Så är den snart slut, vår 3:e och sista vinter här på Solbacken. Dagarna börjar äntligen bli längre och snön har försvunnit, finns bara några små högar kvar. Nu har vi ”plockat bort oss” från plats 15. Vi har haft tur och lyckats sälja både förtält och altanen så nu är det helt tomt. Mina fina träskulpturer har min bästa kompis fått för jag vet att hon kommer att vårda dem lika ömt som jag har gjort. Hon är sån min Åsa🥰.

Nu ska jag försöka sammanfatta vår tid här på Solbacken i ur och skur. Alla tänkte nog när vi bestämde oss för att sälja huset och bosätta oss i husbilen att vi tappat allt vett totalt, men till och med de som var mest skeptiska har under tidens gång insett att vi faktiskt visste vad vi gjorde och att det kanske inte var så dumt trots allt. Många har sagt att de också skulle ha velat göra likadant men inte vågat. Hur har nu dessa år varit? Första vintern vi bodde här var det blåsigt och isigt, andra vintern var det blåsigt och massor med snö, den här vintern har vi haft allt, blåst, snö och is. Som tur är har vi äntligen lärt oss hur vi ska sätta fast presenningen på tälttaket så att vi inte behöver jaga den (ni som följt oss vet vårt krig med den och det är ju bra att komma på hur man löser problemet sista vintern😊). Hur vi löste problemet (utan gorillatejp 😄)? Jo, vi spände den hårt i hörnen längst efter bilen, då kan den blåsa upp en bit men inte bli någon ballong som drar loss alla andra fästen utan håller ner den efter taket och de andra linorna som går tvärs över bilen gör att den inte kan glida av sidledes, sedan håller alla andra linor den på plats över tälttaket, skam den som ger sig. Presenningen har fyllt sin funktion men ingen kommer att vara gladare än jag nu när vi äntligen slipper ha den. 😅

En lite kort resumé om vintern: Julen firade vi som i fjol, uppe i Lycksele på Ansia Camping och som vanligt var det kallt. Temperaturen låg mellan -25 och -29 brrr🥶 Trots kylan så hade de aktiviteter på älven på annandagen. De hade plogat upp en isbana och hade uthyrning av långfärdsskridskor, ordnat med hundspann som man fick åka, gjort en isplan där barnen åkte skridskor och spelade hockey. Det var även de som grillade hamburgare, gräddade våfflor och kokade kaffe som man fick köpa. Helt otroligt vilka kreativa människor det finns och trots kylan så var det ganska mycket folk också. En annan sak som är lite kul på campingen är att de har sparkar som man får låna om man behöver åka in till centrum och handla. Man tar bara en spark som står vid älvkanten, sparkar över till andra sidan älven där centrum ligger, lämnar sparken vid den kanten, går in och handlar i centrum går tillbaka tar en spark och sparkar tillbaka till campingen. En väldigt smart idé allra helst om man står med husbil och inte vill flytta på den bara för att handla😊 Eftersom vi trivs så bra på Ansia så stod vi kvar där till den 28:e då vi rullade hemåt för att fira bröllopsdag och nyår. Efter nyår så har vi varit hemma på Solbacken dels för att vi har varit insnöade men också för att våra nära och kära legat i Covid 19 och det har vi inte velat riskera att få.

Påsken tog vi lite ledigt och åkte ner mot Hälsingland och firade helgen med våra vänner från Strängnäs. För att ingen skulle behöva köra så långt så valde vi en camping ungefär mitt på hållet och då hamnade vi i Bergsjö på Sagaliden camping. En fantastiskt fin camping som verkligen tänkte på vår miljö där servicehuset var ekologiskt byggt med både värme , avlopp och toaletter var genomtänkta för återvinning. Mycket väl värt ett besök! En mycket fin camping och jag kan tänka mig att den är underbar på sommaren när man kan bada i sjön också.

I skrivande stund har jag bara drygt 4 veckor kvar innan jag går i pension. Jag har sagt upp mig (första gången i hela mitt liv som jag säger upp mig från ett arbete!) och ansökt om pension från alla bolag så min sista anställningsdag kommer att bli den 30:e juni. Jag kommer naturligtvis att ta ut semester och övertid också så mina planer är att sluta arbeta efter någon vecka in i juni. Det känns både konstigt och spännande men helt underbart när vi äntligen ska påbörja den resa som var anledningen till att vi sålde huset och flyttade in i husbilen. Köra dit näsan pekar, upptäcka nya ställen och njuta av livet tillsammans!

Vi har börjat planera för att kunna åka ut i Europa till hösten, tittat på länder, ställplatser/campingar, vägar och spännande platser. Som vi tänker nu (men det kan ju ändras hur många gånger som helst) så vill vi åka Atlantkusten ner mot Portugal, stanna där det är fint, så länge vi vill och sedan fortsätta kusten mot Spanien. Men… vi har nog inte tänkt klart än utan allt blir nog tydligare när vi äntligen är på väg.

Nu håller vi på att planera inför vår avveckling av vår plats på Solbacken. Vi har som redan sagts sålt altanen och förtältet. Sedan har jag tvingat på mina barn utemöblerna (till deras förtvivlan 😱😆). Återigen har vi tittat på vad vi ska ha kvar och vad vi antingen ska ge bort eller kasta. Hur lyckas man att samla på sig så mycket saker fastän man bor i en husbil och har synnerligen begränsad yta? Jo man skaffar ett litet förråd, en förvaringslåda och ett stort förtält där man kan stoppa saker🙁 Nåja vi har nu lyckats med nedrustningen av vår plats som varit vårt hem i nästan tre år. Det känns faktiskt lite sorgligt att lämna Solbacken och alla underbara människor som bor här på Dekarsön. Vi har känt oss så välkomna och omhändertagna trots att många från början förmodligen inte trodde att vi var riktigt kloka 😄 men vi har fått många fina vänner här som på något sätt accepterat oss och vårt sätt att leva. Som tur är så finns Solbacken kvar så när vi kommer hem till Norrland igen så kommer vi naturligtvis att åka förbi här och hälsa på.

Vår sista majbrasa på Solbacken

Jag har tänkt att fortsätta med bloggen, trots att det inte kommer att vara på den 63:e breddgraden utan betydligt längre söderut, så ni som inte har gett upp pga att jag sällan skriver utan fortfarande är nyfikna på vad som kommer att hända i vårt liv, kan alltid gå in och se var vi är och följa med oss när våra drömmar blir verklighet. Kramar från Birgit, Kurt- Åke och Skorven