Semester

Äntligen semester och det verkar som att jag har lyckats träffa in den perfekta perioden om vi ska titta på vädret. 🙂 Vi rullade hemifrån Solbacken den 17 juni och började vår resa norrut. Stannade till vid Trafikverkets rastplats ”Enebacken” vid korset Malå/Norsjö/Sorsele. Det var en mycket fin rastplats precis vid en mycket full Vindelälv. Vissa grillplatser hade svämmat över av det höga vattenflödet. På torsdagen fortsatte vi i hällregn, bara en kort åskskur, mot Sorsele där vi mötte upp Chanom och Roland som hade åkt iväg en vecka tidigare (våra grannar på Solbacken). Naturligtvis träffade vi på en hel del renar på vägen men de var så vänliga att stå där man såg dem så det behövdes inga panikbromsningar. Färden gick vidare mot Arjeplog där Roland förde oss upp till Galtisberget. Fantastisk utsikt men en hemsk resa både upp och ner. Stackars Humlan fick verkligen slita men duktig som hon är så fixade hon tryggt både uppfärden och nerfärden. Utsikten kunde man ju inte klaga på så det var värt skräckfärden. 🙂

• 

• 

Midsommar firades vid en liten sjö strax utanför Arjeplog. Det var tur att vi hade sjön för temperaturen visade över 30 grader. Till och med renarna kom och ville bada med oss. Jag befann mig tyvärr i vattnet då så jag har inga kort från det tillfället men det var lite häftigt att vara så riktigt nära dem. Ett tag trodde jag att de skulle simma mot mig men de vände och sprang förbi husbilarna istället.

• 

• 

• 

• 

• 

Tanken vi hade när vi rullade hemifrån var att vi skulle åka upp till Stora Sjöfallet men efter coronakatastrofen i Gällivare så valde vi att ändra vår resrutt och gå mot Haparanda istället. Vi stannade till på en camping i Älvsbyn och där träffade vi ett par som precis kom från Stora Sjöfallet och de berättade att det hade det varit jättemycket människor där så vi kände igen att vårt beslut att inte åka dit var rätt. Lite surt kändes det i alla fall eftersom vi så många gånger passerat skylten till Stora Sjöfallet men av olika anledningar aldrig kört dit och nu hade vi ju bestämt oss för att det skulle bli vårt resmål med vandringar, kanske lite fiske och vacker natur. Men vi får ta det något annat år. Det är viktigare att vi är försiktiga så länge som denna pandemi pågår.

Mot Haparanda och gamla färjeläget på Seskarö. Vi har stått på den platsen tidigare och tyckte om den trots att den inte har några som helst bekvämligheter och är väl egentligen inte speciellt vacker. Utsikten däremot är det inget fel på och kvällssolen är helt underbar. Det går också att bada där så i det stora hela är det en helt ok plats att stå på. Vi har tidigare också stått vid Haparandahamns ställplats och vi körde förbi där men det var så många vagnar och bilar där så vi åkte därifrån.

• 

• 

Fortsatte färden söderut och mot mina hemtrakter, Vilhelmina. Under vår färd så har vi febrilt letat en Myggjagare för 12 Volt. I Boden kom vi närmast för där skulle de få hem dagen efter men tyvärr blev det ju fel för oss när vi bara var på genomresa. Men till slut i kära gamla Vilhelmina, där jag för övrigt köpte min för många år sedan så hittade jag dem på Grönlunds Fiske. Killen hade precis stängt affären, tänkte inte på att det var lördag, men han var gullig nog att öppna den och kassan igen för att jag skulle få tag på mina Myggjagare. En riktigt stor eloge för den servicen! Jag tror att Roland och Chanom blev glada när de fick sin Myggjagare för det var de som var utan, jag hade ju som sagt köpt en för många år sedan. 🙂

När nu vår resa inte blev som vi hade tänkt så kom vi på att vi ska åka Vildmarksvägen istället och just nu i skrivande stund så sitter jag hos min yngsta dotter och skriver (de är borta så vi har fått låna både dusch och tvättmaskin). Vi fricampar nere vid Malgomaj vid Stalon- näset där skoterklubben gjort en plan där man kan stå. Det finns enbart utedass men för 50 kronor tycker jag att det är helt ok. Dessutom har jag ju lyxen att kunna få vatten och tömma toan hos min dotter eller syster som också bor här. Normalt sett skulle vi naturligtvis ha stått hos någon av dem men i dessa tider så väljer vi att fricampa för att inte vara för nära dem. Det är svårt att inte få pussa på nära och kära som man inte sett sedan jul.

• 

• 

• 

• 

Det här blev ett långt inlägg men eftersom vi inte har tillgång till ström så ofta i och med fricampningen så skriver jag när jag kan och då har jag så jättemycket som jag vill dela med mig av. Jag har ändå kortat ner resan väldigt mycket. Ni kanske kan läsa det i omgångar, en bit i taget 🙂

Tills vi hörs igen… var rädda om er och varandra.