Månad: januari 2023 (sida 1 av 1)

Så har vi alltså stått på den här ställplatsen sedan den 8:e november, det är otroligt hur fort tiden går! Vi har naturligtvis gjort både vandringar, cykelturer och en utflykt med Humlan, men jag tänkte att jag skulle börja med att beskriva ställplatsen lite för det tror jag att jag har missat tidigare.

Den här platsen ligger 1200 m från stranden vid Armacao de Pera och vi har ungefär 700 m ner till Continente Bom Dia, en affär som man kan likna vid Coop eller ICA, med hyfsat bra priser och sortiment plus att de har den enda kattmaten som Skorven gillar här i Portugal😸. Ställplatsen är inte inhägnad men på kvällen när personalen åker hem så stänger de en grind så det är bara de som bor här som kan ta sig in så det känns tryggt och skönt. Det är dessutom väldigt lugnt och tyst här (vi hade ett gäng fransmän som hade sina vilda fester men de fick inte vara kvar så nu har friden lagt sig över området igen). Platserna är på grus och finns i olika storlekar, först stod vi på en mellanplats där vår stora bil nästan inte fick plats men när våra vänner från Tyskland åkte iväg så bytte vi till deras stora plats så nu är det lätt att både ta sig in och ut. Skorven blev däremot förvirrad för nu måste han gå över vägen för att komma till sina jaktmarker men det lärde han sig fort. Det ryms 57 bilar här men allt som oftast trycks det ihop flera bilar på en plats när det är sällskap som kommer och vill stå tillsammans. Det känns lite vanskligt (i tanke på gasolen) men det är ju deras huvudvärk.

Det finns en slags reception där det också finns två tvättmaskiner och en torktumlare. Med så många bilar får man verkligen vara ute i tid för att hinna få en tvättid under dagen. Bredvid receptionen så har de gjort en uteplats med bord och stolar samt två grillar som man får använda och en boulebana (som det är mest fransmän som använder), det har också funnits någon form av lekplats med gungor och studsmatta men allt detta är bara trasor nu och i tanke på att det finns mest pensionärer här så är det nog ingen som saknar någon lekplats. Det finns en toalett, två varmduschar och en kalldusch men jag har aldrig nyttjat någon av dem eftersom vi har allt i vårt lilla hus. Tömningen för gråvatten, latrin och vattenpåfyllning är väldigt bra anordnad men är lite trång för vår stora bil men det fungerar. Det är iallafall väldigt rent och snyggt och det tycker jag är viktigast.

Som jag nämnt tidigare så är det två kvinnor (från frankrike) som äger den här platsen och den sköter de tillsammans med sina män. De är väldigt trevliga och servicemindade och kommer alltid med ett stort leende och hälsar godmorgon. Till jul hade vi, alla som stod här, en liten insamling och köpte en liten julklapp till dem. Den fick de efter julhelgerna när de bjöd på ”nyårsfest” vid receptionen. Vi skulle ha med oss egen mat samt glas, all dryck bjöd de på. Vi hade en fantastiskt mysig eftermiddag tillsammans med alla andra som bor här. Det är så fantastiskt trevligt att prata med alla och få ta del av allas olika livsval. Efter festen så hade vi en efterfest uppe hos våra holländska grannar och efter det gick vi till Thomas (en svensk kille från Umeå som har en ombyggd lastbil, väldigt fin) som bjöd på sushi. Det var nog den godaste sushin jag någonsin ätit (eller också var jag väldigt hungrig😋). Kurt-Åke som inte äter sushi fick kyckling med cashewnötter och ris som han också njöt av. Det blev en sen kväll men vi hade det väldigt trevligt.

Det har varit ganska lugnt med omsättningen på ställplatsen nu. De flesta står still och njuter av tillvaron. Om det någon gång åker iväg någon bil så fylls platsen upp på en gång, det verkar stå folk på kö för att komma hit så vi klöser oss fast med alla klor vi har😂. Vädret har varit jättefint, strålande sol på dagarna men inte mer än 14-15 grader i skuggan och runt 3-4 på nätterna🥶Det är tur att vi har värme i bilen (iallafall när vi står på el).

Vi har haft avskedsfest för våra tyska vänner och en bil av våra holländska grannar. Tyskarna skulle fortsätta vidare till goda vänner och så småningom tillbaka till Tyskland. Det holländska paret skulle fortsätta vidare till Marocko och vara där ett tag innan de fortsätter norrut. Fantastiskt fina vänliga och mysiga människor som vi verkligen hoppas att vi får träffa igen. Det var en både sorgens och glädjens kväll. Sorg för att de skulle åka men glädje för de nya äventyr de skulle ut på. Massor med varma hälsningar till Frank, Jaquline, Jürgen och Ina från oss (och Skorven). Hoppas att allt går bra för er och att ni alla mår bra. KRAM🤗

Vi har varit ut på promenader ner till city och stranden. Suttit och tagit en öl och ett glas vin (jag dricker inte öl) och tittat på alla turister som, vad vi tror, har lägenheter här. Det finns hur många ställen som helst som har lägenheter till salu och mycket som byggs. Precis nere vid stranden bygger de nu ett lägenhetskomplex för turister och det ser fantastiskt ut men har antagligen lika fantastiska priser.

En dag tog vi cyklarna och cyklade bort till en liten kyrka som ligger ute på en udde. Den var tyvärr stängd så vi fick inte gå in (jag som älskar att gå in i kyrkor) men det var ändå fint att se hur de hade gjort ett fint altare där man fick tända ljus. Sedan så gick vi ner till stranden (efter att ha låst fast cyklarna ordentligt) och slog läger vid en klippa. Där låg vi och solade, åt lite lunch och njöt av solen. Det blåste ganska mycket och det var stora vågor som kom rullande upp på stranden så någon direkt lust att bada hade vi inte. När jag skulle ligga och sola så förstörde en massa sandflugor min frid så till slut så gick jag iväg för att plocka snäckor, Kurt-Åke låg kvar och solade. Det finns fantastiskt mycket snäckor efter stranden och jag gick och letade efter en viss sort som jag har tänkt att göra något roligt av. Stranden var lång och vid slutet mot klippan som gick upp till kyrkan finns det en tunnel genom berget till den andra stranden på andra sidan kyrkan. Jag tyckte att det kändes lite otäckt att krypa igenom den så jag nöjde mig med att fota ingången😊. I sakta mak letande efter snäckor gick jag tillbaka till vår plats, Kurt-Åke var uppe och gick efter stranden så jag tänkte att han blivit less på att sola. När jag kom närmare såg jag att han även plockat bort vår strandfilt, ryggsäckarna och våra andra saker så jag tänkte att han var på väg att fara hem igen. Ju närmare jag kom desto mer förstod jag att något var fel för filten låg upplagd på klipporna, likaså ryggsäcken och våra andra saker. Jag hade mött ett par som hälsade väldigt glatt på mig så jag trodde nästan att det var svenskar men när jag kom fram till Kurt-Åke så fick jag förklaringen till deras glada hälsningar. Kurt-Åke hade legat och solat i godan ro när han hörde någon ropa för full hals, sedan hade han känt att han blev blöt och trodde att det var jag som stod och slog vatten på honom. När han tittade upp var det en jättevåg som kom dånande över honom och drog med sig allt löst på filten. Han lyckades rädda glasögon och keps men hans badbyxor, som han lagt bredvid sig, for med vågen ut i havet, förmodligen är de i Marocko nu, och sedan fick han hjälp av det spanska paret som försökt att varna honom att plocka ihop resten. Jaha… här händer det fantastiska saker och jag är inte ens i närheten, lite sur blir jag ju när jag missar såna spännande händelser😭. Nåja jag skakade och sopade av filten samt min stackars ryggsäck som också blivit dränkt (det var verkligen inte skönt att cykla hem med den på ryggen), sedan gick vi efter stranden och hoppades att vi skulle hitta badbyxorna men ack nej, de är nog i Marocko. Allt gick bra och inga viktiga saker försvann, tänk om glasögonen farit😱, så vi plockade ihop våra blöta saker och cyklade hem. Tänk vilka spännande dagar vi har🤣

I helgen har vi vädrat Humlan och varit på utflykt till en strand som ligger ca. 9 km från oss. Vi fick tipset från våra engelska grannar och det var ett mycket bra tips. Det fanns en stor fin ren parkering där det stod några husbilar. Under dagen så fylldes den på med en massa bilar och en massa människor. Stranden verkar vara någon form av fritidsområde för det var många löpare som kom förbi husbilen där vi stod och ”E4:an” började vid 6:30. De hade byggt träspångar som man kunde vandra på efter stranden. När vi gick efter den så insåg vi att vi kunde gå ända bort till den parkering vi stod på vid nyår och att lagunen också sträckte sig hela vägen bort till Armacao. Hela området är ett fågeldelta så du kan se både skedstorkar, flamingos och andra vadarfåglar. De fåglar vi såg var tärnor, sothöns och ett måspar som många var och matade så de kom i stora sjok och orsakade kaos för de som var ute och gick. Värmen var inte den bästa, vi hade 3 grader på natten och 13 grader under dagen. När vi gick ut på vår första promenad så tog Kurt-Åke på sig ullunderstället för att inte frysa (det behövdes inte), sedan kom vi på att vi skulle ta med oss stolarna och gå och sätta oss vid stranden. Jag tog stolarna och Kurt-Åke tog ryggsäcken med lite godsaker som vi skulle njuta av. När vi hade satt oss i lä så insåg vi båda att det var för varmt både med och utan ullunderställ så det slutade med att jag satt i bh och trosor och Kurt-Åke satt i bara kalsongerna. Det var tur att det inte passerade alltför mycket människor där😂

Idag så vaknade jag vid 5:30 av att Skorven ville in och när jag klev upp så kände jag att det var obehagligt kallt inne. Mycket riktigt, nu hade värmen lagt av igen och ALDE panelen blinkade ”lågt batteri” fastän alla batterier var fulla. Trots att jag både reestartade 12 V och startade bilen 4 gånger så fick jag inte värmen att fungera. Vi hade 13 grader varmt i bilen, och det var inte skönt, jag drog på mig ullsockar och morgonrock, kröp under täcket och tänkte att solen går snart upp och då blir det varmt. Sedan somnade jag. Kurt-Åke väckte mig vid 9 med kaffe, då hade solen kommit upp och det var riktigt skönt i bilen. Jag klev upp och duschade, passade på eftersom vi både ska tömma och fylla när vi kommer ”hem”, och sedan åkte vi mot Albufeira för att fylla på gas och tanka. Det var skönt att parkera på vår plats igen med våra fina grannar och med ström så nu ska vi väl förhoppningsvis ha värme inatt. Fick reda på av våra grannar att elen inte fungerat som den borde men tydligen har de för dålig styrka på elen i Armacao och när det blir så här kallt klarar inte nätet av förbrukningen. Detta skulle nu inte vara några som helst problem för oss bara våra system fungerat som de ska😠. Hoppas verkligen att Bergholms i Kristinehamn (huvudimportören för KNAUS i Sverige) lyckas hitta och lösa problemet när vi kommer dit i april.

Kram till er alla som orkar följa mig och mitt ojämna flöde🤗💖

Så har vi då firat vår första jul i Portugal. Jag kan inte säga att det var den första julen utan snö för det har hänt att vi varit utan snö även när vi var i Sverige, men det var iallafall första julen i 20 gradig värme. Före jul så lyckades jag faktiskt baka mina chokladbiskvier i gasolugnen. Jag fick ju tag på en mandelkvarn som jag skrev om tidigare, det som var kul var att när jag började titta närmare på den så var den ”made in Sweden”. Lite vitsigt att man åker till Portugal och köper en mandelkvarn från Sverige😂. Gräddningen av bottnarna var lite kruxigt eftersom jag var tvungen att vända plåten flera gånger då värmen inte är jämn i ugnen. Bästa ugnen vi har haft i någon av husbilarna var i Valdemar (Sunlighten), där var gradantalet markerat och temperaturen hyfsat jämn. Nåja det blev chokladbiskvier och jag har fått godkänt av min man och våra grannar😋

Julaftonen startade vi med risgrynsgröt som sig bör och sedan hade vi knytkalas hos våra grannar där alla bilar runtomkring ingick. Det blev som vanligt en massa god mat och en mycket trevlig stund. Sedan skulle vi då titta på Kalle på play när vi kom hem men upptäckte till vår stora förtvivlan att det bara sänds kl 15:05 på julaftonen och inte någon annan tid och absolut inte på play😢. Jaha så var det med den saken… kunde inte göra så mycket åt det utan vi dukade upp vår julmiddag som bestod av sill, ägg och rödbetssallad samt en älgstek som vi fått av min syster och hennes man, mycket gott! Någon riktig skinka lyckades jag inte hitta här så nästa år så kommer vi att se till att vi har en med oss från Sverige. Resten av juldagarna tog vi det lugnt, var ner till stranden och solade, var och gick i staden och letade restaurang som vi kunde äta bröllopsmiddag på, vi firar ju 22-årig bröllopsdag den 29:e, men hittade ingen som vi blev sugna på så vi konstaterade att det blir middag hemma istället. Det som kändes konstigt var att vara så långt från mina nära och kära. Även om vi nu på grund av coronan inte firat jul tillsammans på några år så har de ändå funnits i närheten, nu kändes det verkligen hur hemskt långt borta alla är😢

Nere vid stranden stod det en massa fiskebåtar och det låg flera högar med nät bredvid båtarna. Medan vi låg och solade kom en traktor och sjösatte två fiskebåtar. Traktorn började med att dra båten i sanden så långt ut i vattnet som traktorn kunde köra, sedan så körde den till aktern på båten och satte någon form av gaffel i båten och styrde den längre ut. Sedan väntade de på rätt våg och när den kom så ”tvärputtade” traktorn ut båten som kvickt fällde ner och startade motorerna för att kunna gå ut till havs, det var lite häftigt att se😊. Det har blåst ganska mycket sedan vi kom hit så något riktigt bad har det inte blivit, däremot om man går lite för långt ut i vattnet så kommer havet och badar en alldeles själv😂. Både juldagen och nyårsdagen var det morgonbad vid ett av hotellen vid stranden och de som badat fick sedan varm choklad med konjak. Jag vet inte riktigt hur det fungerade men tydligen så skänkte hotellet pengar till ett barnhem för varje person som badade så om man betalde för badet eller inte har jag inte fått klart för mig eftersom vi var för trötta för att cykla ner. Men det var en väldigt trevlig idé, våra svenska grannar var naturligtvis hurtfriska och var ner båda mornarna.

På vår bröllopsdag kom våra svenska grannar med en flaska champagne till oss som vi öppnade kl 15:00 eftersom det var den tiden vi gifte oss för 22 år sedan. Tänk vad tiden går fort! Senare så kom både våra svenskar och det holländska paret som bor mittemot och skålade med oss. Till middag hade vi köpt kotletter som Kurt-Åke grillade och jag hade gjort en rotsaksgratäng, mycket gott! Tyvärr så har jag väldiga problem med att få tag på färsk grädde här så den blev lite mager med bara mjölk, jag vägrar köpa grädde som står på en hylla utan kyla och med utgångsdatum om ett år!

Nyåret firade vi nere i stan. Vi körde ner bilen till en stor parkering precis vid stranden där man får stå för 65 kr/dygn. Vi var ute och gick på stranden och vid fågeldeltat som finns bredvid parkeringen och sedan var vi och handlade kalkonbröst. Vår sed är ju att äta helstekt kalkon som nyårsmiddag men då brukar det ju inte bara vara jag och Kurt-Åke så i år fick det räcka med kalkonbröst. Jag lagade dock till dem som jag brukar göra med den hela kalkonen och det blev så gott!😋 Efter maten så försökte vi hitta ”Grevinnan och Betjänten” men det var samma med den som med Kalle Anka, sänds bara i Sverige, som tur var så skickade min yngsta dotter en youtube film så vi fick se den ändå, nyårsaftonen var räddad😂. Eftersom vi ligger en timme efter Sverige så hann vi skåla in det svenska nyåret tillsammans med nyårsdikten på Skansen (den sände de minsann utomlands!) och sedan så gick vi ut till festligheterna som de hade ordnat i city. De hade slagit upp en stor scen på stranden en bit bortanför oss där det tydligen var en känd grupp från Portugal som spelade. När vi kom dit så var det så mycket folk så vi lyckades inte ta oss fram för att se vilka det var men stämningen var på topp och alla sjöng med i sångerna. Vid tolvslaget så räknade orkestern ner och sedan startade fyrverkerierna. Jag lyckades bli duschad i champagne (lite synd på champagnen) och sedan var det bara att fly fältet. Här är det verkligen inga restriktioner gällande smällare inte! Vi skyndade oss tillbaka till bilen där Skorven var instängd för att han inte skulle behöva vara ensam i dånandet. Jag upplevde inte att han blev så hemskt rädd, det såg mest ut som att han funderade över vad det var som lyste upp himlen och small. Natten blev allt utom fridfull… vid tretiden började det lugna ner sig så att jag äntligen kunde somna, men det hade vi ju tagit i beräkning när vi valde att parkera nere i staden så det var bara att ta som en prövning😊 Morgonen efteråt var det väldigt lugnt när vi klev upp och packade ihop för att åka ”hem” igen. Alla som varit ute och festat på natten låg väl hemma och sov🤣. Tanken var att vi skulle passa på att tvätta kläder på vägen hem (det finns en stor tvättautomat vid affären där vi brukar handla) men allt var stängt och igenbommat så det var bara att glömma att få några rena kläder. När vi kom hem så gjorde vi en Jansson på den stackars ansjovisburken vi hade med oss och hade sparat för att ha som nyårsvickning men eftersom vi inte orkade fixa till den mitt i natten så blev det nu istället. Gissa om det var gott!!!😋

Tisdagen efter nyår så bestämde vi oss för att åka ut på en liten utflykt. Vi hade bestämt oss för att åka så långt sydväst som man kan komma i Portugal och då hamnade vi i Sagres. Där hittade vi också en stor parkering med en massa andra husbilar där vi kunde stå. Det var många yngre med surfbrädor som stod där också och när vi kom ner till stranden förstod vi att det måste vara någon form av surfmekka för det låg en massa surfare och guppade på sina brädor, väntande på en perfekt våg. Jag var nästan orolig att de skulle köra över varandra när de var så många men de var säkert vana för inget allvarligt hände medans vi stod och tittade på. Klipporna ut mot havet var enormt mäktiga och längst upp efter kanterna satt folk och fiskade, jag förstår inte att de vågade vara så långt ut! Parkeringen var vid ett stort fort byggt på 1700-talet och som hade skyddat Portugal mot invasion. Det var ett enormt område så när vi hade gått runt hela så hade vi gått nästan 7 km, puh! Men det var fantastiskt att se och på vissa ställen så fanns det djupa grottor där vågorna hördes långt under oss. Det var inga grottor man fick gå ner i så vi fick aldrig se hur havet slog in men vi hörde det. Som vanligt så träffar vi en massa människor ute på våra äventyr och den här gången träffade vi ett par från Piteå, trevligt med lite norrlänningar😊 De hade varit ute väldigt mycket så vi fick goda råd från dem och tips om vart vi kunde åka, mycket intressant.

Natten var väldigt lugn men redan tidigt på morgonen så började bilar att komma och åka. Omsättningen på surfarna var enorm. Skorven som varit ute hela natten, lycklig över att få vara på ett nytt ställe, insåg direkt när vi klev upp att vi var på väg igen, vilket han inte ville. Så istället för att vara trött och sova stack han iväg ut igen så vi kunde inte göra annat än vänta på att han skulle komma in igen. Som tur var så behövde vi inte vänta flera timmar. Vi hade tidigare tänkt gå ut till den fyr som står längst sydväst i Portugal, vi såg den från parkeringen, men insåg att den var alldeles för långt bort så nu körde vi ut till den innan vi skulle vända hemåt igen. Återigen blev vi imponerade av den brutala strandlinjen med tvära branta klippor som störtar rakt ner i havet som rytande slår upp på dess väggar. Häftigt!!! Vid fyren så fanns det ett litet fik och några souvenirbutiker. Det var tyvärr inga riktigt fina hantverk utan mest krimskrams, sånt som brukar finnas. De hade så fina lerskulpturer utanför butikerna men jag hittade inga som var till salu. De kanske finns att köpa någon annan stans (kanske tur att jag inte hittade några för var ska jag ha dem🤣).

Så vände vi då hemåt igen och var lite tveksamma om vi skulle fortsätta att bo på ställplatsen i Armacao eller om vi skulle flytta oss någon annanstans men när vi kom tillbaka (efter att äntligen fått tvätta kläderna) så kändes det väldigt skönt att få parkera ”hemma” på vår plats, med våra grannar, så vi beslutade oss för att fortsättningsvis bo kvar här och nöja oss med att göra utflykter. Den ende som blev sur över att vara tillbaka på gamla stället var Skorven, han älskar ju nya äventyr.