Månad: mars 2023 (sida 1 av 1)

Så sitter jag nu här sista kvällen på Algarve Caravan Car Park och tänker tillbaka på de månader som vi har bott här. Det känns helt overkligt att det är nästan fem månader sedan vi kom hit och parkerade vår Humla på den här campingen. Tiden har gått så enormt fort och på något sätt har vår vistelse här blivit vår vardag. Vi har varje dag försökt att vakna i en normal tid (runt 8-9) och ätit frukost, tagit en promenad eller gjort en cykelutflykt. Ändå har hela vår tillvaro här varit helt overklig, vem kunde någonsin tro att vi skulle åka utomlands och tillbringa hela vintern i värme och sol? Fastän vi nu har gjort precis det så känns det fortfarande overkligt och jag vet inte hur det kommer att kännas när vi kommer hem till gamla Svedala igen, det kan bli en spännande upplevelse.

Vi har haft en underbar vecka med min syster och hennes man som var gulliga nog att ta sig tid att komma och hälsa på oss. Det var helt underbart att få pussa på dem igen för hur det än är så saknar vi såklart våra nära och kära. Vi hyrde en bil så vi kunde göra utflykter och vädret var som tur var med oss så vi hade både underbara strandhäng och fina utflykter där vi var och tittade på små byar som vi inte kunnat köra till med Humlan. Tack älskade syster och svåger för underbara dagar❤️

Naturligtvis så är allt inte en dans på rosor. När vi stod på parkeringen vid hotellet där min syster och hennes man bodde så kom Humlan på att hon inte ville starta. Vi försökte på alla vis men till slut var vi tvungna att be om hjälp. Kurt-Åke var upp till taxibilarna som stod på gatan precis ovanför parkeringen men de vägrade att hjälpa till (!) men till slut fick han tag på en tysk i en plåtis som hjälpte oss att få igång bilen. Vi körde upp till campingen och parkerade på vår plats och sedan var stackars Humlan helt död! Med hjälp av våra grannar så konstaterades det att startbatteriet var dött, suck! Vi började med att ta kontakt med en firma som har husbilsservice som skulle komma och hjälpa oss men efter att ha beklagat oss för våra grannar så åkte Kurt-Åke och Mats iväg (Mats och Lena har en fyrhjuling) och letade reda på ett ställe där de kunde köpa ett batteri och sedan så var vår andra granne , André, snäll och monterade det nya batteriet. Så istället för att ha betalat flera tusen för nytt batteri och montage så kostade det oss 2500:- plus kaffe med dopp. Det är underbart när alla hjälps åt!!! Ja… lite äventyr blir det men det känns tryggt när alla är så hjälpsamma och man känner att alla verkligen värnar om varandra. Dessa gånger känner man verkligen ett hopp om mänskligheten.🥰

Nu sitter jag här ikväll och det är sista gången jag skriver från Armacao de Pera för den här gången. Kanske kommer vi tillbaka hit till hösten igen eller kanske vi hittar någon annan plats, det får vi se. Det känns både vemodigt, konstigt och spännande att åka ut på rull igen. Vi har ju stått här så länge att det här har hunnit blivit hemma, och nu ska vi lämna vårt hem. Samtidigt ska det bli spännande att upptäcka nya platser och det vi siktar in oss mot är Gibraltar. Har vi varit så här långt ner så kan vi ju bara inte missa Gibraltar som är den allra sydligaste udden på Europa. Från Armacao har vi ca: 42 mil till Gibraltar och vi har beräknat 2-3 dagar dit, sedan kommer vi att gå raka spåret till Harlem utanför Amsterdam för att jag ska få se alla tulpaner och efter det blir det raka spåret hem till Sverige igen. Vi måste vara i Sverige innan den 20:e april för då går vår försäkring ut och vi vill inte behöva förlänga den, men jag tror att vi kommer att klara den tiden.

Massor med kramar till Er alla som orkar följa oss på vår resa och massor med kramar till Er som vi kommer hem till så småningom!❤️❤️❤️

Många fina dagar har det blivit fram till dags dato, och idag är det den 5:e mars. Det är länge sedan jag skrev och jag kan skylla lite på vädret för vem vill sitta inne och skriva blogg när solen skiner ute och det är varmt och skönt🌞, sedan har vi stått stilla på vår plats så det har väl inte varit så mycket att berätta om heller. Vad gör vi då? Jo vi sköter allt vardagligt som tvättning, städning, tömning av gråvatten och toa samt påfyllning av färskvatten. En helg kom jag på att vi skulle ha våffelkalas så vi bjöd in våra närmaste grannar och jag gräddade våfflor till 10 personer, en mycket trevlig eftermiddag.

Förutom allt vardagligt så har vi varit duktiga på att gå långpromenader i den fantastiska miljön som vi har runt omkring oss. Vi har också varit på cykelutflykter till olika småbyar runt omkring oss. Vi cyklade iväg till Alcantarilha, en liten by som ligger någon mil bortanför oss, där var vi till en kyrka som hade ett rum som var uppmurat med mänskliga ben och skallar😱 Förklaringen till detta var att när de grävde nya gravar och stötte på gamla ben så tog de försiktigt upp dessa och murade in dem i väggarna på kyrkan för att hedra den döde. Vi fick också reda på att det finns flera ”benkyrkor” runt om i Portugal och den vi var och tittade på var en av de mindre, mycket intressant.

Sedan har vi cyklat till Praia Grande de Pera, en strand som ligger mellan ”vår” strand i Armacao och den stranden vi stod vid i Salgados. Där hade vi en underbar dag i solen och jag försökte hitta mera snäckor till mina projekt men hittade inte en enda. Tydligen beror det på hur vinden ligger på om det blåser upp några snäckor eller inte. Vädret var underbart och vi hade tagit med oss fika så vi njöt trots att mitt uppdrag misslyckades.

Humlan har också fått vara iväg på lite äventyr. Hon fick följa med oss när vi skulle storhandla (det är enklare att lasta vattendunkar och mat direkt i bilen än att ta allt på cyklarna😊) och då passade vi på att köra till Lagoa, en annan liten by väster om oss, till en affär som heter Apolonia och som har både svenskt knäckebröd, Husmans, Abbas inlagda sill, Kalles kaviar och lakrits😋. Lyckan var fullständig! Det är konstigt att man kan längta så mycket efter något och hårt bröd är en av de saker jag har saknat mest så när vi hittade den här affären var vi väldigt lyckliga, tyvärr så är priserna inte lika roliga, vi betalade 65 svenska kronor för en kaviartub😱så den äter vi under andakt. När vi körde från den affären så kom vi på att vi skulle köra en annan väg men det visade sig inte vara en så bra ide. Vägen var bred och fin från början men blev smalare och smalare för att sedan bli enkelriktad! Försiktigt smög vi mellan husen, restauranger med borden ute i gatan, typiska turistaffärer och en massa människor som stirrade storögt på oss (det var nog inte tänkt att man skulle komma där med en stor husbil). Vi kom fram till en strand och där svängde vägen för att gå uppåt igen på andra sidan alla hus med lika mycket restauranger och människor. Allt såg väldigt mysigt ut men tyvärr så är det ju svårt att hitta en parkering för vår stora Humla så vi kunde bara köra tillbaka och kom så småningom ut på den stora vägen igen, puh! Den lilla byn heter Carvoeiro och påminner mycket om gamla stan i Stockholm. Vi får väl se om vi tar och cyklar dit istället så att vi kan gå runt och titta lite.

Fantastiskt glada blev vi när våra fina vänner från Tyskland som vi träffade i augusti på Honungsgårdens ställplats utanför Åkarp kom och hälsade på oss ett par dagar. Det är helt underbart att allt kan bli så rätt på en gång, vi satt och pratade med varandra några timmar på Honungsgården och sedan dess har vi haft kontakt. Nu när de kom och hälsade på oss över helgen kändes det som om vi alltid känt varandra och vi hade helt underbara dagar trots att vädret inte var det perfekta. Tack! fina Ina och Horst för att ni kom förbi och förgyllde våra dagar💖

Igår vinkade vi hejdå till Kurt-Åkes mellanson som varit här och hälsat på med sin familj en vecka. Han fyllde 50 år den 26:e februari och firade den dagen här hos oss. Det har varit så roligt att få träffa lite barn och barnbarn igen och vi har haft sån tur med vädret så barnbarnen har kunnat bada i havet och det har blivit strandhäng nästan varje dag. Under den veckan som de varit här så har vi stått på en parkering nere i stan inte långt från deras hotell så det har varit lätt för dem att komma förbi oss när de gått ner till stranden och vi har haft nära till alla restauranger. Vi träffade också ett svenskt par som kom från Västervik som parkerade bredvid oss och som vi sedan tillbringade en mycket trevlig kväll med. Tack fina Tanya och Erling för en mysig kväll med fina samtal och utbytande av erfarenheter. Sista dagen blev det inget bad för barnbarnen för det blåste alldeles för mycket, men det var häftigt att se de våldsamma vågorna som slog upp på stranden. Vi satt ganska högt upp men när de största vågorna kom indånande så var det nog inte mer än en och en halv meter kvar till våra fötter, väldigt häftigt att se. En mycket mysig vecka, tack fina ungar för denna vecka och för att ni tog er tid för gamla pappa och Birgit! Kramar🤗🥰

Nu har vi en och en halv vecka på oss för att städa Humlan, tvätta kläder, plocka ihop alla saker och försöka få lite ordning på allt. Den 15:e mars kommer min syster och hennes man och hälsar på oss, jag LÄNGTAR! De stannar en vecka och jag hoppas att vi får fint väder under den veckan också så att min älskade syster får bada i sitt älskade hav. När de sedan åker hem den 22:a mars så är det dags för oss att börja tuffa hemåt också. Vi har beräknat att lämna Armacao den 23-24 mars för att gå mot Gibraltar. Är man så långt ner i Europa så måste man ju besöka Gibraltarsundet med klippan och allt annat så där kommer vi förmodligen att stå några dagar. Efter den utflykten blir det raka spåret mot Sverige (nja… en liten avstickare till Harlem utanför Amsterdam för att titta på tulpaner blir det nog också, hoppas jag). Vi kommer inte att köra efter Spanska kusten som vi tänkte från början utan det kommer att bli de stora vägarna hem eftersom vi har tid på verkstaden i Kristinehamn för Humlan i mitten på april och som vanligt när vi ska in på reparationer med bilen så blir det en hel del logistik som måste ordnas eftersom vi bor permanent i den men det brukar lösa sig. När vi sedan åker söder ut igen till hösten så får vi utforska den spanska kusten.

I eftermiddag så ska vi ha en avskedsfest för våra fina grannar bakom oss som kommer att åka iväg imorgon. Det känns alltid lite sorgligt när människor som man bott tillsammans med så länge börjar åka iväg, de är ju en del av vår stora husbilsfamilj. Sedan vet vi att vi inte kommer att få träffa dem nästa vinter eftersom de har andra planer för den och då känns det lite extra sorgligt😢 Samtidigt blir jag alltid ödmjuk inför alla möten vi får uppleva tack vare att vi bor i husbil och är på rull, möten som aldrig skulle ha inträffat om vi inte valt att leva som vi gör. Tänk vad livet är underbart! Nästa gång vi hörs av så kommer vi att vara på rull hemåt. Ha det bra var rädda om varandra och vi skickar många kramar till er alla som orkar följa med oss på vår resa.🤗❤️