WiFi och kontakt med rymden

Nu är det återigen ett tag sedan jag kunde skriva igen men den här gången har det inte berott på vårt WiFi utan på att vi varit på oländiga ställen där det varit dålig mottagning. Vår router fick jag äntligen igång när fina Liviu slitit sitt hår för att hjälpa mig och kommit på att jag skulle koppla samman routern med datorn via sladd och sedan gå in på routern och öppna den för dataroaming . När den proceduren väl var genomförd så hade vi full WiFi igen😊 TACK! fina Liviu för ditt engagemang och din hjälp💖. Glad i hågen tänkte jag att så skönt… nu kan jag skriva inlägg varje lördag som varit min målsättning men…. då gäller det ju att stå där det finns mottagning och det har vi nu ju inte gjort😜

Vad har vi nu gjort sedan sist? Jo innan vi lämnade ställplatsen i San Sebastián så var vi in på det stora köpcentrat som låg alldeles bredvid för att handla lite. Fick reda på att tisdagen var helgdag eftersom de firade sina döda den dagen och inte på helgen som vi gör, så allt skulle vara stängt den tisdagen (1/11). Köpcentrat var nog det största jag någonsin varit in på! Det tog över en timme innan vi hittade de få saker vi behövde och kom oss ut därifrån😝 Damen vid ställplatsen bara skrattade när vi pustande kom tillbaka. Nåja nu kunde vi ju köra vidare mot Santander som vi tänkt och vi ville fortfarande gå kustvägen för vi tänkte att det var där vi hade de vackraste vyerna och jo… det hade vi väl men också de största skräckupplevelserna! Trollstigen i Norge kan slänga sig i väggen! Stackars Humlan som fick stånka sig igenom branta backar, genom snäva kurvor där fotsteget skrapade i en gång och genom trånga gator där vi nästan trodde att balkongerna skulle följa med oss. Men visst var det vackert, med fantastisk utsikt, vackra små byar (städer?) och havet precis bredvid.

Efter många om och men lyckades vi hitta en parkering vid en nationalpark där vi träffade en mycket trevlig spansk familj som var ute med husbilen bara för att det var Allhelgona och de gav oss mycket matnyttig information om både gas och vägar. De tyckte att vi skulle söka oss till större vägar pga av storleken på vår bil (det hade vi också kommit på 😀). Vi var båda övertrötta efter all spännande bilkörning så vi la oss redan kl 20:00, läste ett kapitel i min bok och somnade sedan. Hade en ganska orolig natt eftersom Skorven sprang ut och in och till slut var klockan så mycket att jag inte vågade släppa ut honom själv (han brukar nämligen sticka iväg och då kan vi få vänta på honom i flera timmar) så jag gick ut med honom i koppel. Efter den promenaden var jag såklart pigg , det var strålande sol, 15 grader varmt och en ny fantastisk dag! Kurtan var helt chockad när jag satte på kaffet och tyckte att det var dags att kliva upp😊 Vi vinkade hejdå till den trevliga familjen och sedan letade vi oss ut på större vägar, skönt! Kurtan körde idag också, dels för att jag var sliten efter en natt med jobbig Skorv men också för att min mage inte velat vara samarbetsvillig på ett par dagar så jag kände mig lite sliten. Nu hade han ju tur för vi kom ju ut på de stora vägarna relativt snabbt och sedan var det ju bara att tuta och köra.

Efter 17 mil kom vi fram till Santander och på vägen dit passerade vi enorma berg, vackra sandstränder och ett blått hav samt enorma vyer. Det är så synd att inget gör sig riktigt bra på kort (om man inte heter Martin och kan ta såna foton, det är alltså min dotters sambo🥰). Jag har ändå försökt att fota lite men… det gör sig inte riktig rättvisa på mina kort. Nu hade vi siktat in oss på en plats med all service för husbilen samt tvätt för Humlan. Hon är verkligen i behov av en tvätt igen! Men platsen vi hamnade på via GPS:n var en smal gränd som vi nästan inte tog oss ut ifrån och platsen som sådan var en grusplan. Vad är det för fel när den hela tiden visar oss helt galet!!! Nu letade vi istället oss fram till en plats som ett bensinbolag har ordnat. AVIS heter det, och där fanns det både svart/grå vatten tömning, färskvatten och el. Tyvärr ingen tvätt av husbil. Nåja jag fick iallafall städa husbilen ordentligt invändigt (det var nu Liviu ringde med lösningen på vårt WiFi) så att den gick känna igen, Skorven fick springa fritt och det var soligt och varmt😊. Det fanns en restaurang vid stationen så vi tänkte gå dit och äta middag men nej, de serverade ingen mat utan då var vi tvungen att gå över motorvägen på en bro till andra sidan för att få någon mat. Okej, vi gjorde det men när vi kom dit så visade det sig att de inte började servera mat förrän kl 20:00 (vi var där 18:00) så det blev varma mackor med bacon och ost till middag. Ska vi gå ut och äta så måste vi tydligen ändra mattider, inte konstigt att min mage protesterar😂

Nästa dag så fortsatte vi mot Luerca i nordvästra Spanien och hittade en fin plats i byn Vigo vid ett naturvårdsområde. Vi stod högt uppe på ett berg och hade havet och stranden nedanför oss. En äldre man kom förbi och började prata en massa på spanska som vi naturligtvis inte förstod. Trodde först att han ville köra iväg oss men efter ett tag förstod jag att han ville berätta historien om platsen. Dels så hade stranden med dess grottor utgjort ett skydd för smugglare, sedan så gick El Camino, pilgrimsleden, förbi där, och sedan var stranden väldigt populär för surfing. Jag hade tänkt gå El Camino med min vän Åsa men pga av olika orsaker så blev det inte av men nu kan jag iallafall skryta med att jag har gått 1,5 km efter den leden😁. Jag och Kurt-Åke ville naturligtvis ner till stranden och grottorna så efter middagen vandrade vi nerför berget. Allt gick bra fastän det började bli lite mörkare men vi hade en väl utmärkt stig att gå på. Helt plötsligt började det knaka i buskar och träd ovanför oss och vildsvin började skrika för full hals! Jag som är van att vara i skogen men både varg, älg, lo, björn och järv har aldrig varit så rädd förut. Vi nästan sprang uppför berget tillbaka till husbilen! och med vår nuvarande kondition som är lika med noll var vi nästan döda när vi äntligen kom fram till Humlan igen. Väl uppe igen, pustande på en bänk, kom ett par gående som berättade att när jordbruket las ner så tog vildsvinen över så numera fanns de även inne i samhällena och bökade runt vid sopstationer och trädgårdar. Ibland undrar man vad som är bäst… när människan tar kontroll eller…? Nåja, vi överlevde vildsvinsattacken men allt var inte över för den skull. Eftersom marken lutade kraftigt så stod Humlan bara med vänster bakhjul i marken, resten stod på stödbenen. Kurtan sa direkt när vi höjde bilen att börjar det blåsa måste vi ta ner henne från stödbenen, och vad hände??? Jo vid tre tiden vaknade jag av att det började regna och sedan kom blåsten. Det var bara att kliva upp, gå ut och plocka bort klossarna och sänka bilen, sätta tillbaka klossarna igen och hoppas på att allt skulle gå bra. Det som var jobbigt den natten var att det först blev helt tyst, sedan började jag höra mullret långt bort i skogen som blev starkare och starkare och till slut slog det med full kraft mot bilen som med 5,5 ton gungade av vindbyarna! Jag var så rädd att vi skulle välta eftersom vi redan lutade så kraftigt att jag inte vågade sova. Längtade bara att det skulle bli morgon och att vi skulle få åka därifrån. Jag är alldeles för gammal för sådana här äventyr!!!

Återigen blev det Kurtan som körde eftersom min nattsömn varit obefintlig och jag kände att jag inte ville åka ut på motorvägarna utan fullt focus. Nästa anhalt blev Santiago de Compostela, målet för alla pilgrimer. Där hittade vi en fin liten ställplats nära centrum där jag äntligen kunde tvätta om mina halvtvättade kläder. Vi var i valet och kvalet om vi skulle ta bussen in till centrum och katedralen men kände båda att vi inte ville offra en dag på att gå i en stad eftersom vi båda börjar känna oss slitna på allt körande och bara vill komma fram dit vi kan ”boa in oss” för ett tag, så vi uteslöt detta och tänker att vi får göra sådana äventyr nästa gång när vi är lite mer varm i kläderna. Vi skulle nu fortsätta mot Portugal men nu kom ägaren till platsen och berättade att en buss brann precis där vi skulle köra ut och naturligtvis blev omledningen på en bedrövlig liten väg där jag såklart mötte tre långtradare. Suck…! Nåja chaufförerna var hjälpsamma så med samarbete så klarade vi även detta och sedan blev det motorväg för hela slanten (bokstavligen) vissa sträckor på motorvägen! var dock så dåliga att vi med husbil inte kunde köra fortare än 40 km/h för att bilen inte skulle skaka sönder. Det var som om de hade gjort tvättbräda av asfalten, fullkomligt helt gräsligt!!! Kom sedan äntligen in i Portugal! Känns skönt att vi åtminstone är en bit på väg mot vårt mål. Längtar verkligen efter att få hitta en plats där vi kan stanna ett längre tag. Har upptäckt att det förutom betalstationer även finns kameror som fotar en när man kommer och sedan är det en skylt som visar vad man ska betala. Vet inte hur detta fungerar men måste kolla upp så det inte blir problem sedan. Hittade en camping i Angeria som vi stod på en natt. Skorven kunde härja fritt och det var värt det dyrare priset. Var och gick i samhället, ner till stranden och havet. Mäktigt! Sedan var vi och handlade på en Mercado som vi lärt oss att affär heter på portugisiska😊.

Nu hamnade vi i Lavos på en ställplats där det egentligen är mest surfare. Havet är helt spektakulärt! Jättevågor som börjar hur långt ut som helst och sedan kommer vällande in över stranden! Tyvärr inte badvänligt, Kurtan var tvungen att springa ifrån vågorna för att inte dras med men lyckades inte helt utan blev dyngblöt😂 Otroligt häftigt! men inte badvänligt. här stod vi i två dagar, bara för att vila. Vi träffade ett ungt svenskt par som var ute på ett årslångt äventyr och ett annat svenskt par som precis skulle lägga handpenning på ett hus de hittat här i Portugal. Vilka möten man gör när man färdas så här! Från den här platsen till nästa plats var det 42 mil och jag hade väl tänkt att vi skulle dela upp sträckan men efter att GPS:n återigen visat oss in på åsnestigar (bokstavligen! jag höll nästan på att köra fast när jag skulle vända för att komma därifrån!!!) så hittade vi en enkel parkering utanför Abuferia där vi stod över natten. Lugnt och fint men vi kunde inte släppa Skorven så det blev nattpromenader igen. Vaknade sedan och var glada för att det bara var 14 km kvar till det ställe vi har tänkt att så på ett tag (beroende på hur det ser ut). Åkte in till Lidl i Abuferia så att vi skulle kunna handla det vi behövde. Tycker att det är svårt när vi går på de små affärerna att veta vad allt är. Lidl är lite mer likt det vi är vana vid, får väl lära oss med tiden. Sedan tänkte vi att det skulle vara ”lätt som en plätt” att hitta ställplatsen … men icke. GPS:n tog oss rakt in i Armacao de Pera (en stad) med vindlade vägar mellan husen som gick både brant uppför och genom trånga gränder. Varför är den så knäpp hela tiden???! Ja, ja, till slut när vi tvingade den en annan väg hittade vi till platsen som naturligtvis var fullbelagd. Den verkar vara väldigt omtyckt trots att det är lågsäsong. Nåja, de var väldigt vänliga och erbjöd oss en ”ickeplats” till imorgon så får vi se om det blir någon riktig plats ledig som vi kan få istället. Platsen är iallafall mycket fin, med allt man behöver samt nära till hav, berg och stad så jag hoppas verkligen att vi kommer att få en plats imorgon. Skorven är dessutom väldigt lycklig för han får springa fritt😸