Så var det slut på alla helger och skön ledighet, fast jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska skönt när man kommer tillbaka till normala rutiner igen. Efter mysigt nyårsfirande i Ö-viks hamn så åkte vi hem till Solbacken och dockade in till förtältet. Vi (egentligen min man eftersom jag inte har provat backa in Humlan till tältet än) har blivit riktigt duktiga på att koppla ihop bil och tält. Det tar ungefär en timme att få allt klart och det tycker jag är ganska bra jobbat.
(Björklöven vann denna match)
Trettondedagshelgen var det full rulle här. Vi var uppe med tuppen både lördag och söndag, åkte iväg till Modohallen där barnbarnet hade ishockey cup och skrek oss hesa när vi hejade på lagen. Nu är det ju så att barnbarnet spelar i Björklöven så det är med lite försiktighet man hejar på dem här i Foppaland. 🙂 Man blir alltid lika imponerad när man ser hur de utvecklas både när det gäller skridskoåkningen och taktikspelet för varje gång, de är ju trots allt bara 10 år. Tyvärr så var jag halvdöd på lördagen när denna evinnerliga storm gjorde att jag nästan inte sov något alls utan var uppe och försökte rädda vår presenning från att blåsa sönder och samman. Jodå, våra fina limpetfästen sitter fast men skruven som man skruvar fast det med gick av när de värsta stormbyarna tog i. Det sista jag gjorde innan vi åkte iväg halv åtta på lördagsmorgonen var att klättra upp på taket och byta ut de fästen som gått sönder och sätta fast de som lossnat. När vi sedan kom hem på eftermiddagen och skulle lägga oss och vila en stund så sa det bara ”rassel” och presenningen lossnade igen. Då var min gräns nådd… jag kastade mig i bilen, körde in på Clas Ohlson och köpte Gorillatejp. Åkte hem, klättrade upp på taket (det stormade fortfarande så jag höll en mycket låg linje för att inte blåsa ner) och tejpade fast presenningen! Nu sitter den fast väldigt bra, men frågan är hur vi får loss den när vi vill ha loss den, ja,ja den dagen den sorgen. Jag får i alla fall sova på nätterna fastän det fortsätter att storma. Vi som trodde att snö och kyla skulle bli vår prövning den här vintern men tydligen så får vi ingen riktig vinter utan får leva med denna förfärliga blåst.
Mitt kontor
Nu har jag gjort min första arbetsvecka och påbörjat den andra och som vanligt så är det hysteriskt på jobbet den här tiden. Efter varje årsskifte så ska alla avgifter uppdateras med nya belopp och information om höjningen skickas ut till samtliga personer som berörs, så det är ett mastodont jobb innan allt är klart. Det är tur att det bara görs en gång per år. Jag har också börjat springa på mornarna igen efter all slö ledighet (nåja, vi har faktiskt varit ute och gått på dagarna) så min morgon börjar kvart över fyra med en kopp kaffe och sedan sticker jag ut och springer min slinga på ca 3 km. Jag vet… man kliver inte upp strax efter fyra för att springa. Det har jag hört miljoner gånger och miljoner gånger så har jag förklarat att jag har mest ork på morgonen, när kvällen kommer och jag kommer hem från jobbet är jag för trött så då skulle jag aldrig ta mig ut. Det är dessutom väldigt skönt att vara ute och få hela värden för mig själv, det är ju inte många som är ute den tiden.
Tystnaden gör att löprundan blir en form av meditation samt att jag både ser och njuter av naturen på ett annat sätt än om jag är ute mitt på dagen. Jag brukar aldrig ha mobiltelefonen med mig men ibland får jag ångra det, som torsdagsmorgonen när jag hade en stor fullmåne rakt i ansiktet när jag sprang, den skulle jag verkligen ha velat fota. När jag kom hem så hade det börjat mulna på så den syntes inte lika bra. Den morgonen blev jag fylld med månkraft och med tacksamhet över att jag får njuta av vår underbara värld. Ta nu väl hand om er så hörs vi snart igen.
