själva. Vädret bestämde sig också för att vara på vår sida så vi hade underbara dagar med sol och värme, nja… det regnade ju också lite såklart, vi kunde ju inte få ha bara fint väder. Vi lånade min systers bil och det var så roligt att få visa dem platsen där jag bott och dess underbara natur. Tyvärr så behagade fjällen ha mössan på så vi fick inte se fjällmassiven i deras fulla prakt men vädret går ju tyvärr inte göra något åt.

Till min stora glädje så visade det sig att Horst hade en SUP bräda, jag har alltid velat pröva att stå på en sådan och nu fick jag äntligen den möjligheten. Horst visade hur jag skulle göra men jag blev väldigt skeptisk till att jag skulle fixa det för det såg väldigt vingligt ut. Nåja, jag är ju inte rädd för vatten och vädret var underbart med en helt blank sjö och nu när jag äntligen fick chansen så var jag ju bara tvungen att testa. Jag började med att ställa mig på knä medan Horst höll i brädan för att den inte skulle åka iväg, hjälp vad vingligt det kändes! Jag paddlade runt ett tag men sedan kände jag att jag såklart måste ställa mig upp, jag kunde ju inte paddla runt stående på knä på en ”stand up board”.  På skakiga ben ställde jag mig försiktigt upp, kände efter så att jag fick balans, rätade upp kroppen och började paddla. Det var en helt underbar känsla! Benen skakade som asplöv från början men till slut lyckades jag slappna av och hitta tekniken, det här var det roligaste jag har gjort på länge! Tyvärr så orkade mina ben inte stå lika länge som jag ville paddla men efter lite vila och våfflor så var jag uppe och paddlade ett tag till. Otroligt roligt! Efter underbara dagar tillsammans så fortsatte Ina och Horst vidare norrut men innan de åkte så planerade vi vår rutt så att vi kan åka förbi dem i Tyskland när vi börjar vår resa ner mot Portugal igen.

Det som vi har kvar här uppe i norr nu är en besiktning av Humlan i Vilhelmina den 21/8 och efter det så blir det kanske någon vecka till i Stalon innan vi börjar rulla söderut. Tanken var att vi skulle vara kvar här till i början av september men pga läkartider så fick vi ändra planerna så nu måste vi vara i Ö-vik den 30:e augusti. Vi kommer nog att vara kvar i Ö-vik någon månad för att göra alla läkar- och tandläkarbesök klara innan vi börjar rulla igen. Förmodligen blir det nog en sväng upp till Umeå, Vännäs och Obbola också för att pussa på barn och barnbarn innan vi åker söderut. Nu hoppas jag att bloggen ska fungera så att jag kan få iväg inläggen när jag har tänkt.

Kramar från oss i Norrland