Så var det då dags att vintra upp tältet med presenningen igen. Jag bestämde ju när jag slet med att få bort Gorilla tejpen att den skulle jag inte använda fler gånger, inte på Humlan i alla fall. Det blev istället 23 limpetfästen som fick fästa presenningen. Eftersom det var Allhelgona helgen så gjorde jag mig ledig både torsdagen och fredagen, lite skönt att inte behöva använda helgen till arbete utan få vara helt ledig då. Vi bestämde att torsdagen skulle användas till att sätta upp presenningen så vi klev upp tidigt, jag var ut och sprang min vända och efter frukosten så var vi redo att ta oss an arbetet. Vädret var perfekt, lite moln, sol och nästan helt vindstilla. Jag började med att tvätta taket ordentligt, det hade legat blöta löv som gjort fula fläckar och dessa ville jag ha bort innan vi drog på presenningen. Efter det så var det då dags för det stora uppdraget. Jag gjorde hål efter kanten på presenningen för att få in limpetfästena med håltången för att det skulle bli snyggt och sedan drog vi upp den över tältet och en bit in på Humlans tak. Linorna som håller fast tältet vid bilen drog vi igenom presenningen för att säkra den ytterligare (det fick vi bittert ångra sedan). Allt blev så perfekt! Tyckte vi då.
Helgen njöt vi av att vi hade varit duktiga, var ut och körde runt lite och hälsade på våra gamla grannar, såg vårt gamla hus och kände återigen hur nöjd vi var med vårt nuvarande liv. Ingen saknad av vare sig hus, tomt eller läge.
Natten mot måndagen bröt eländet ut! Jag vaknade av att det regnade och stormade för fullt, men limetfästena höll fortfarande fast presenningen så jag kände mig ganska lugn. Kurt-Åke bestämde sig för att skjutsa in mig på jobbet för att jag skulle slippa gå från parkeringen till jobbet (har parkeringen på andra sidan stan från mitt jobb). Precis innan vi skulle åka så hörde jag hur något limpetfäste släppte så jag tittade upp genom takfönstret i sovrummet och såg att tre fästen hade släppt i mitten men eftersom vi också hade en lina där så tänkte jag att det nog skulle hålla ändå. Kom på jobbet och under förmiddagen så hörde vi hur stormen slet i huset och hur regnet dånade på fönster och tak. Det var resterna av den tropiska orkanen som de hade varnat för som var över oss. Strax efter lunch så ringde Kurt-Åke och konstaterade att det här går inte, jag var tvungen att komma hem för att hjälpa till. Presenningen höll på att slitas sönder och alla fästen hade släppt. Han var osäker på om han skulle våga köra in och hämta mig eftersom han inte visste hur det skulle gå med presenning och tält men det var han ju tvungen till annars skulle jag inte kunna ta mig hem. Väl hemma så var det bara att klä på sig regnkläder och klättra upp på taket (jag höll en mycket låg profil för vinden slet och drog i allt den kom åt). Väl uppe på taket insåg jag att om vi inte får loss presenningen från linorna som höll tältet så skulle allt slitas sönder, jag klippte sönder presenningen där vi hade dragit igenom linorna och när den var lös så flög den över tältet och ut på gräsmattan. Kurt-Åke hade det han gjorde för att få fast den så den inte flög till skogs. När jag stod där uppe på taket och tittade på fästet till tältet så insåg jag att det var på väg att gå sönder, naturligtvis pga. att presenningen hade slitit extra på dem. Jag tänkte att jag var tvungen att fixa det på något sätt men var tvungen att gå ner för att hjälpa min man. Hinner inte mer än ner från taket när hela fästet till tältet rivs sönder och vår ”sluss” mellan bil och tält rasar ner, vinden får då tag i tältet eftersom sidan mot bilen är helt öppen så vinden har hela tälttaket att få fäste i. Jag skriker till min man att han måste komma och hjälpa mig att hålla fast tältet medan jag försöker stänga för väggen så att inte tältet också ska blåsa bort. Nu har vi inga linor att förankra tältet med och inga linor att få fast tältet över bilen.
Taklös sluss Ensamt tält Ensam Humla
I det här läget så säger min man -vem är det som inte vill att vi ska bo så här? Just då så kändes det precis som om någon vill göra vårt fina liv så svårt som möjligt… Blöta kalla och ledsna så gick vi in i Humlan för att torka upp. Jag bestämde mig för att åka in på jobbet och hämta min dator för att jag skulle kunna arbeta hemifrån under tisdagen, dels för att finnas på plats om det skulle bli någon ny katastrof och dels kunna få upp en ny presenning, om vi nu skulle ha någon ny. På vägen in på jobbet fick jag åka slalom mellan träd som hade blåst omkull och stora kratrar i vägen som regnet hade slagit upp. Det forsade vatten överallt och allt kändes helt overkligt. Om det här hemska bara var resterna av en orkan hur klarar människor av att överleva mitt i den? Vi diskuterade presenningens vara eller icke vara länge men bestämde oss för att prova igen men med en kraftigare och större presenning för att få lite tyngd i den och för att kunna fästa den bättre, dessutom så beställde jag 24 nya fästen från Campingvaruhuset. Med deras underbart snabba leverans så fick vi hem dem på tisdag em. Under tisdagen så fick vi först upp och fast tältet igen (vi var effektiva så vi hann det på min fm rast), vi hade ju driveaway kittet som jag köpte samtidigt som tältet och det var jag väldigt tacksam över att jag envisats med att vilja ha. Nu fäste vi tältet med två linor samt 18 limpetfästen, sedan när jag hade lunchrast, så gjorde jag hål i den nya presenningen och när det var klart så drog vi upp den över tältet och upp på biltaket. Vi lät den gå över fästet till tältet för att hjälpa till att hålla fast det och sedan så fäste vi den med linor och resterande fästen.
Eftersom den är större än den förra så går den längre ner över tältet och då den är blå så innebär det att det blir väldigt mörkt inne i tältet men det får vi väl lösa med fina ljuslyktor och lampor. Det som är bra är att den går så långt ner så att den blev enklare att förankra och det blir svårare för vinden att få tag i den. Såklart så hann vi inte mer än få upp den förrän det började blåsa igen och det som hände då var att öljetterna i presenningen gick sönder, hur kan de göra en kraftig presenning men ha värdelöst veka öljetter.
Stor blå presenning Lyktor för att lysa upp i det mörka tältet Mera ljus…
Efter lite googlande så hittade jag presenningsklämmor som fanns på Clas Olsons som ersätter öljetterna, helt underbara kraftiga klämmor som man kan sätta var man vill. Åkte iväg och köpte dessa och bytte sedan ut samtliga öljetter mot klämmor och kunde då dessutom få en lina till när jag kunde bestämma var den skulle vara. Vi måste ju hela tiden tänka på att gå mellan takfönster, solcell och antenn så att de inte skadas om linorna vibrerar.
Äntligen var vi då klara med ”operation presenning” för andra gången. Nu hoppas jag verkligen att vi inte får några orkanrester mer eller att det blåser överhuvudtaget (en utopi) och att vår fastsättning av tält och presenning håller. Än kommer vi inte att ge upp vårt underbara liv i Humlan.
Min vintergrupp med material från vår skog En vacker kvällshimmel med rester av ovädret